Stina Aronson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stina Aronson
Stina Aronson.jpg
FöddEster Kristina Andersson
26 december 1892
Stockholm
Död24 november 1956 (63 år)
Uppsala
YrkeFolkskollärare, författare
NationalitetSverige Svensk
SpråkSvenska
Verksam1921–52
Framstående verkFeberboken
Hitom himlen
Framstående priserTidningen Vi:s litteraturpris
Svenska Dagbladets litteraturpris
De Nios Stora Pris
Make/makaAnders T. G. Aronson

Ester Kristina "Stina" Aronson, född Andersson 26 december 1892 i Stockholm, död 24 november 1956 i Uppsala,[1] var en svensk författare och folkskollärare.

Aronson räknas till de tidiga svenska modernisterna.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hon föddes utom äktenskapet som dotter till den då nyligen prästvigde och ogifte Olof Bergqvist, sedermera biskop i Luleå stift. En månad gammal sattes hon i fosterhem hos en slaktarfamilj där hon vistades ett antal år tills hennes fosterfar begick ett mord och hon återplacerades hos sin biologiska mor.

Aronson publicerade böcker under pseudonymerna Sara Sand och Mimmi Palm, men främst under sitt eget namn. Hennes genombrott kom med romanen Hitom himlen från 1946, om den fiktiva byn Mäntyjärvi i Tornedalen i Norrbotten. Författaren hade själv tillbringat många år i de trakterna, eftersom hon var gift med överläkaren vid Norrbottens tuberkulossjukhus Anders Aronsson. Sara Lidman brukar ange Hitom himlen som en stor inspirationskälla till hennes eget skrivande.[3]

Bland övriga romaner märks Feberboken, en delvis självbiografisk roman om författarens förhållande med författaren Artur Lundkvist, publicerad under pseudonymen Mimmi Palm. Feberboken återutgavs 2005. Tillsammans med diktsamlingen Tolv hav (1930) och dramat Syskonbädd (1931) brukar Feberboken räknas som Aronsons modernistiska produktion. Även dramat Dockdans som skrevs under 1930-talet, men som utgavs först 1949, brukar tillskrivas modernistiska drag.

Stina Aronson var ledamot i Samfundet De Nio från 1949. 2002 instiftade Samfundet De Nio Stina Aronsons pris till hennes minne.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  2. ^ Kuick, Lennart (3 februari 2010). ”Modernisten Stina Aronson i fokus för boksamtal” (på svenska). Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 4 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100204215710/http://www.pastan.nu/merpastan/modernisten-stina-aronson-i-fokus-for-boksamtal-1.1038852. Läst 31 december 2010. 
  3. ^ Larsson, Tomas (21 november 2009). ”Kihlgård briljant om Stina Aronson” (på svenska). Östersundsposten. http://op.se/kulturnoje/recensioner/1.1543001-kihlgard-briljant-om-stina-aronson. Läst 31 december 2010. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Adolfsson, Eva (1995). ”Ödelandet, kvinnan och skriften: Stina Aronson och författarauktoriteten”. Feministisk bruksanvisning / redigerad av Claudia Lindén och Ulrika Milles (Stockholm : Norstedt, 1995): sid. 117-142.  Libris 1989296
  • Adolfsson, Eva (1991). ”Ödelandets skrift: Stina Aronson”. I gränsland (Stockholm, 1991): sid. 300-314.  Libris 9223541
  • Brattström, Inger (1978). ”Höstsommar”. Författarnas litteraturhistoria 3 (Stockholm, 1978): sid. 312-320.  Libris 9233395
  • Broomans, Petra (2001). Detta är jag: Stina Aronsons litteraturhistoriska öde. Stockholm: Carlsson. Libris 8372205. ISBN 91-7203-364-9 
  • Broomans, Petra (1999). "Jag vill vara mig själv": Stina Aronson (1892-1956), ett litteraturhistoriskt öde : kvinnliga författare i svensk litteraturhistorieskrivning - en metalitteraturhistorisk studie. Groningen. Libris 8356668. ISBN 90-367-1099-5 
  • Graeske, CarolineEster Kristina (Stina) Aronson i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (8 mars 2018)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]