Större brunfladdermus

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Stor fladdermus)
Hoppa till: navigering, sök
Större brunfladdermus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Nyctalus noctula.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Läderlappar
Vespertilionidae
Släkte Nyctalus
Art Större brunfladdermus
N. noctula
Vetenskapligt namn
§ Nyctalus noctula
Auktor Schreber, 1774[2]
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Synonymer
Abendsegler-drawing.jpg
Hitta fler artiklar om djur med

Större brunfladdermus[3], tidigare även stor fladdermus (Nyctalus noctula), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar).

Den är Sveriges största fladdermus med en vingbredd mellan 30 och 45 cm, kroppslängd mellan 7 och 8,5 cm och vikt upp till 40 g. Pälsen är enfärgat rödbrun.[4] Ansikte och öron är brunsvarta[5].

Beteende[redigera | redigera wikitext]

Större brunfladdermus kan jaga redan på eftermiddagen. Till skillnad från de flesta andra svenska fladdermöss har den en rak flykt. Födan består av flygande skalbaggar och nattflyn. Lätet, när det når ner i den hörbara delen av tonskalan, är högt och gnisslande.[6] Lätets frekvens varierar, men medelfrekvensen ligger runt 20 kHz[5].

Arten finns i lövskog och kulturlandskap, gärna med tillgång till sjöar[4]. Kan även förekomma i kusttrakter[7].

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Större brunfladdermus finns i större delen av Europa upp till 60°N, söderut till Nordafrika och österut över hela det tempererade Asien[4]. I Sverige förekommer den ställvis, längs Norrlandskusten troligtvis ända upp till Medelpad[5].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nyctalus noctulaIUCN:s rödlista, auktor: Csorba, G. et. al. (2008), besökt 28 januari 2009.
  2. ^ [a b] ”Mammal Species of the World - Browse: noctula”. Bucknell.edu. http://www.departments.bucknell.edu/biology/resources/msw3/browse.asp?s=y&id=13802038. Läst 11 mars 2011. 
  3. ^ De Jong et al.. ”Nya svenska namn på Europas fladdermöss”. Sveriges lantbruksuniversitet. http://pub.epsilon.slu.se/12670/1/de_jong_et_al_151006.pdf. Läst 20 juni 2017. 
  4. ^ [a b c] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 55-56. ISBN 91-46-16576-2 
  5. ^ [a b c] Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 30. ISBN 91-85094-60-9 
  6. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 240-241. ISBN 91-1-864142-3 
  7. ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 5 juni 2009.