Sigge Parling

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sigge Parling
Sigge Parling, halvsittande längst till höger på lagfoto från 1959.
Sigge Parling, halvsittande längst till höger på lagfoto från 1959.
Personlig information
Födelsedatum26 mars 1930
FödelseortForsbacka, Gästrikland, Sverige Sverige
Dödsdatum17 september 2016 (86 år)
DödsortForsbacka
Juniorlag
0000–0000 Sverige Forsbacka IK
Seniorlag*
År
1946–1949
1949–1957
1957
1957–1960
1961–1962
1963–1966
1967
1974
Klubb
Sverige Sandvikens AIK
Sverige Djurgårdens IF
Sverige Lycksele IF
Sverige Djurgårdens IF
Sverige IK Sirius
Sverige Gefle IF
Sverige Sandvikens AIK
Sverige Hedesunda IF
SM (GM)
Landslag
År
1953–1955
1954–1960
Landslag
Sverige Sverige B
 Sverige
SM (GM)
3 0(0)
37 0(0)
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.
Det svenska silverlaget vid VM i fotboll 1958. Sigge Parling är knästående längst till höger. Övriga spelare är – på knä från vänster: Kurt Hamrin, Reino Börjesson, Orvar Bergmark, Kalle Svensson, Sven Axbom och Sigge Parling. Stående från vänster: Lennart "Nacka" Skoglund, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Bengt "Julle" Gustavsson och Nils "Nisse" Liedholm.

Sigvard Emanuel "Sigge" Parling, född 26 mars 1930 i Forsbacka, Valbo församling, Gästrikland, död 17 september 2016 i Forsbacka,[1] var en svensk fotbollsspelare, vänsterhalvback, som spelade 37 landskamper för Sverige. Han vann två SM-guld för Djurgårdens IF, 1955 och 1959, samt spelade i Sveriges lag i finalmatchen mot Brasilien vid VM i fotboll 1958. Sigge Parling tillhörde eliten även som bandy- och ishockeyspelare.

Sigge Parlings yrkeserfarenhet som smed och hans kraftfulla och hårda spelstil gav honom smeknamnet "Järnkaminen", vilket sedermera resulterade i att fotbollsklubben DIF kom att kallas för Järnkaminerna. Klubbens officiella supporterförening heter även den, Järnkaminerna.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Parling kom till Djurgårdens IF 1949 och stannade där, med undantag för en kort period 1957 då han spelade för Lycksele IF i division II Norrland, tills Djurgården åkte ur allsvenskan 1960. Han avslutade sin fotbollskarriär i Sandvikens AIK 1967. Parling var även framstående i bandy med landslaget och IK Sirius där han var med i laget som tog SM-guld 1961.

Han arbetade som byggnadsingenjör fram till sin pension och bodde med sin fru Nea fram till 2005 på en gård i Finnböle i Hedesunda, där han födde upp travhästar. Sigge Parling var Stor Grabb i såväl fotboll som bandy.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Meriter inom fotboll[redigera | redigera wikitext]

Meriter inom bandy[redigera | redigera wikitext]

Meriter inom ishockey[redigera | redigera wikitext]

  • 1 inofficiell A-landskamp mot Japan 1953

Klubbar (fotboll)[redigera | redigera wikitext]

Film[redigera | redigera wikitext]

Sigge Parling medverkade i den fiktiva dokumentären Konspiration 58.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Sigge Parling har gått bort”. Djurgården Fotboll. 18 september 2016. Arkiverad från originalet den 18 september 2016. https://web.archive.org/web/20160918142228/http://dif.se/sigge-parling-har-gatt-bort/. Läst 18 september 2016. 
  2. ^ ”Konspiration 58” (på engelska). IMDB. http://www.imdb.com/title/tt0365412/. Läst 9 oktober 2015.