Roslags-Bro kyrka

Version från den 26 maj 2017 kl. 07.43 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.3.2.3))
Roslags-Bro kyrka
Kyrka
Roslags-Bro kyrka i augusti 2009.
Roslags-Bro kyrka i augusti 2009.
Land Sverige Sverige
Län Stockholms län
Ort Norrtälje kommun
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Uppsala stift
Församling Roslagsbro-Vätö församling
Plats Roslags-Bro
 - koordinater 59°49′47″N 18°44′13″Ö / 59.82972°N 18.73694°Ö / 59.82972; 18.73694
Invigd 1200-talet
Geonames 2681531
Bebyggelse‐
registret
21300000004530
En medeltida träskulptur som har ansetts vara ett av underlagen till S:t Eriksbilden i Stockholms stadsvapen. Träskulpturen står i Roslags-Bro kyrka, men anses idag föreställa Sankt Olof.
En medeltida träskulptur som har ansetts vara ett av underlagen till S:t Eriksbilden i Stockholms stadsvapen. Träskulpturen står i Roslags-Bro kyrka, men anses idag föreställa Sankt Olof.
En medeltida träskulptur som har ansetts vara ett av underlagen till S:t Eriksbilden i Stockholms stadsvapen. Träskulpturen står i Roslags-Bro kyrka, men anses idag föreställa Sankt Olof.
Webbplats: Församlingens webbplats

Roslags-Bro kyrka är en kyrkobyggnad i Roslags-Bro i Uppsala stift. Den är församlingskyrka i Roslagsbro-Vätö församling.

Kyrkobyggnaden

Kyrkan byggdes på 1200-talet i gråsten och saknar torn, den byggdes till på 1400-talet och 1700-talet.[1]

Inventarier

I kyrkan finns bland annat en S:t Eriksbild från 1200-talet som har tjänat som inspiration till den utformning av Stockholms stadsvapen som Stockholms kommun numera använder sig av.[2]

Orgeln

Kyrkan har på läktaren en orgel byggd 1838 av orgelbyggaren Pehr Zacharias Strand. Orgeln är renoverad två gånger (1970 av Rolf H. Larsson Orgelbyggeri, Uppsala, samt 1985 av A. Magnussons Orgelbyggeri, Mölnlycke). Den har under 1900-talet försetts med elektrisk fläkt och belysning men är i övrigt klangligt sett bevarad nära nog i originalskick från 1838. Orgeln har en manual (C–f3) samt en pedalklaviatur med ovanligt litet omfång (C–f°). Det finns ett pedalkoppel samt spärrventiler för manualen respektive pedalen. Bälgverket består av dubbla kilbälgar, som kan trampas manuellt, men det finns också en elektrisk fläkt. Fasaden består delvis av ljudande pipor; i mittfältet Octava 4' (C–G), i turellerna och mellanfälten Principal 8' (Giss–a°).

Den nuvarande dispositionen är densamma som den ursprungliga (återgiven enligt de handskrivna registerskyltarna):

Manualen:

  • Borduna 16' (endast från c° och uppåt)
  • Principal 8', Bas och Diskant (delad mellan c° och ciss°)
  • Rörfleut 8'
  • Fugara 8' (endast från c° och uppåt)
  • Octava 4'
  • Fleut 4'
  • Qvinta 3' [= 2 2/3']
  • Octava 2'
  • Trumpet 8', Bas och Diskant (delad mellan f° och fiss°)

Pedalen:

  • Subbass [sic] 16'
  • Violoncelle [sic] 8' (med dubbla labier)
  • Bassun [sic] 16'

Instrumentets tutti är starkt och övertonsrikt, trots att det inte finns någon mixtur. Principal 8' har en bred och milt strykande karaktär men är samtidigt så starkt intonerad att den på egen hand uppfattas som ett forte i rummet.[3]

Galleri

Källor

  1. ^ Nationalencyklopedin, band 16 rok-smu, Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs 1995, uppslagsordet Roslags-Bro
  2. ^ Carl-Axel Rydholm (mars 1998). ”S:t Olof eller S:t Erik?”. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927214000/http://www.heraldik.se/artiklar/oloferik.html. Läst 22 juni 2008. 
  3. ^ Erici, Einar (Riksantikvarieämbetet och Proprius förlag, 1988). Orgelinventarium. Bevarade klassiska kyrkorglar i Sverige. (tillsammans med R. Axel Unnerbäck) 

Vidare läsning

Externa länkar