Sången till henne

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sången till henne
GenreDrama
RegissörIvar Johansson
ProducentStellan Claësson
ManusIvar Johansson
SkådespelareMartin Öhman
Ernst Eklund
Sickan Carlsson
Åke Jensen
Lizzy Stein
Greta Woxholt
Nils Wahlbom
OriginalmusikJules Sylvain
ProduktionsbolagAB Svensk Filmindustri
Premiär8 oktober 1934
Speltid83 minuter
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Sången till henne är en svensk dramafilm från 1934 i regi av Ivar Johansson. I huvudrollerna ses Martin Öhman, Sickan Carlsson och Ernst Eklund.

Handling[redigera | redigera wikitext]

På en tidningssida ser man rubriken: ”Fasansfullt svartsjukedrama i Stockholm. Ung man tog fästmöns och rivalens liv”. Unga Märta Holm läser detta och frågar sin fästman Arne Wingård om han skulle kunna bli svartsjuk på henne. Han anser att det är en löjlig fråga - hon skulle aldrig komma på idén att bedra honom, eftersom han tycker så mycket om henne. Detta leder till ett livligt gräl med åtföljande försoning.

Märta är balettdansös på Operan och Arne är en ung kämpande skådespelare som får småroller på en teater. Under kvällens förberedelser på teatern framgår det att dess primadonna Liva Landberg demonstrerar en klar flirtighet gentemot Arne, vilket han besvarar med kyla. På Operan sitter Märta bland de andra dansöserna och talar om hur hon litar på sin Arne. Det ryktas bland flickorna att den tjusige ungkarlen Carlo Martin skall gästspela på Operan.

Carlo Martin syns läsa om sin egen ankomst till Stockholm sittande i en tågkupé, och han tar därefter en taxi från Södertälje till Centralen där press och fotografer förgäves väntar på honom. På Operan passerar han balettflickorna som står i en klump och som på pin kiv knuffar till Märta så hon hamnar rakt i famnen på Carlo Martin, vilket gör honom enbart förtjust intresserad av Märta. På hotellet sjunger han nu med extra romantisk inlevelse ”Kristallen den fina”, vilket gör att korridoren utanför hans rum fylls av hänfört lyssnande personal. Vännen Harry Händel som märker den extra lilla darrningen på rösten undrar vad hon heter. Martin framför därefter med samma inlevelse ”Jeg elsker dig”. Händel meddelar senare att man denna dag slipper repetera på Operan, så herrarna går ut och upptäcker Märta betraktande ett skyltfönster i Gamla Stan. De börjar promenera genom gränderna och när man finner en ensam gårdsmusikant spelande fiol sjunger Martin för hänförda lyssnare i alla fönster. Märta meddelar att hon om några minuter måste möta någon utanför Operan, varefter hon blir ditkörd av herrarna i en taxi, vilket onådigt noteras av den väntande Arne.

Arnes skådespelarvän läser i tidningen om att Martin gjort sig populär bland operans personal och Lina pikar Arne med att det väl också gäller baletten. På Operan har Märta fått en chokladask som hon delar med flickorna. När Arne därefter ser Märta gå ett stycke vid sidan av Martin kan han inte undertrycka sin svartsjuka. Hon säger då att den som är så svartsjuk måste vara mycket kär. Hemma på hotellet sjunger Martin "Blomsterarian" ur Carmen med stor effekt på personalen i korridoren. Han är nu så upptänd att han beställer 20 röda rosor till Märta. En följande dag inställs en repetition. Martin och Händel bjuder Märta och en väninna på en slädtur till Djurgårdsbrunns värdshus. Under slädfärden framför han på ett smäktande sätt ”Hjärtats melodi”. Olyckan vill att Arne sitter därute i restaurangen och ser dem tillsammans. Han smiter ut och är sedan ohövlig mot Märta när hon ringer på kvällen.

Den svartsjuke Arne låter sig lockas av Liva till dansrestaurangen Rondo efter föreställningen. Detta får Märta veta och låter Martin bjuda henne just dit. Man dansar till Gösta Jonssons orkester. Märta och Arne stirrar kallt på varandra och fraterniserar inte. Liva har mycket tråkigt med sin arge kavaljer. Som underhållning under kvällen uppträder solodansösen Nini Theilade.

Arne och Liva åker i väg i taxi och Märta följer efter. Med sig har hon Martin. De ser Arne kliva ur och Märta säger att det var han men nu är det slut. Men Carlo invänder och uppmanar henne att inte säga så. Hon ber sjunga för henne i taxin: ”Du skulle kunna sjunga mig till vad som helst”. Han väljer dock att bara köra henne hem och kysser henne till avsked på handen.

Dagen därpå dryftar han det hela med Händel och denne konstaterar att han bara behövt säga ett enda ord så hade hon fallit. Martin säger att han inte vill erövra en kvinna på det futtiga sättet..I stället beslutar han sig för att föra samman Arne och Märta igen och sjunga för dem så att Arne inser sin kärlek. Han uppsöker Arne och försonas med denne men menar att det är Märta själv som måste få välja. Han bjuder dem till samma loge på operan. När han framför den smäktande ”Rosen som du till avsked bjöd” fattar Arne och Märta varandra i händerna och ser varandra djupt i ögonen. Efteråt uppsöker Märta Martins loge. Denne ser dock att även Arne är med och med en tung gest stänger han dörren om sig. Efteråt är han på en restaurang med sina vänner. Han har hittat en ny flicka som han dansar med men erkänner dock för Händel att han fortfarande tänker på den unga flickan i baletten.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Inspelningen skedde i Filmstaden, Råsunda med exteriörer från Kungliga Teatern, Djurgården och Gamla Stan i Stockholm av Martin Bodin.

Filmen premiärvisades 8 oktober 1934 på biograf Röda Kvarn i Stockholm och visades även samma dag i Uppsala, Malmö, Örebro och Sundsvall.

Rollista i urval[redigera | redigera wikitext]

Musik i filmen[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]