Hoppa till innehållet

Stråsparv

Från Wikipedia
Stråsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläktePeucaea
ArtStråsparv
P. botterii
Vetenskapligt namn
§ Peucaea botterii
Auktor(Sclater, 1858)
Utbredning
Stråsparvens utbredningsområde.
Synonymer
  • Aimophila botterii
  • Botterisparv

Stråsparv[2] (Peucaea botterii) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer huvudsakligen i Centralamerika, men även in i södra USA i delstaterna Arizona och Texas. Fågeln uppträder i gräsmarker där den är svår att få syn på. Beståndet anses livskraftigt.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Stråsparv är en medelstor (13,5–15 cm) sparv med stor näbb och en lång, rundad stjärt. I storlek och form liknar den nära släktingen himmelsparven men har längre näbb och plattare huvud. Karakteristiskt är helt ostreckad beigegrå undersida, kraftigt streckad ovansida utan cassinsparvens unika fläckade teckningar samt avsaknad av ögonring. Sången är en varierad och långsam serie med vassa visslingar som avslutas i en drill. Lätet består av ett högt tjippande eller ett snabbt tjatter.[4][5]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Stråsparv förekommer från sydligaste USA söderut genom Mexiko till norra Costa Rica. Den delas in i nio underarter i två grupper med följande utbredning:[3]

  • botterii-gruppen
    • Peucaea botterii arizonae – förekommer från sydöstra Arizona till norra Mexiko (södra Sonora och norra Durango)
    • Peucaea botterii texana – förekommer i sydligaste Texas och nordöstra Mexiko (Tamaulipas)
    • Peucaea botterii mexicana – förekommer i Mexikos centrala högländer
    • Peucaea botterii goldmani – förekommer i kustnära västra Mexiko (från Sinaloa till Nayarit)
    • Peucaea botterii botterii – förekommer i de södra mexikanska högländerna (från södra Puebla till Oaxaca och västra Chiapas)
  • petenica-gruppen
    • Peucaea botterii petenica – förekommer från kustnära sydöstra Mexiko (Veracruz) till Belize, Guatemala och Honduras
    • Peucaea botterii vantynei – förekommer i centrala Guatemalas högländer
    • Peucaea botterii spadiconigrescens – förekommer i låglänt tallsavann i norra Honduras och nordöstra Nicaragua
    • Peucaea botterii vulcanica – förekommer i högländer i Nicaragua och norra Costa Rica

Underarten mexicana inkluderas ofta i nominatformen.[6]

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades arten i släktet Aimophila, men genetiska studier visar att arterna i släktet inte är varandras närmaste släktingar.[7] Den har därför tillsammans med flera andra arter lyfts ut till det egna släktet Peucaea. Stråsparven står allra närmast himmelsparven och palmettosparven.[7]

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[8][9][10][11] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[11]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Stråsparv hittas i gräsmarker, savann, kustnära prärier, tallskog och låglänt tallsavann, där den är skygg och mycket svår att få syn på. Den lever av insekter, men även frön från Sporobolus-gräs. Ungarna matas med insekter, bland annat gräshoppor. Fågeln häckar från slutet av maj till augusti, vanligen med bara en kull.[5]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 170 000 vuxna individer.[12]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Matteo Botteri (1808-1877), hortikulturalist från Dalmatien boende i Mexiko 1853–1877.[13] Tidigare kallades den botterisparv även på svenska, men justerades 2023 till ett mer informativt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté.[2]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Peucaea botterii . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
  2. ^ [a b] BirdLife Sverige (2023) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 408. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ [a b] Rising, J. (2020). Botteri's Sparrow (Peucaea botterii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61953 20 mars 2020).
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  7. ^ [a b] DaCosta, J.M., G.M. Spellman, P. Escalante, and J. Klicka (2009), A molecular systematic revision of two historically problematic songbird clades: Aimophila and Pipilo, J. Avian Biol. 40, 206-216.
  8. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  9. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  10. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  11. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
  12. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019. Hämtas från: http://pif.birdconservancy.org/ACAD Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..
  13. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]