Sjömansinstitutets hus

Ej att förväxla med Stockholms sjömanshem.

Sjömansinstitutets hus, även bara kallad Sjömansinstitutet, är en byggnad längs Stadsgården på Södermalm i Stockholm.

Byggnaden restes 1913-1914 av Järnvägs AB Stockholm-Saltsjön. Arkitekten Axel Anderberg och ingenjören och verkställande direktören för järnvägsbolaget Mats Hedlund ritade det höga jugendhuset. I fasaderna blandas det mörka teglet med huggna detaljer i natursten och utskjutande burspråk. Huset reser sig åtta våningar över Stadsgården 22, och i tre våningar över den högre liggande Katarinavägen 19.^[1]

Huset fungerade inledningsvis som slutstationsshus Stadsgårdens station för Saltsjöbanan (se Saltsjöbanans station Slussen). Här inrymdes även godsmagasin och bolagskontor, samt på den sjätte våningen en direktörsbostad. Kopparkupolen toppas av en vindföljel föreställande ett lokomotiv, och högt uppe på gaveln mot Saltsjön visade tidigare en stor stationsklocka tiden.^[2] Nedanför huset fanns en rangerbangård med flertalet spår, och längs kajen lossades gods från båtarna med kranar.

Konstnärsparet Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén som bodde i den närbelägna Drottsgården inrättade 1913 sin ateljé högst upp i huset och utsikten från Katarinaberget återfinns i flera av parets främsta verk.^[3]

Efter att slutsstationen 1936 flyttats till Slussen såldes huset två år senare för 700 000 kronor till Stockholms kyrkliga sjömansvård.^[4] I huset inhystes bland annat Sjömansinstitutet och Sjömanskyrkan Stockholm. Ett nytt kyrkorum i huset invigdes 1983. Arkitekt var Wilhelm von Gerber.^[5] 2008 lämnade kyrkan lokalerna och flyttade till Stockholms frihamn, och 2010 sålde stiftelsen fastigheten till Estancia Fastigheter för en hemlig summa.^[6]