Hoppa till innehållet

Strimgökbi

Från Wikipedia
Strimgökbi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteGökbin
Nomada
ArtStrimgökbi
Nomada striata
Vetenskapligt namn
§ Nomada striata
AuktorFabricius, 1793
Hitta fler artiklar om djur med

Strimgökbi (Nomada striata)[1][2] är en biart som beskrevs av Fabricius 1793. Den ingår i släktet gökbin och familjen långtungebin.[3][4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Strimgökbiet har en avlång kropp där huvud och mellankropp har svart grundfärg och röda teckningar. Antenner och ben är röda, de senare med svarta fält på de fyra bakre låren. Bakkroppen är rödbrun med stora runda, gula fläckar på sidorna av tergit[6] 2, mindre sådana fläckar på tergiterna 3 och 4 samt ett gult tvärband på tergit 5. Kroppslängden är 9 till 11 mm.[7]

Förväxlingsart är vialgökbi, som skiljs på annorlunda form på mellankroppens bakre del (skutellen).[7]

Arten bygger inga egna bon, utan larven lever som boparasit hos ärtsandbi, rödklöversandbi, ginstsandbi, väpplingsandbi[7] och hallonsandbi[8], där den dödar ägget eller larven och lever på det insamlade matförrådet. Arten håller till i habitat som blomsterrika marker, gärna med ärtväxter, som klövervallar, slåtterängar, betesmarker, hedar, skogsbryn och -gläntor, vägrenar, sandtäkter, ruderat, trädgårdar och parker. Flygtiden varar från maj till juli.[7]

Arten besöker framför allt maskros[7], men har även observerats på örter som knölsmörblomma, hundrova, purpurljung, hallon, nejlikrot, käringtand, mandeltörel, vattenklöver, teveronika och stånds[8].

Strimgökbiet förekommer i hela Europa, och har även påträffats i Turkiet och Marocko.[8] I Sverige förekommer den i Syd- och Mellansverige, och följer i Norrland odlingslandskapet upp till Västerbotten.[7] I Finland finns den i större delen av landet,[7] även om utbredningen är koncentrerad till sydkusten och de sydöstra delarna[9]. I övriga Skandinavien finns den i södra Norge och hela Danmark.[7]

Arten är klassificerad som livskraftig i både Sverige[7] och Finland[9].

  1. ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
  2. ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
  3. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/nomada+striata/match/1. Läst 27 februari 2017. 
  4. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
  5. ^ Dyntaxa Nomada striata
  6. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex stycken, hanen sju. De numreras med början framifrån.
  7. ^ [a b c d e f g h i] Björn Cederberg (2015). Nomada striata Strimgökbi”. Artdatabanken. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103239. Läst 24 februari 2017. 
  8. ^ [a b c] G R Else (2012). Nomada striata Fabricius, 1793” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/nomada-striata. Läst 27 februari 2017. 
  9. ^ [a b] Juho Paukkunen (2016). ”Strimgökbi — Nomada striata Fabricius, 1793”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.204698?locale=sv#show. Läst 24 februari 2017.