Skörl

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Skörl
Turmalingruppe-Schörl in Quarz aus Brasilien.jpg
Skörl från Brasilien, insprängt i kvarts
Kategori Mineral
Grupp Silikater
Kemi Komplex aluminiumborsilikat

[Na][Fe32+][Al6][(OH)3|OH|(BO3)3|Si6O18]

Färg Svart, blåsvart, brunsvart, sällsynt grönsvart
Streckfärg Gråvitt till blåvitt
Kristallsystem Trigonalt
Brott Oregelbundet, spröd
Klyvbarhet Dålig, oklart
Mycket dålig längs axlarna (1120) och (1011)
Hårdhet 7 (Mohs hårdhetsskala)
Ljusbrytning
Dubbelbrytning nω=1,660 — 1,672
nε =1,635 — 1,650
Spaltning
Densitet 3 244 kg/m3 (beräknad)
Dispersion

Skörl kallas ibland järnturmalin och är en ädelsten i turmalingruppen. Namnet har den fått efter en medeltida fyndort Schörl (dagens Zschorlau) i Sachsen, Tyskland. Stenen finns nämnd 1505, men var troligen känd redan före 1400. Linné beskriver den 1748.

Skörl är oftast svart och är den vanligaste mineralen i turmalingruppen. Man kan hitta skörl i graniter, granitpegmatiter, i vissa skiffrar samt i vissa hydrotermala mineraliseringar.[1]

Den granitiska bergarten luxullianit består av skörl och rosa ortoklas.[1]

På spanska kallas stenen afrisita, på ryska шерл (scherl), på engelska stavas schorl, shirl och schirl. Synonyma namn afrisite, cockle.

Fyndorter

Källor[redigera | redigera wikitext]

Databas Mindat.org [1]

  1. ^ [a b] Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 180. ISBN 91-0-010458-2  Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).