Sala

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sala
Tätort · Centralort
Drottning Christinas schakt vid Sala silvergruva
Drottning Christinas schakt vid Sala silvergruva
Land Sverige Sverige
Landskap Västmanland, Uppland
Län Västmanlands län
Kommun Sala kommun
Distrikt Sala distrikt, Norrby distrikt
Koordinater 59°55′19″N 16°35′32″Ö / 59.92194°N 16.59222°Ö / 59.92194; 16.59222
Area
 - tätort 1 038 hektar (2018)[4]
 - kommun 1 204,42 km² (2019)[1]
Folkmängd
 - tätort 13 608 (2020)[3]
 - kommun 22 998 (2021)[2]
Befolkningstäthet
 - tätort 13,11 inv./hektar
 - kommun 19 inv./km²
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Sala
Tätortskod T6312[5]
Beb.områdeskod 1981TC104 (1960–)[6]
Geonames 2680662
Ortens läge i Västmanlands län
Red pog.svg
Ortens läge i Västmanlands län
Wikimedia Commons: Sala
SCB:s tätortsavgränsning
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata
För andra betydelser, se Sala (olika betydelser).

Sala är en tätort, som till största delen ligger i Västmanland; dock ligger området kring Norrby kyrka på östra sidan om Sagån i Uppland. Sala är centralort i Sala kommun i Västmanlands län.

I Sala återfinns Väsby Kungsgård och Aguélimuseet och strax söder om tätorten Sala silvergruva. Mitt i centrum ligger ett kvadratiskt kullerstenstorg.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Vikingatiden i Salatrakten[redigera | redigera wikitext]

I Sala sockenkyrkas södra vägg finns en runsten (Västmanlands runinskrifter 29) som daterats till omkring år 1100. Var stenen ursprungligen stått är okänt, men den har antagligen stått i närheten av sockenkyrkan. Inskriften lyder: Viste och Halvdan reste stenen över sin fader Holme och broder Holmfast. Livsten ristade runorna.

I samband med att Saladamm norr om kyrkan torrlades år 1901–1902 hittades fyra gravar från vikingatid. De döda, tre kvinnor och en man, var begravda i vad som verkade vara slädar eller kanoter. Gravarna var förhållandevis välbevarade och innehöll bland annat dräktspännen, spännbucklor, av brons och dessa har daterats till 900–1000-talet e.kr.

I samband med sjösänkningen påträffades en mindre gravhög på gården Hovs ägor, cirka en kilometer norr om sockenkyrkan. Det rör sig om en dubbelbrandgrav med en kvinna och en man. Förutom hästbetsel hittades också en sax av järn, nio pilspetsar och ett svärdsfäste där klingan är avbruten ungefär en decimeter under fästet. Just väster om gårdens hus finns en större fornlämningslik lämning i form av en storhög.

I Skälby, i närheten av Hov, har man bland annat hittat en yxa, glaspärlor och ett svärd. Dessa föremål har också daterats till vikingatid.

Karl IX schakt vid Sala silvergruva, som idag är Salas främsta turistattraktion

Silvergruvan och Sala anläggs[redigera | redigera wikitext]

Anläggandet av Sala skedde i samband med inledningen av bergsbrytningen i Sala silvergruva. Gruvan, som ligger i Salberget, grundades under 1500-talet. Den huvudsakliga sysselsättningen i Sala har därefter varit jordbruk och bergsbruk. Orten fick stadsprivilegier av Gustav II Adolf år 1624. I samband med erhållandet av stadsprivilegierna flyttades staden till sitt nuvarande läge. Staden har eldhärjats vid två tillfällen, år 1736 och år 1880. Efter den sista branden och anläggandet av järnvägen fick Sala en för tiden mer modern karaktär. Under peståret 1710 i Stockholm flyttade dåvarande kungafamiljen till Väsby kungsgård som finns i Sala. Väsby kungsgård har hyst kungligheter och drottningar i andra sammanhang, främst under 1600-1700-talen när de kungliga inspekterade gruvan. Sala silvergruva var under lång tid en av Sveriges viktigaste inkomstkällor.

Sala omkring år 1700. Ur Suecia antiqua et hodierna

Sala i modern tid[redigera | redigera wikitext]

Under 1800-talet besöktes staden av H.C. Andersen, som i sin reseskildring om Sala förundrades över var alla människor höll hus när han anlände.[7]

Under 1800-talet ökade Salas befolkning. Invånarantalet år 1810 var 2 262, vilket sedan ökade till 3 252 år 1850. Fyrtio år senare, år 1890, hade siffran nästan fördubblats till 5 753.[8] År 2010 bodde 12289 personer i centrala Sala.[9]

Salaligan var en löst sammansatt grupp på fem personer från Sala i Västmanland, som under sex år på 1930-talet genomförde rån och mord. Totalt mördades fem personer.

Det var även i Sala på Ångbagarn som Owe Thörnqvist skrev sången "Dagny, kom hit och spill ...". Bageriet har fortfarande samma inredning från 1950-talet. Enligt andra källor är sången om Dagny inspirerad av en servitris på ett kafé i Uppsala.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Sala var ursprungligen kyrkby i Sala socken och bildade 1624 Sala stad utbruten ur socknen. Sala stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Stadskommunen utökades 1952 med den omgivande Sala socken/landskommun och uppgick 1971 i Sala kommun där Sala sedan dess är centralort.[10]

I kyrkligt hänseende tillhörde orten före 1962 Sala stadsförsamling och därefter Sala församling.[11]

Orten ingick till 1960 i domkretsen för Sala rådhusrätt och därefter till 1971 i Västmanlands östra domsagas tingslag. Från 1971 till 2001 ingick Sala i Sala domsaga och orten ingår sedan 2001 i Västmanlands domsaga.[12]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Sala 1960–2015[13][14]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
 8 822
1965
  
 9 919
1970
  
 10 476
1975
  
 11 216
1980
  
 11 759
1990
  
 12 286 1 079
1995
  
 12 469 1 092
2000
  
 12 118 1 093
2005
  
 12 059 1 095
2010
  
 12 289 1 101
2015
  
 13 087 1 166
Anm.: Införlivade 2015 småorten Sandviken

Stadsbild[redigera | redigera wikitext]

Flygfoto över Sala från 1996.

Stadsplanen[redigera | redigera wikitext]

Sala stad grundades 1624 och kom att förläggas en bit från gruvbyn, på en slätt söder om Lillån. Stadsplanen ritades av en holländare, Johan Carels, som även ritat stadsplanerna för Borås stad och Säters stad. Staden anlades med fyra gator i öst–västlig riktning och tio i nord–sydlig. Kvarteren fick kvadratiska eller rektangulära former, och staden kallas ibland för rutnätsstaden. [15]

De centrala kvarteren[redigera | redigera wikitext]

De centrala delarna av Sala har kvar mycket av äldre bebyggelse. Få byggnader av betydelse har rivits, mest känd var stadshotellet belägen vid Stora torgets södra sida, uppfört tidigt 1880-tal, som revs 1969.[15]

Vid Stora torget stod tidigare stadens vattenbrunn, där man hämtade sitt vatten. På torgets norra sida återfinns Sala rådhus bredvid och sammanbyggt med kommunhuset. Östra sidan av torget upptas av Sparbankshuset, uppfört 1902 och ritat av Erik Lallerstedt. Ursprungligen låg banken på övre planet med butiker på bottenplanet. I huset finns även några lägenheter.[15]

I området väster om torget återfinns Kristina kyrka. Mot kyrkan norr därom går Magasingatan med hus från 1700- och 1800-talen, ett med hårdstampat jordgolv. [15] Vid Augéligatan ligger Bellanderska huset, uppfört under 1760-talet troligen av bergmästaren A. R. Bellander. Vid samma gata finns även Gysingegården, uppförd 1866-1868 av bergslagsläkaren O. V Lundberg. I Gysingegårdens bottenvåning låg en flickskola till 1905, och huset har även senare använts för skolverksamhet.[15]

Området öster om torget består av något enklare bebyggelse. I dessa kvarter fanns tidigare många hantverkare, numera finns här många små butiker och matställen. [15]

Strax söder om den centrala bebyggelsen ligger Sala tingshus, uppförd 1958-60 av stadsarkitekten Sven Jonsson. [16][17]

  • Stora torget med rådhuset med kommunhuset till höger.

  • Drottninggatan 14.

  • Normanska gården i kvarteren öster om torget.

  • Sala tingshus.

Utmed Lillån[redigera | redigera wikitext]

Uppströms, nordväst om centrum, ligger Väsby kungsgård som sedan 1600-talet använts som bergmästarboställe. Ån bildar närmare staden Ekebydamm, i vars utlopp det funnits en kvarn, nerbrunnen 1964.[15]

Söder om Ekebydamm, väster om Kristina kyrka och Ekebyskolan[18], ligger stadsparken, anlagd 1929, skapad av stadsträdgårdsarkitekten John E. Lantz. Den består av en del anlagd som fransk park och en del som engelsk park. Genom parken rinner ett utloppskanal från gruvan, som 1827 gjordes i ordning med en sluss. Den användes av mansdrivna pråmar som forslade malm från gruvan till en omlastningsplats norr om dammen.[15]

Vid ån, efter dammens utlopp och norr om den centrala staden ligger först vid norra stranden Ivan Aguélis plats, en liten park med en brunn och ett minnesmärke över Ivan Aguéli.[15] Söder om ån vid Smedjebroplan ligger sedan Fribergska huset, en tvåvåningsbyggnad med reveterad fasad uppför 1922, som ägts av stadsläkaren Carl Friberg.[15]

Strax söder om ån ligger vid Norra Esplanden, Missionskyrkan, uppförd 1920-03. Den är i jugendstil och utformades för att kunna rymma 800 personer.[15]Norr om ån vid samma gata ligger Aguélimuseet och öster om detta Salas tidigare varmbadhus, uppfört på 1920-talet, och numera en samlingslokal med namnet Blå salen.[19]

  • Stadsparken, Kristina kyrka i bakgrunden

  • Ekebyskolan

  • Missionskyrkan

  • Varmbadshuset

Byggnader utanför de centrala delarna[redigera | redigera wikitext]

Söder om den sammanhängande stadsbebyggelsen ligger Sala silvergruva, vars verksamhet präglat orten.

Mellan gruvan och staden ligger Jakob Mats kvarn vid kanalen som nämns ovan. En bit söder om denna ligger gamla vattentornet, ritat av Agnes Magnell, använt från 1903 till 1962.[15]

Väster om staden ligger Måns-Ols, en badanläggning och ett värdshus med kägelbana. Här finns även Lilla Istanbul där konstnären Jan-Erik Svennberg uppfört en modell med ståhöjd, kallad Blå moskén, från moskén med detta namn i Istanbul.[15]

Nordost om Sala återfinns Sala sockenkyrka, som är från 1300-talet och användes för Sala socken, efter staden anlagts.

  • Gruvkontoret vid Sala silvergruva

  • Sala vattentorn

  • Väsby kungsgård

  • Sala sockenkyrka

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Järnvägsstationen i Sala.

Sala är en järnvägsknut mellan Dalabanan, linjen Sala–Oxelösund och tidigare även den numera upprivna Sala–Gysinge–Gävle järnväg med en järnvägsstation strax norr om den centrala staden. Upptåget trafikerar sträckan Sala-Heby-Morgongåva-Uppsala, där anslutning finns till SL:s utbud. SJ kör tåg nordväst till Mora och Falun via Avesta Krylbo och Borlänge samt sydöst till Stockholm via Uppsala. Mälartåg kör regionaltåg till Västerås, Eskilstuna, Norrköping och Linköping (Uven-tåget). VL och till viss del UL har ansvaret för kollektivtrafiken och de viktigaste busslinjerna är VL-linje 569 mot Västerås och UL-linje 848 mot Uppsala via bland annat Heby. I Sala finns en stadsbusslinje, Silverlinjen i VL:s regi och körs vardagar och lördagar i olika slingor i staden. Närmaste flygplats för utrikesflyg är Stockholm-Västerås flygplats annars nås Arlanda under en timme med SJ InterCity-tåg eller med bil. Vid Sala möts riksväg 70, riksväg 72 och riksväg 56.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Trots att gruvan sedan länge är tagen ur bruk är den en mycket stor tillgång för staden, då den i dag är en stor turistattraktion med många besökare. Under senare år har dock intresset för gruvan och Sala återigen ökat, då nya silverfyndigheter har hittats. Runt om i Salatrakten och kring gruvan görs provborrningar i syfte att hitta ytterligare silverfyndigheter. Runt Sala finns också många gamla kalkbrott

Sala har även maskinindustri med bl.a. Metso som en av arbetsgivarna.

År 2007 öppnade fängelset Salbergaanstalten i Sala.

Bankväsende[redigera | redigera wikitext]

Sala sparbank grundades år 1828 och är alltjämt fristående. Sala har också haft ett sparbankskontor tillhörande Västmanlands läns sparbank.

Mälareprovinsernas enskilda bank öppnade ett avdelningskontor i Sala år 1862.[20] I januari 1866 tillkom ett kontor för Upplands enskilda bank.[21][22] Senare tillkom ett kontor för Gävleborgs handelsbank[23] som snart gick upp i Norrlandsbanken. Norrlandsbanken och Mälarbanken uppgick så småningom i Svenska Handelsbanken. Även Svenska lantmännens bank hade ett kontor i Sala[24], liksom dess efterföljare Jordbrukarbanken[25] och PKbanken.

Nordea stängde kontoret i Sala år 2017.[26] Därefter fanns sparbanken och Handelsbanken kvar.

Kända Salabor och bördiga ifrån Sala[redigera | redigera wikitext]

Se även: Kategori:Personer från Sala

  • Ivan Aguéli

  • Sigvard Nilsson-Thurneman

  • David Nessle

  • Erik Ersberg

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Land- och vattenareal per den 1 januari efter region och arealtyp. År 2012–2019, Statistiska centralbyrån, 21 februari 2019, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Folkmängd i riket, län och kommuner 31 december 2021 och befolkningsförändringar 1 oktober–31 december 2021, Statistiska centralbyrån, 22 februari 2022, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Statistiska tätorter 2018 – befolkning, landareal, befolkningstäthet, Statistiska centralbyrån, 23 mars 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Statistiska tätorter 2018 – befolkning, landareal, befolkningstäthet, Statistiska centralbyrån, 24 oktober 2019, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läs online, läst: 3 januari 2014.[källa från Wikidata]
  6. ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, Statistiska centralbyrån, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ ”H.C. Andersen: I Sverrig - XV. Sala | H.C. Andersen Information Odense”. www.hcandersen-homepage.dk. http://www.hcandersen-homepage.dk/?page_id=28667. Läst 5 juli 2016. 
  8. ^ ”Ortshistoria Sala / Befolkning”. ortshistoria.se. http://ortshistoria.se/stad/sala/befolkning. Läst 5 juli 2016. 
  9. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010 - SCB”. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303174949/http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 5 juli 2016. 
  10. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  11. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  12. ^ ”Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Sala tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)”. Arkiverad från originalet den 12 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140112113511/http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/show/bilaga/showDokument.raa;jsessionid=61B53DB50C9071ADD9E42473573CFC20?dokumentId=21000001423164&thumbnail=false. Läst 10 maj 2013. 
  13. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010 - SCB”. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303174949/http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 5 juli 2016. 
  14. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 13 december 2010. 
  15. ^ [a b c d e f g h i j k l m] ”Kulturvandra i Sala”. Sala kommun. 2018. sid. 5-20. https://www.sala.se/resources/files/%2F1%20SALA%20KOMMUN%2F07%20Informationsblad-broschyrer%2FUppleva%20och%20g%C3%B6ra%2F/Kulturvandring_2018-rev3-webb.pdf. Läst 2 april 2019. 
  16. ^ Bebyggelseregistrets anläggningspresentation
  17. ^ Bebyggelseregistrets byggnadspresentation
  18. ^ Bebyggelseregistrets presentation
  19. ^ Bebyggelseregistrets anläggningspresentation
  20. ^ 1861-1865 Västmanlands län … BISOS H. Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser. Ny följd. 2. Åren 1861-1865. Västmanlands län, s. 24
  21. ^ Uplands Enskilda Bank, Sala Tidning, 9 december 1865
  22. ^ 1866-1870 Västmanlands län - BISOS H. Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser. Ny följd. 3. Åren 1866-1870. Västmanlands län, s. 17
  23. ^ Aktiebolaget Gefleborgs Handelsbank, Riksarkivet
  24. ^ Aktiebolaget Svenska lantmännens bank i Sveriges statskalender 1921
  25. ^ AB Jordbrukarbankens kontor den 30/11 1949 Arkiverad 11 april 2021 hämtat från the Wayback Machine., Utredning angående överflyttning av viss del av Riksbankens rörelse till en statlig affärsbank m.m., SOU 1950:6, s. 49-50
  26. ^ Nordea stänger kontoret i Sala – flyttar till Västerås, Sala Allehanda, 11 april 2017

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Sala kommun i Västmanlands län
DistriktSala kommuns vapen
Tätorter
Småorter
Fritidshusområden
Övriga orter
Insjöar
Vattendrag
v • r
Stationer längs Dalabanan
v • r
Stationer längs Sala–Oxelösund
Norra delen
Södra delen
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sala&oldid=50307616"