Staden, Östersund

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Staden är tätorten Östersunds äldsta samt mest centrala stadsdel och stadens centrum belägen vid Sveriges femte största insjö Storsjön. Stadsdelen och staden är känt för sitt rutnätsformade gatunät som även kan ses i gatustenarna[1] framför stadens Rådhus. Staden förbinds med ön Frösön och stadsdelen Hornsberg genom Frösöbron samt "gångbron". I Staden ligger även Östersunds Campus med Mittuniversitet.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelskarta Östersund

Staden avgränsas i väster av Storsjöns vatten, på vilkets andra sida ön Frösön med stadsdelarna Hornsberg, Östberget och Frösödal angränsar. I väster av stadsdelen Karlslund i form av Litsvägen, Biblioteksgatan samt Genvägen. I norr av stadsdelen Norr genom Fältjägargränd. I söder av stadsdelen Söder genom Strandvägen och Gränsgatan samt sydöst av Odenslund genom Brunflovägen (norr om Stora Kyrkan) och Stuguvägen. Stadsdelen är, liksom större delen av Östersund, relativt kuperad och sluttar kraftigt mot Storsjön.


Historik[redigera | redigera wikitext]

Staden är Östersunds äldsta stadsdel och grunden till det som idag är tätorten och staden Östersund. Grundad 1786 av Gustav III.

Östersunds stad, numera stadsedelen Staden växer fram[2][redigera | redigera wikitext]

1788[redigera | redigera wikitext]

Första stadsplanen av lantmätare Johan Törnsten fastställs av Kunglig Maj:t i januari. Det är en strikt rutnätsplan uppbyggd av 20 identiskt lika kvarter med måtten 120x120 alnar (ca 72 x 72 m), samt fyra vinkelformade kvarter runt det centralt belägna torget.

Långgatorna har en bredd på 20 alnar (ca 12 meter) och gränderna en bredd på 12 alnar (7,2 meter).

I stadsplanen bestäms att varannan tomt ska vara en kryddgård för trädgårdsodling, varannan för bebyggelse. Det motiverades av att man snabbt ville få en stadskärna utbyggd och av att man ville ha ett gott brandskydd.

1791[redigera | redigera wikitext]

En krans av kålgårdar för odling läggs till den ursprungliga planen.

1810[redigera | redigera wikitext]

Östersund blir residensstad. Den nya staden får en långsam tillväxt. Trettio år efter grundandet bor knappt tvåhundra personer här. Staden och Östersund ser mest ut som en bondby. Inga hus finns kvar från denna tid.

1846[redigera | redigera wikitext]

Stadens andra stadsplan antas och innebär i princip en fortsättning på rutnätsplanen. De sydligaste kvarteren görs nu något rektangulära. Bebyggelse tillåts på krydd- och kålgårdar. Enstaka byggnader finns i dag kvar från den expansiva perioden på 1840-talet, bland annat gamla kyrkan, residenset och elementarläroverket.

1864[redigera | redigera wikitext]

Stadsplanens rutnät utvidgas ytterligare med Gröngatan som östlig gräns. Ett kvarter, Nytorget (nu Gustaf III:s torg), undantas från bebyggelse.

1881[redigera | redigera wikitext]

Stadsområdet utvidgas efter en stadsplan utarbetad av kommissionslantmätare W. Härnqvist, den så kallade Nystan. Denna stadsplan präglas starkt av Byggnadsstadgan för rikets städer från 1874 som eftersträvade effektivt brandskydd, god hygien och en prydlig stadsbild.

Många gator föreslås breddas, Artillerigatan skulle dras ned till Strandgatan och ha en bredd av 36,5 meter. De trädplanterade esplanadstumpar som fortfarande finns i Östersund (Samuel Permansgatan, Artillerigatan, Rådhusgatan och Kyrkgatan) har sitt ursprung i denna plan.

1926[redigera | redigera wikitext]

Den sista stora stadsplanen för innerstaden av denna karaktär är 1926 års stadsplan som bland annat omfattar hela innerstaden och som i vissa kvarter ännu inte ersatts av nya detaljplaner

1947[redigera | redigera wikitext]

Östersunds första Generalplan behandlar bland annat befolkningsutvecklingen, kommunikationerna och teknisk försörjning. I planen konstateras att tillräckligt gatuutrymme saknas för den rörliga trafiken. Köpmangatan, Storgatan och Prästgatan liksom tvärgatorna anses för smala med hänsyn till trafikens krav samt skäliga krav på ljus och luft.

Generalplanen från 1947 anses dock föråldrad redan innan den antas. Den leder trots det till en rad faktiska gatubreddningar, med placeringar av hus inflyttade på tomtmarken, för att möjliggöra framtida gatubreddningar.

1968[redigera | redigera wikitext]

Omarbetningen av 1947 års generalplaneförslag resulterar så småningom i Generalplan 1968. Denna behandlar innerstaden mycket översiktligt, med undantag för trafikutvecklingen.

Den förste frisören[3][redigera | redigera wikitext]

1870 är ett historiskt år för frisöryrket i Östersund. Det året etablerade sig näm-ligen den första frisören i staden. Det var en medelpading, Nils Johan Sund-kvist, 37 år gammal och född i Selånger. Sundkvist var aldrig utbildad i yrket men hade gesällbrev som skomakare. Den 25 augusti flyttade han från Sundsvall till Östersund. I Östersund började han i skomakaryrket 1865. Den 1 maj 1870 startade Sundkvist sin barberarestuga i fastigheten Storgatan 19 (Fresk) och i oktober 1883 flyttade han till Storgatan 29.

År 1892 överlät Sundkvist barberarestugan till P.M.(Per Mikael) Nilsson, vilken han gått i lära hos och dessutom arbetat med bland annat i Stockholm. Sundkvist flyttade till Storgatan 26, där han förutom barberarstuga även öppnade en tobakshandel. Det fanns ingen anledning att klaga på Sundkvists bered-villighet att betjäna allmänheten. Barberarestugan hölls öppen mellan klockan 7 och 22 på vardagarna och 7 till 18 på helgdagar. Det var således endast nio timmar på vardagsdygnen som han inte stod till tjänst.Sundkvist var således den första i staden som drev frisöryrket som huvudsaklig inkomstkälla. Han beskrevs som en strävsam ytterst tillbakadragen och blygsam person. Han var gift med en dotter-dotter till stadens första styresman, apote-karen Samuel Perman. Med henne fick han många barn. En dotter var gift med direktör J. P. Hård, en då välkänd östersundsbo.

Gator och parker[redigera | redigera wikitext]

Badhusparken, Kyrkparken och Odenparken är stadsdelens tre största parker. Finns även ett antal mindre parker såsom Tullparken och Universitetscampuset.

Skolor[redigera | redigera wikitext]

Intressanta byggnader och institutioner[redigera | redigera wikitext]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Bibliotek[redigera | redigera wikitext]

I stadsdelen finns flera bibliotek. De två största som är öppna för allmänheten är Länsbiblioteket samt Campubiblioteket.

Källor[redigera | redigera wikitext]