Sala
| Sala | |
| Tätort · Centralort | |
 Centrala Sala
|
|
| Land |  Sverige |
|---|---|
| Landskap | Västmanland och Uppland |
| Län | Västmanlands län |
| Kommun | Sala kommun |
| Koordinater | 59°55′16″N 16°36′27″Ö / 59.92111°N 16.60750°Ö |
| Area | |
| - tätort | 11,01 km² (2010) |
| - kommun | 1 204,37 km² (2015-01-01) |
| Folkmängd | |
| - tätort | 12 289 (2010)[1] |
| - kommun | 22 214 (2016)[2] |
| Befolkningstäthet | |
| - tätort | 1 116 invånare/km² |
| - kommun | 18 inv./km² |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Tätortskod | 6312 |
| GeoNames | 2680657 |
  Salas läge i Västmanlands län
|
|
| Wikimedia Commons: Sala | |
Sala är en tätort belägen i Västmanland; dock ligger delen öster om Sagån i Uppland. Sala är centralort i Sala kommun i Västmanlands län.
I Sala återfinns Sala silvergruva samt Väsby Kungsgård och Aguélimuseet. Mitt i centrum ligger ett kvadratiskt kullerstenstorg, och några hundra meter därifrån finns Ekeby dammar, som är en del av det vattensystem som skapades till Sala Silvergruva.
Innehåll
Historia[redigera | redigera wikitext]
Vikingatiden i Salatrakten[redigera | redigera wikitext]
I Sala sockenkyrkas södra vägg finns en runsten som daterats till omkring år 1100. Var stenen ursprungligen stått är okänt, men den har antagligen stått i närheten av sockenkyrkan. Inskriften lyder: Viste och Halvdan reste stenen över sin fader Holme och broder Holmfast. Livsten ristade runorna.
På andra sidan Sagån, som rinner alldeles i närheten, gjordes ett mycket intressant fornfynd. I samband med att Saladamm norr om kyrkan torrlades år 1901–1902 hittades fyra gravar från vikingatid. De döda, tre kvinnor och en man, var begravda i vad som verkade vara slädar eller kanoter. Gravarna var förhållandevis välbevarade och innehöll bland annat dräktspännen, spännbucklor, av brons och dessa har daterats till 900–1000-talet e.kr.
I samband med sjösänkningen påträffades en mindre gravhög på gården Hovs ägor, cirka en kilometer norr om sockenkyrkan. Det rör sig om en dubbelbrandgrav med en kvinna och en man. Förutom hästbetsel hittades också en sax av järn, nio pilspetsar och ett svärdsfäste där klingan är avbruten ungefär en decimeter under fästet.
I Skälby, i närheten av Hov, har man bland annat hittat en yxa, glaspärlor och ett svärd. Dessa föremål har också daterats till vikingatid.
Silvergruvan och Sala anläggs[redigera | redigera wikitext]
Anläggandet av Sala skedde i samband med inledningen av bergsbrytningen i Sala silvergruva. Gruvan, som ligger i Salberget, grundades under 1500-talet. Den huvudsakliga sysselsättningen i Sala har därefter varit jordbruk och bergsbruk. Orten fick stadsprivilegier av Gustav II Adolf år 1624. I samband med erhållandet av stadsprivilegierna flyttades staden till sitt nuvarande läge. Staden har eldhärjats vid två tillfällen, år 1736 och år 1880. Efter den sista branden och anläggandet av järnvägen fick Sala en för tiden mer modern karaktär. Under peståret 1710 i Stockholm flyttade dåvarande kungafamiljen till Väsby kungsgård som finns i Sala. Väsby kungsgård har hyst kungligheter och drottningar i andra sammanhang, främst under 1600-1700-talen när de kungliga inspekterade gruvan. Sala silvergruva var under lång tid en av Sveriges viktigaste inkomstkällor.
Sala i modern tid[redigera | redigera wikitext]
Under 1800-talet besöktes staden av H.C. Andersen, som i sin reseskildring om Sala förundrades över var alla människor höll hus när han anlände.[3] De flesta var förmodligen ute på åkrarna eller hämtade hem boskapen från betesmarkerna utanför stan.[källa behövs]
Under 1800-talet ökade Salas befolkning starkt. Invånarantalet år 1810 var 2 262, vilket sedan ökade till 3 252 år 1850. Fyrtio år senare, år 1890, hade siffran nästan fördubblats till 5 753.[4] År 2010 bodde 12289 personer i centrala Sala.[5]
Salaligan var en löst sammansatt grupp på fem personer från Sala i Västmanland, som under sex år på 1930-talet genomförde rån och mord. Totalt mördades fem personer.
Det var även i Sala på Ångbagarn som Owe Thörnqvist skrev sången "Dagny, kom hit och spill ...". Bageriet har fortfarande samma inredning från 1950-talet. Enligt andra källor är sången om Dagny inspirerad av en servitris på ett kafé i Uppsala. Se Dagny Knutsson.
Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]
Sala var ursprungligen kyrkby i Sala socken och bildade 1624 Sala stad utbruten ur socknen. Sala stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Stadskommunen utökades 1952 med den omgivande Sala socken/landskommun och uppgick 1971 i Sala kommun där Sala sedan dess är centralort.[6]
I kyrkligt hänseende tillhörde orten före 1962 Sala stadsförsamling och därefter Sala församling.[7]
Orten ingick till 1960 i domkretsen för Sala rådhusrätt och därefter till 1971 i Västmanlands östra domsagas tingslag. Från 1971 till 2001 ingick Sala i Sala domsaga och orten ingår sedan 2001 i Västmanlands domsaga.[8]
Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]
| Befolkningsutvecklingen i Sala 1960–2010[9][10] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1960 | 8 822 | |||
| 1965 | 9 919 | |||
| 1970 | 10 476 | |||
| 1975 | 11 216 | |||
| 1980 | 11 759 | |||
| 1990 | 12 286 | 1 079 | ||
| 1995 | 12 469 | 1 092 | ||
| 2000 | 12 118 | 1 093 | ||
| 2005 | 12 059 | 1 095 | ||
| 2010 | 12 289 | 1 101 | ||
Stadsbild[redigera | redigera wikitext]
Sala består i dag av ett rutnät av gator, med ett förhållandevis stort torg i mitten. I stadskärnan går de längsta gatorna i öst/västlig riktning, med flera kortare som bryter av i nord/sydlig. Vid Stora torget stod tidigare stadens vattenbrunn, där man hämtade sitt vatten.
Staden är präglad av gruvan. Dammarna i centrala Sala grundades för att leda och reglera vattentillförseln från Långforsen till gruvan. Bortsett från gamla Stadshotellet vid Stora torget har relativt få byggnader rivits under 1950- och 1960-talen för att göra plats åt Domusvaruhus och liknande.
Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]
Sala är en järnvägsknut mellan Dalabanan och linjen Sala–Oxelösund. Upptåget åker till Sala från Uppsala via Morgongåva och Heby. I Sala finns en stadsbusslinje. Den har inget nummer utan heter helt enkelt Silverlinjen och körs endast under dagtid. Västmanlands Lokaltrafik (VL) har ansvaret för kollektivtrafiken. Närmaste flygplats för utrikesflyg är Stockholm-Västerås flygplats.Vid Sala möts riksväg 70, riksväg 72 och riksväg 56.
Näringsliv[redigera | redigera wikitext]
Trots att gruvan sedan länge är tagen ur bruk är den en mycket stor tillgång för staden, då den i dag är en stor turistattraktion med många besökare. Under senare år har intresset för gruvan och Sala åter ökat, det är nya silverfyndigheter som lockar till intresse. Runt om i Salatrakten och kring gruvan görs provborrningar i syfte att hitta ytterligare silverfyndigheter. Runt Sala finns också många gamla kalkbrott
Sala har även maskinindustri med bl.a. Metso som en av arbetsgivarna.
År 2007 öppnade fängelset Salbergaanstalten i Sala.
Kända Salabor och bördiga ifrån Sala[redigera | redigera wikitext]
- Ivan Aguéli, konstnär, orientalist, född i Sala som John Agelii.
- Jacob Ericksson, skådespelare, född i Sala
- Erik Ersberg, hockeyspelare.
- Lena Hjelm-Wallén, socialdemokratisk politiker, född och bosatt i Sala.
- Martin Kristenson, journalist och bibliotekarie, uppvuxen i Sala.
- David Nessle, svensk serieskapare och författare bördig från Sala.
- Sigvard Nilsson-Thurneman, ledaren för Salaligan är född i Sala.
- Bertil Norström, skådespelare, född i Sala.
- Lasse O'Månsson, författare, redaktör och komiker född i Sala.
- Jöran Persson, ämbetsman åt bland annat Erik XIV
- Gustaf Torrestad, sångare född i Sala.
- Carl Magnus Wrangel, överhovpredikant.
- Emil Almén, skådespelare född i Sala
- Erik Wallenberg, Tetrapackens uppfinnare. Född i Sala 1915.
- Johannes Wanselow, skådespelare bördig från Sala.
-
Ivan Aguéli
-
Sigvard Nilsson-Thurneman
-
David Nessle
-
Erik Ersberg
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Lista över fasta fornminnen i Sala (för omfattning av detta område, se Sala stad#Sockenkod)
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013.
- ^ ”Folkmängd i riket, län och kommuner 30 juni 2016”. Statistiska centralbyrån. 17 augusti 2016. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Kvartals--och-halvarsstatistik---Kommun-lan-och-riket/407449/. Läst 17 augusti 2016.
- ^ ”H.C. Andersen: I Sverrig - XV. Sala | H.C. Andersen Information Odense”. www.hcandersen-homepage.dk. http://www.hcandersen-homepage.dk/?page_id=28667. Läst 5 juli 2016.
- ^ ”Ortshistoria Sala / Befolkning”. ortshistoria.se. http://ortshistoria.se/stad/sala/befolkning. Läst 5 juli 2016.
- ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010 - SCB”. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 5 juli 2016.
- ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X
- ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013.
- ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Sala tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
- ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010 - SCB”. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 5 juli 2016.
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Sala.
Wikimedia Commons har media som rör
|
||||||||||||||||||||||
|
|||||
|
||||||||
