Slaget vid Ölands södra udde (1789)

Sjöslaget vid Öland
Del av Gustav III:s ryska krig
Slaget vid Öland. Akvarell av J.P. Cumlin.
Ägde rum 26 juli 1789 Plats söder om Öland Resultat Taktiskt oavgjort Strategisk rysk seger
Stridande
Sverige	Ryssland
Befälhavare och ledare
Hertig Karl av Södermanland	Vasilij Tjitjagov
Styrka
30 skepp	18 skepp

Slaget vid Öland, även kallat slaget vid Ölands södra udde, var ett slag under Gustav III:s ryska krig, mellan de svenska och ryska flottorna. Slaget utkämpades på eftermiddagen den 26 juli 1789, ostsydost om södra udden. Den svenska örlogsflottan, som bestod av 21 linjeskepp och 14 fregatter, löpte ut den 6 juli från Karlskrona örlogsbas, under befäl av hertig Karl. Uppgiften bestod i att hindra den ryska huvudflottan att ansluta sig till en annan rysk styrka, som sedan krigsutbrottet varit förlagda utanför Köpenhamn.
1788 hade den stora farsoten återfallsfebern drabbat den svenska flottan och även om de flesta sjuka lämnats i hamn hade tusentals sjömän redan efter några dagar till sjöss insjuknat och de redan decimerade besättningarna försvagades ytterligare.
På grund av att konteramiralen Per Lilliehorn vägrade att låta sin division deltaga i slaget, misslyckades den svenska strategin och de ryska styrkorna kunde förenas, vilket innebar att en del av de svenska styrkorna blev inlåsta i Karlskrona flera månader efteråt. De ryska styrkorna utnyttjade denna fördel till att spärra sjöfarten vid Hangö udd och Porkala.

Slaget

De svenska styrkorna mötte de ryska styrkorna vid Ölands södra udde och fick inledningsvis ett visst övertag. På grund av att konteramiralen Per Lilliehorn inte lät sin division deltaga i slaget, förlorades dock detta övertag och de ryska styrkorna kunde senare förenas. Den förenade ryska flottan blev den svenska övermäktig och Hertig Karls flotta sökte skydd i Karlskrona, där den sedan blev instängd till sent på hösten. Lilliehorns division bestod av ungefär en tredjedel av flottan och anledningen till dennes vägran att deltaga är oklar.

Teorier om att det svenska avantgardet inte deltog i striden

I rättegången mot Lilliehorn dömdes denne för feghet inför fienden.
Vittnet baron Schultz von Ascheraden som under slaget var ombord på Lilliehorns flaggskepp har dock vittnat om att Lilliehorn vid två tillfällen gav order om anfall men att de andra linjeskeppen i avantgardet inte följde hans order.Enligt andra vittnen var förhållandet det motsatta, det vill säga att Lilliehorn beordrat skepp att återgå till sina positioner i linjen.
Från rysk sida hade man uppfattningen att svenska flottan med några undantag med vilja hållit sig på avstånd och skjutit bort sin ammunition.

Följder

Efter att den svenska flotteskadern blivit inlåst i Karlskrona, kunde de ryska styrkorna utnyttja denna fördel till att spärra sjöfarten vid Hangö udd och Porkala.

Konteramiralen Per Lilliehorn, som inte ville deltaga i slaget vid Öland, blev dömd till döden, men domen mildrades sedan till landsflykt. Efter några månaders vistelse utomlands tilläts han att återkomma till landet, men fick avsked från sina befattningar 1790, och ålades att i tre år vistas utomlands. Han fick återvända hösten 1793, med uttrycklig befallning att inte lämna sin lantegendom.

Deltagande svenska fartyg

Enligt ett brev från Hertig Carl till Gustav III den i augusti 1789 hade de svenska styrkorna delats in enligt följande:

Befälhavare	Divisionschef	Divisionsadjutant	Deltagande fartyg	Fartygschef	Division
Linjetaktik
Hertig Carl	Per Lilliehorn		Prins Fredrik Adolf Enigheten Fregatten Fröya Tapperheten Sophia Magdalena (Chefsfartyg) Äran Fregatten Gripen Dygden Fregatten Euredice Riksens Ständer	Fredrik Wilhelm Leyonankar Johan Daniel Whitlock Christian Grubbe Carl Magnus Wagenfelt David Sjöbohm Johan Hisingsköld Gustav Pley Hans Anders Holdtz Zacharias Schultén Johan Fredrik Dufva	Avantgardet
	Otto Henrik Nordenskjöld		Wasa Fregatten Minerva Fäderneslandet Konung Adolf Fredrik Konung Gustaf III (Chefsfartyg) Wladislaff Försiktigheten Fregatten Galathea Prins Carl	Georg Samuel von Gegerfelt Hans Martin Koch Carl Fredrik Eneskjöld Henrik Johan Nauckhoff Eric Klint Olof Martin Fust Hans Fahlstedt Fredrik Herman von Walden Johan A. Sahlstedt	Corps de bataille
	Carl Vilhelm Modée		Ömheten Fregatten Uppland Manligheten Fregatten Thetis Louise Ulrika Hedvig Elisabeth Charlotta (Chefsfartyg) Götha Lejon Fregatten Zemire Rättvisan Dristigheten	Nils Adolph Ekenman Eduard Wilhelm Ram Thomas Billing Johan Tingwall Carl Ulrik Améen Simon Ringhem Gustav Psilanderhjelm Gustav Casten Feiff Lars Wollin Johan Puke	Arriärgardet

Deltagande ryska fartyg

Linjeskepp

Rostislav 100 Amiral Vasilij Tjitjagov
Knjas Vladimir 100 - Viceamiral Mussin-Pusjkin
Dvjenadtsat Apostolov 100 - Konteramiral Spirodov
Vseslav74 - Maikarev
Mstislav 74 - Mulovskij
Iezekiil 74 - Komanslev
Kir Ioann 74 - Tate
Sv. Petr 74 - Denison
Prints Gustav 74 - Ufinston
Sv. Elena 74 - Bree
Jaroslav 74 - Sievers
Pobjedoslav 74 - Senävin
Svjatoslav 66 - Batjamanov
Rodislav 66 - Travenin
Izjaslav 66 - Kartzov
Viktor 66 - Obolianinov
Vysjeslav 66 - Tisiger
Deris 66 - Preston
Pamjat Evstafia 66 - Chumutov
Boleslav 66 - Sjeckoisjov
Europa 66 - Sukin
Januarius 66 - Glebov

Fregatter

Pretsjislav 44 - Loman
Mstislavietj 44 - Bakien
Podrasjislav 32 - Gravens
Premislav 32 - Sievers
Slava 32 - Billov
Nad. Blagopoludtjia 32 - Bodike
Simeon 32 - Green
Patrick 32 - Nefediev
St. Marcus 32 - von Dessen

Samt 2 Bombgallioter, 5 kuttrar, 11 transportskepp, 2 lasarettfartyg, och 1 Avisojakt.

Referenser

Tryckta källor

• Sundberg, Ulf, Svenska krig. Hjalmarson&Högberg Bokförlag, Stockholm 2002. 1997 ISBN 91-89660-10-2
• Svenskt biografiskt handlexikon

Litteratur

• Kunglig rapport från dåvarande Prins Carl Stockholm 1789, från Sjöhistoriska Samfundet

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Slaget vid Ölands södra udde (1789).
  Bilder & media