Större skrikörn

Från Wikipedia
Version från den 28 november 2017 kl. 22.49 av AHA (Diskussion | Bidrag)
Större skrikörn
Status i världen: Sårbar[1]
Adult i vinterkvaret i Bharatpur (Rajasthan, Indien).
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökartade rovfåglar
Accipitridae
SläkteClanga
ArtStörre skrikörn
C. clanga
Vetenskapligt namn
§ Clanga clanga
AuktorPallas, 1811
Utbredning
Utbredning
Grönt: häckningsområde
Blått: övervintringsområde
Synonymer
  • Aquila clanga

Större skrikörn (Clanga clanga) är en rovfågel. Liksom alla örnar hör den till familjen hökartade rovfåglar.

Utseende, läte och fältkänntecken

Flygande adult större skrikörn från ovansidan.
Flygande adult större skrikörn underifrån.

Större skrikörn är ungefär 65 centimeter lång och har en vingbredd på 160 centimeter. Den är en medelstor örn, mycket lik mindre skrikörnen, som överlappar den i storlek och allmänt utseende. Huvudet och vingtäckarna är mycket mörkbruna och kontrasterar med det i allmänhet mellanbruna fjäderdräkten (mindre skrikörn har däremot ljust huvud och vingtäckare). Huvudet är litet för en örn. Det finns ofta en mindre tydlig vit fläck på ovansidan av vingarna. Ungfågeln har vita fläckar på vingarna.

Större skrikörn är, som namnet antyder, stundtals mycket högljudd. Lätet är ett hundliknande jip.

Utbredning och systematik

Större skrikörnen häckar från norra Europa österut över Asien. Den är flyttfågel och övervintrar i sydvästra Europa, nordöstra Afrika, Mellanöstern och södra Asien. I Sverige är större skrikörnen sällsynt, men brukar observeras varje år, mest i Skåne.

Större skrikörn placerades tidigare i släktet Aquila men placeras idag i släktet Clanga tillsammans med mindre skrikörn och indisk skrikörn.[2][3] Genetiska studier visar att dessa tre arter är närmare släkt med svartörn och afrikansk tofsörn än örnarna i Aquila, t.ex. kungsörn.[4]

Ekologi

Arten håller till i ganska skogiga landskap, där den jagar små däggdjur och liknande, mestadels landlevande byten. Den lägger 1-3 ägg i ett bo i ett träd.

Status och hot

IUCN kategoriserar arten som sårbar på grund av en relativt liten världspopulation som minskar till följd av habitatförlust och förföljelse.[1] I Europa tros 810-1.100 par häcka.[1]

Referenser

Texten bygger delvis på en översättning av engelskspråkiga Wikipedias artikel Greater Spotted Eagle läst 18 september 2005

Noter

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2013 Aquila clanga Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9. (xls), från: <www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/>, läst 2014-12-21
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi :  10.14344/IOC.ML.7.3.
  4. ^ Helbig AJ, Kocum A, Seibold I & Braun MJ (2005) A multi-gene phylogeny of aquiline eagles (Aves: Accipitriformes) reveals extensive paraphyly at the genus level. Molecular phylogenetics and evolution 35(1):147-164 PDF[död länk]

Källor

  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 128. ISBN 91-1-913142-9 

Externa länkar