Sandsnäppa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sandsnäppa
Status i världen: Nära hotad[1]
Calidris-pusilla-001.jpg
Sandsnäppa, adult häckningsdräkt, i Ontario, Kanada.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Familj Snäppor
Scolopacidae
Släkte Calidrisvadare
Calidris
Art Sandsnäppa
C. pusilla
Vetenskapligt namn
§ Calidris pusilla
Auktor Linné, 1766
Synonymer
  • Erolia pusilla
  • Ereunetes pusilla
Juvenil, "bjärt" variant (se text).
Juvenil, "bjärt" variant (se text).
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sandsnäppa[2] (Calidris pusilla) är en liten Calidris-vadare inom familjen snäppor, som häckar i arktiska Nordamerika. Tillsammans med tundrasnäppa, som den är väldigt lik är den ensam om att ha lite rudimentär simhud mellan tårna.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Sandsnäppa häckar i arktiska Nordamerika i Alaska och Kanada.[3] På senare tid har den även observerats häcka på Tjuktjerhalvön där den lokalt är ganska vanlig.[4] Den är en långflyttare och övervintrar utmed Sydamerikas kuster, men några även utmed USA:s kust. De flyttar i flock, och kan på flytten ansamlas i hundratusentals, speciellt på ett fåtal rastningslokaler där födotillgången är mycket god, som Bay of Fundy och Delawarebukten.

Vintertid observeras den även sällsynt i Taiwan och Japan.[4] Den är en sällsynt gäst i Europa, och i Sverige finns hittills endast ett godkänt fynd, den 22-23 augusti 2003 i OttenbyÖland.[5]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Video av adult i häckningsdräkt.

Sandsnäppan är en lite Calidris-vadare som mäter 13–15 cm,[6] och har ett vingspann på 34–37 cm.[4] I fält är den lätt att förväxla med andra små vadarfåglar, speciellt tundrasnäppan och småsnäppa. Sandsnäppan har svarta ben, med antydan till simhud mellan tårna vilket den och tundrasnäppan är ensamma om bland vadarna.[6] Den mörka näbben är medellång, rätt grov och har en något knubbig spets.[6] Juvenilen har kortast näbb, medan den adulta honan har den längsta.[4] I adult sommardräkt är den ganska genomgående gråbrun på ovansidan, förutom skulderfjädrarna som har mörka fjädercentra.[6] Brösten är ganska distinkt streckat och fjäderdräkten saknar rödbruna inslag, till skillnad från tundrasnäppans och småsnäppans.[6] I alla dräkter är buken, kroppssidan och undergumpen ostreckat vita.[6] I adult vinterdräkt är den mycket svår att skilja från många andra arter. Bästa kännetecknen är simhuden tillsammans med lätet.[6] I juvenil dräkt saknar den, eller har ett mycket diffust ljust "V" på manteln, till skillnad från småsnäppan och upplevs överlag vara mindre kontrastrik.[6] Juvenilen uppträder i två olika dräkter där den vanligare är gråbrun, men det finns även en "bjärt" variant med ljusa rosttoner, främst på huvudet.[6]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Dess mest karaktäristiska läte är dess surrande lockläte som påminner om tjrryp. Den har även ett kortare, knäppande typp som påminner om småsnäppans lockläte.[6]

Semipalmated sandpiper call (filinformation)
Long Island, NY, April 2004.


Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop och häckning[redigera | redigera wikitext]

Den häckar på tundra i närheten av kusten, där de lägger sitt bo direkt på marken. Hanen gör ett flertal uppskrapade gropar inför häckningen, som sedan honan väljer mellan. Boet fodras sedan av honan med gräs och annat mjukt material. Honan lägger 4 ägg som paret sedan ruvar tillsammans i omgångar. Efter äggen kläckts lämnar honan ungarna i hanens vård, men ungarna födosöker själva mycket snabbt efter att de kläckts. På flytten och i vinterkvarter uppträder den vid söt-, bräckt och salt vatten.[4]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Sandsnäppan födosöker på leriga stränder och flodbäddar där de främst plockar vattenlevande insekter och kräftdjur.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Trots att populationen är mycket stor kategoriseras den som nära hotad (NT), främst för att är arten är så beroende av ett fåtal rastningslokaler, speciellt Mary's Point och Johnson's Mills utmed Shepody Bay.[1][7] Under månderna juli och augusti driver Nature Conservancy of Canada ett informationscenter om dessa fåglar vid Johnson's Mills, New Brunswick.[8]

References[redigera | redigera wikitext]

Artikeln bygger delvis på en översättning av engelskspråkiga Wikipedias artikel Semipalmated sandpiper, läst 2017-05-14

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Calidris pusilla Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d e] Brazil (2009) s:188–189
  5. ^ Sandsnäppa, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
  6. ^ [a b c d e f g h i j] Svensson et al. (2009) s:164–165
  7. ^ ”Shepody National Wildlife Area”. http://www.ec.gc.ca/ap-pa/default.asp?lang=En&n=263DB5D8-1. Läst 29 april 2014. 
  8. ^ ”NCC: Johnson's Mills Shorebird Reserve and Interpretive Centre”. Nature Conservancy Canada. http://www.natureconservancy.ca/en/where-we-work/new-brunswick/featured-projects/johnsons_mills.html#.Us6zpGRDuxw. Läst 9 januari 2014. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mark Brazil (2009) Helm Field Guide: Birds of East Asia, A&C Black Publishers, London, sid: , ISBN 978-0-7136-7040-0
  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]