Solur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Solur på en vertikal vägg i Warszawa.
Den långa svarta pilen är den skugga som visar tiden tio minuter över tre. Skuggan skapas av den kortare pilen i gulmetall, stödd av ett D-format stativ.
Solvisare vid Tullgarns slott.
Text: "Mig Leder Solen, Er Skuggan".
Precisionssolur i Bütgenbach, Belgien. Precision ~ ±30 sekunder. Två skalor behövs; den ena anpassad efter solens gång första halvåret från vintersolstånd till sommarsolstånd, och den andra för det andra halvåret fram till vintersolståndet.

Ett solur är ett mätinstrument för att mäta tid utifrån hur solen (eller skuggan som uppkommer av densamma) förflyttar sig under dagen.

Soltid är den tid som ett korrekt uppställt solur visar, men eftersom solens rörelse i ekliptikan inte är likformig blir soltiden något ojämn, jämfört med hur vi i samhället mäter tiden med nya moderna metoder som är mer noggranna än solens gång. Skillnaden ("tidsekvationen") kan uppgå till maximalt ±16 minuter över året, och har därför normalt sett ingen praktisk betydelse för ett solur.

I sin enklaste form består ett solur av en plan horisontell yta på vilken har placerats en vertikal stång, ibland med genomborrad spets. Belyst av solen, kastar den bakom sig en skugga, som dock avbryts av en ljus fläck, motsvarande hålet i stången. Om man mäter skuggans längd, det vill säga avståndet från stångens bas till den ljusa fläcken, och dessutom känner stångens längd, så är det en lätt sak att därur bestämma solens höjd på vilken tid av dagen som helst. Genom att på detta sätt iaktta solens middagshöjd vid solstånden bestämde man förr dels observationsortens polhöjd, dels ekliptikans oblikvitet. För tidsbestämning observerade man vanligen endast det ögonblick på dagen då skuggan var kortast, det vill säga middagshöjden, som är tidpunkten för solens övre kulmination.

Om urtavlan har timgradering skall tolvstrecket ligga rakt i norr. Ett vertikalsolur sätts upp vinkelrätt mot horisonten. Uret kan också ha tavlan i samma plan som jordens ekvatorsplan och kallas då "ekvatorialur".

Konsten att tillverka solvisare kallas gnomonik.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Soluret är sannolikt det äldsta av alla astronomiska instrument. Forntida egyptiska obelisker, tillverkade cirka 3 500 f.Kr., är bland de tidigaste soluren. Det var också känt i Kina omkring 500 f.Kr. De äldsta flyttbara soluren var en skiva av sten, trä eller metall med en vinkelrätt stående skuggkastare. Under hellenistisk tid fick soluren en halvsfärisk form.[1]

Under antiken blev det vanligt att förse soluren med en tankeväckande eller skämtsam text.[2] En vanlig text lyder på latin "Horas non numero nisi serenas" (Jag räknar inte timmarna om de inte är klara.).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Solur i Nationalencyklopedins webbupplaga
  2. ^ Lista över texter på solur från Engelskspråkiga Wikipedia

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]