Spetskrokodil

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Spetskrokodil
Status i världen: Sårbar[1]
Crocodylus acutus mexico 02.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Kräldjur
Reptilia
Underklass Diapsider
Diapsida
Infraklass Härskarödlor
Archosauria
Överordning Crurotarsi
Ordning Krokodildjur
Crocodilia
Familj Krokodiler
Crocodylidae
Släkte Crocodylus
Art Spetskrokodil
C. acutus
Vetenskapligt namn
§ Crocodylus acutus
Auktor Cuvier, 1807
Utbredning
Landområden där Crocodylus acutus förekommer (grön).
Landområden där Crocodylus acutus förekommer (grön).
Hitta fler artiklar om djur med

Spetskrokodil eller amerikansk krokodil (Crocodylus acutus) är en krokodilart som lever i Amerika. Artepitet i det vetenskapliga namnet är det latinska adjektivet acutus (skarp/spetsig), besläktat med verbet acuere samt med substantiven acumen och acus (spets/nål).[2]

Arten är snabb framförallt i vattnet då den kan simma i 32 km/h.[3] Dess huvudsakliga föda utgörs av fisk men den äter även fåglar, däggdjur, grodor, krabbor, sniglar och sköldpaddor.[4] Spetskrokodilen kan vara farlig för människan och den har orsakat ett antal krokodilattacker med dödlig utgång.

Artens namn syftar på den spetsiga nosen. Djuret blir oftast omkring 4 meter lång men vissa exemplar blir 7,7 meter långa. Spetskrokodilen kännetecknas av en uppstickande längsgående hornribba framför ögonen samt av fyrkantiga plattor på halsen och av 4 till 6 plattor som bildar en tvärliggande rad på nacken. Allmänt har arten en ljusare olivgrön färg. Hos ungdjur förekommer ofta flera mörka fläckar och strimmor på kroppen.[5]

Denna krokodil hittas från Florida över Centralamerika och de västindiska öarna till norra Sydamerika. Den lever vanligen nära kusten, vid floderna och i träskmarker.[5] Arten hittas ofta i bräckt vatten, till exempel i laguner och mangrove. Den når i bergstrakter 1200 meter över havet.[1] Uppgifter i gamla beskrivningar att arten lever i Paraguay är med stor sannolikhet felaktiga.[2]

Spetskrokodilen syns ofta när den solbadar på en sandbank. De 21 till 56 äggen läggs av honan under den torra perioden i en självgrävd jordhåla. Boet stängs och bevakas sedan av honan. Äggen kläcks efter fyra till fem månader vid början av regntiden och ungarna är vid tidpunkten cirka 25 cm långa. I Florida händer det ibland att en tvättbjörn eller en svartbjörn gräver fram äggen. Längre söderut faller ungdjur ibland offer för jaguaren.[5] Andra naturliga fiender är rovfåglar, näsbjörnar och hundar. Dessutom dokumenterades kannibalism på ungdjur. I Belize där arten delar reviret med moreletkrokodil och på Kuba där spetskrokodilen lever i samma område som Kubakrokodil förekommer hybrider.[1]

Denna krokodil jagades intensiv under 1930-talet. Sedan minskade jakttrycket och under 1970-talet blev jakten förbjuden. Ibland sker tjuvjakt eller bon med ägg blir förstörda av människor. Spetskrokodilen hölls i Kuba, Honduras och Colombia i farmer för lädrets skull. I Dominikanska republiken minskade populationen på grund av matbrist (utfiskning). Arten har ganska bra förmåga att anpassa sig till kulturlandskap och därför ökade djurets bestånd i andra regioner efter inrättningen av skyddsåtgärder. Fördelad över hela utbredningsområdet förekommer olika naturskyddsområden. IUCN listar spetskrokodilen som sårbar (vulnerable).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Ponce-Campos, P., Thorbjarnarson, J. & Velasco, A. (IUCN SSC Crocodile Specialist Group) 2012 Crocodylus acutus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2017-01-08.
  2. ^ [a b] Crocodylus acutus, The Reptile Database, läst 2017-01-08.
  3. ^ ”American Crocodile”. Everglades. Miami Science Museum. Arkiverad från originalet den 23 januari 2009. https://web.archive.org/web/20140911103844/http://www.miamisci.org/ecolinks/everglades/crocinfo.html. Läst 12 december 2008. 
  4. ^ R. Edwards (25 maj 2004). ”American crocodile”. ARKive. http://www.arkive.org/american-crocodile/crocodylus-acutus/. Läst 8 januari 2017. 
  5. ^ [a b c] J. Karlsson, red (1981). ”Spetskrokodil”. Kräl- och Groddjur. Bokorama. sid. 230. ISBN 91-7024-062-0