Skärholmen

Version från den 9 november 2012 kl. 17.47 av Inteloutside2 (Diskussion | Bidrag) (Typo fixing, , rättningar:bakrunden → bakgrunden, ca. → cirka med AWB)

Skärholmstorget 2005
Skärholmstorget 2005
Skärholmstorget 2005
KommunStockholm
Bildad1963

Skärholmen är en stadsdel i Söderort inom Stockholms kommun. Stadsdelen gränsar till Sätra och Vårberg, till Segeltorp, Kungens kurva och Vårby i Huddinge kommun, samt till Ekerö kommun. Ytan uppgår till 189 hektar land och 4 hektar vatten. Avståndet till Gustav Adolfs torg i centrala Stockholm är 12,8 kilometer. Skärholmen och Vårberg överfördes från Huddinge kommun 1963. Skärholmen ligger i Stockholms sydvästra hörn utefter Stockholms tunnelbanas röda linje.

Av Skärholmens befolkning, totalt 7 961 personer, har 81,6 procent utländsk bakgrund (2007) och stadsdelen anses vara en av Stockholms mer mångkulturella.

Historik

I Skärholmen finns talrika fornlämningar. En av dessa är Domarringen i Skärholmen, ett större gravfält från bronsåldern och järnåldern beläget vid Stävholmsgränd strax söder om Skärholmens centrum. Gravplatsen undersöktes 1966-1967. Domarringen i Skärholmen är unik som gravform i Stockholm, därför återuppfördes den yttre stenkransen efter undersökningen medan resten av gravfältet togs bort för att bereda plats för radhusbebyggelse. Nordost om Skärholmens gård finns Skärholmens fornborg från vikingatiden med strategiskt läge på en bergknalle nära den forntida farleden till Helgö och Birka.[1]

Markområdet där Skärholmens centrum ligger tillhörde ursprungligen Smista gård och hela området tillhörde Huddinge kommun fram till 1 januari 1963, då det inkorporerades i Stockholms stad. Då det i Huddinge sedan tidigare fanns bebyggelse med Smistas namn valdes namnet Skärholmen för det storcentrum och stadsdel som var under planering. Området var på den tiden ett jordbrukslandskap med skogklädda höjder och dalgångar.

Namnet kommer från den gård, Skärholmens gård, som ännu finns kvar vid Mälaren.[2] Gården var ett torp som tillhörde Vårby gård. Under 1700-talet byggdes det om och fick sitt nuvarande utseende.

Historiska bilder

Bostadsbyggandet

Det nya Skärholmen planeras och byggs

En generalplan fastställdes 1963, tanken var att Skärholmen skulle bli ett områdescentrum för de angränsande stadsdelarna i sydvästra Stockholm och planeringen följde principerna för ABC-staden.[3] Åtta olika stadsplaner togs fram under ledning av Göran Sidenbladh, Nils Oelrich och Torsten Westman. Stadsplanerna dominerades av viljan av att Skärholmen skulle bli en stadsdel för bilisterna. Man beräknade att invånarna i flerbostadshusen skulle ha tillgång till minst 1 ½ bil per hushåll, medan de i eget hus skulle ha tillgång till minst två bilar. Uppdraget att bygga Skärholmen och dess centrumanläggning gick till Svenska bostäder, Stockholmshem och Riksbyggen. I centrum byggdes för alla shoppande ett stort parkeringshus i fyra plan för 4 000 bilar. Anläggningen blev norra Europas största parkeringshus.[4] Så många bilar blev det aldrig i Skärholmen, och en del av parkeringshuset har tidigare använts av Skärholmens loppmarknad. Senare har olika affärslokaler uppförts inom olika delar av parkeringshuset.[3]

Större delen av stadsdelen uppfördes 1964-1975, och de första inflyttningarna skedde den 1 september 1965 på Ekholmsvägen 79-91. Skärholmens centrum invigdes den 8 september 1968 och är uppbyggt kring ett system av gågator och två torg. Under dessa går lastgator och tunnelbanan. Förutom butiker finns här medborgarhus, två kyrkor, två moskéer, kontor och sporthall. 1984 glasades centrumet in (förutom Bredholmsgatan).

Liksom stora delar av miljonprogrammet utsattes Skärholmens byggnadsplanering och utförande för en massiv kritik. Dagens Nyheter skrev den 10 september 1968: “Riv Skärholmen”. Det var två dagar efter invigningen. I tidningens artikel kunde man bland annat läsa: “Skärholmens skyline är en kuliss kring ett förortscentrum som är ett av de mest människoföraktande som hittills byggts, en för sen import av amerikansk stadsplanering från slutet av fyrtiotalet, föråldrad redan då.”[5] Artikeln utlöste ett massmedialt drev mot miljonprogrammet i allmänhet och Skärholmen i synnerhet och de boende skämdes för att säga att de bodde här (se även Skärholmsdebatten).[6]

Stenansiktet av Janne Halldoff hör till det mest koncentrerade exemplet av denna kritik. Filmen spelades in 1973 i Skärholmen och visar ett ungdomsgäng som driver runt, dricker öl, antastar kvinnor, rycker väskor och snattar.

Ombyggnad av centrum 2004-2008

Ett stort projekt påbörjades år 2004. Målet var att bygga ut Skärholmens centrum till ett av de största centrumanläggningarna i Norden. Ytterligare delar inglasades och nya affärer med det vanliga utbudet för shopping öppnade. Det nya centrumet, som nu fick namnet SKHLM, invigdes hösten 2008.

Nutida bilder, bebyggelse

Nutida bilder, natur

Kyrkor och församlingar i Skärholmen

  • Missionsförsamlingen Mikaelikyrkan är belägen alldeles norr om "busstorget" (Skärholmsplan) i Skärholmen.
  • Skärholmens kyrka tillhör Skärholmens församling (Svenska kyrkan). Kyrkan invigdes 1976 och ligger i västra kanten av Skärholmstorget.
  • Skärholmens Moské tillhör en stiftelse som samarbetar med SKIKF - Skärholmens Islamiska Kulturförening; SKIKF finns sedan cirka 1989 vid Bredholmtorget, mitt emot gymnasiet. För närvarande (2012) planeras en ny 3000 m³ stor moské vid Skärholmsvägen. Nybygget kan stå klart år 2014.

Folkhögskolor i Skärholmen

Tunnelbanestationen

Skärholmen är också en station inom Stockholms tunnelbana. Den trafikeras av T-bana 2 (Röda linjen) och ligger mellan stationerna Sätra och Vårberg. Stationen invigdes 1 mars 1967.

Konstnärlig utsmyckning på perrongen: en plats i New Mexico, USA, avbildad i 23 bilder från soluppgång till solnedgång av konstnären Ulf Wahlberg, 1990.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Informationstavla på platsen
  2. ^ Idestrand (2007), s. 15
  3. ^ [a b] Idestrand (2007), s. 20-21
  4. ^ Stockholm utanför tullarna (2003), s. 200
  5. ^ Dagens Nyheter: “Riv Skärholmen“, publicerad den 10 september 1968.
  6. ^ Idestrand (2007), s. 21-22

Tryckta källor

Externa länkar och litteratur