Sodalit

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sodalit
Sodalith - Rohstein.jpg
Prov av sodalit.
KategoriTektosilikater utan zeolitisk H2O
GruppCancrinit-sodalit, undergrupp sodalit
Strunz klassificering09.FB.10
Kemisk formelNa8 (Al6Si6O24)Cl2
FärgKungsblå, grön, gul, violett, vit ådring vanlig
FörekomstsättMassiv; kristaller sällsynt som dodekaedrar
KristallstrukturKubisk
TvillingbildningVanligt på {111}, bildar pseudohexagonala prismor
SpaltningDålig på {110}
BrottMussligt, ojämnt
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)5½–6
GlansGlasglans till oljig
Ljusbrytningn=1,483–1,487
DubbelbrytningIngen
TransparensTransparent till genomskinlig
FluorescensKatodluminiscens och orange[1] fluorescens i LW och SW UV, med gulaktig fosforescens; kan vara fotokrom i magentafärger
StreckfärgVit
Densitet2,27–2,33
SmältbarhetLätt till ett färglöst glas
LöslighetLöslig i saltsyra och salpetersyra
ÖvrigtKan avge vätesulfid vid brott[2]

Sodalit, Na8 (Al6Si6O24)Cl2, är ett medelhårt, färglöst till blått mineral som ofta uppträder tillsammans med nefelin i nefelinsyenit. I mineralogin det klassas som en fältspatoid.

Etymologi och historia[redigera | redigera wikitext]

Sodalit beskrevs första gången 1811 med förekomst inom dess fyndort i Ilimaussaqkomplexet Narsaq på västra Grönland. Mineralet är benämnt efter sitt natriuminnehåll ( det engelska ordet för natrium är sodium).[3]

Kristallstruktur[redigera | redigera wikitext]

Sodalit är ett kubiskt mineral. Strukturen kan beskrivas som kubisk tätpackning av 6-ringar av kisel, aluminium och syre. Ringarna är placerade i riktning [111] det vill säga som på en (stympad) oktaeders ytor och tillsammans bildar de en bur. Åtta sådana burar har ett rum mellan sig. Burarna kan innehålla främmande ämnen, katjoner, anjoner men även vattenmolekyer.

zentriert
Sodalit-CageAlSi.png
zentriert
Bild. 1: Sodalit-bur Bild. 2: Sodalit-bur med positioner för Al och Si Bild. 3: 8 sodalit-burar bildar en nionde bur i centrum

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Sodalit är ett lätt, relativt hårt men bräckligt mineral. Det är känt för sin blå färg, men färgen kan också vara grå, gul, grön eller rosa. Den blå färgen är mer som traditionell kungsblå än ultramarin. Färgen beror på extra komponenter, bland annat svavel som S3- och S4.[4] Sodalit har ofta vita ådror eller fläckar av kalcit. Även om sodalit något liknar lazurit och lapis lazuli förekommer pyrit sällan i sodalit (pyrit är en vanlig komponent i "bergarten"[5] lapis lazuli).

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Mineralet förekommer vanligtvis i massiv form och hittas som infyllningar i plutoniskmagmatiska bergarter såsom nefelinsyeniter. Det förekommer tillsammans med andra mineral som är typiska för kiselundermättad miljö, sådan som innehållande leucit, cancrinit och natrolit men aldrig kvarts SiO2. Övriga intressanta mineral är nefelin, titanandradit, ägerin, mikroklin, sanidin, albit, kalcit, fluorit, ankerit och baryt.

Denna flodhäst huggen ur sodalit visar mineralets dåliga klyvning – sprickor kan ses i hela stenen.

Betydande fyndigheter av fint material är begränsad till några områden: Bancroft, Ontario, och Mont-Saint-Hilaire, Quebec, i Kanada och Litchfield, Maine, och Magnet Cove, Arkansas, i USA. The Ice River komplex, nära Golden, British Columbia, innehåller sodalit. Mindre fyndigheter finns i Sydamerika (Brasilien och Bolivia), Portugal, Rumänien, Burma och Ryssland.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Sodalit används i olika tillämpningar som prydnadssten. Mera enhetligt blått material används i smycken, där den formas till cabochoner och pärlor. Material med mindre storlek ses oftare som inläggningar i olika applikationer.

Sodalit tillmäts i vissa kretsar också hälsobringande eller magiska egenskaper.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [1] fluorescensfärg enligt Store norske leksikon
  2. ^ Uppgift i Handbook of mineralogy [2] läst 2022-07-12
  3. ^ [https://www.mindat.org/min-3701.html} om mineralnamnet hos mindat.org
  4. ^ [3] Chukanov, Nikita V.; Sapozhnikov, Anatoly N.; Shendrik, Roman Yu.; Vigasina, Marina F.; Steudel, Ralf (23 November 2020). "Spectroscopic and Crystal-Chemical Features of Sodalite-Group Minerals from Gem Lazurite Deposits". Minerals. 10 (11): 1042, läst 2022-07-12
  5. ^ Walter Schumann 2002, Ädelstenar och prydnasstenar, 13:e utökade och uppdaterade upplagan, ISBN 978-91-6319-069-8 sidan 188
  6. ^ http://www.healing-crystals-for-you.com/sodalite.html

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]