Successionsordningen för USA:s president

Successionsordningen för USA:s president definierar vem som blir, eller tillfälligt får agera som USA:s president i händelse av att sittande eller vald president avlider, avgår, ej är tillgänglig eller på annat sätt fråntas sitt ämbete, exempelvis efter att ha dömts skyldig i riksrätt.

Behörighet

Liksom för att bli vald till USA:s president krävs det att individen är en naturligt född amerikan. Är någon i successionsordningen enbart naturaliserad medborgare är denne obehörig och uppdraget går vidare till nästa. Henry Kissinger och Madeleine Albright, som båda har varit USA:s utrikesministrar, är de utlandsfödda som har kommit högst upp men därför varit exkluderade från successionsordningen.

Nio vicepresidenter har, i enlighet med successionsordningen, antagit presidentämbetet på grund av ovanstående situationer, och två har tillfälligt agerat president. Ingen lägre ned i ordningen har tilldelats presidentskapet.

Gällande definition av successionsordningen infördes 1947 och är fastställd i lag, men flera justeringar har skett sedan dess. 1971 förlorade generalpostmästaren kabinettsrang, och ströks således från listan, och 2006 lades inrikessäkerhetsministern till efter veteranministern.

Nuvarande ordning

Nr	Befattning	Nuvarande innehavare	Partitillhörighet
1	Vicepresident (president i USA:s senat)^[2]	J.D. Vance	Republikanerna
2	Talmannen i USA:s representanthus^[2]	Mike Johnson	Republikanerna
3	President pro tempore i USA:s senat^[2]	Chuck Grassley	Republikanerna
4	Utrikesminister^[2]	Marco Rubio	Republikanerna
5	Finansminister^[2]	Scott Bessent	Republikanerna
6	Försvarsminister^[2]	Pete Hegseth	Republikanerna
7	Justitieminister^[2]	Todd Blanche	Republikanerna
8	Inrikesminister^[2]	Doug Burgum	Republikanerna
9	Jordbruksminister^[2]	Brooke Rollins	Republikanerna
10	Handelsminister^[2]	Howard Lutnick	Republikanerna
11	Arbetsminister^[2]	Keith E. Sonderling^{[n 1]}	Republikanerna
12	Hälsominister^[2]	Robert F. Kennedy Jr.	Oberoende
13	Bostadsminister^[2]	Scott Turner	Republikanerna
14	Transportminister^[2]	Sean Duffy	Republikanerna
15	Energiminister^[2]	Chris Wright	Republikanerna
16	Utbildningsminister^[2]	Linda McMahon	Republikanerna
17	Veteranminister^[2]	Doug Collins	Republikanerna
18	Inrikessäkerhetsminister^[2]	Markwayne Mullin	Republikanerna

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, United States presidential line of succession, tidigare version.

Noter

↑ Det finns juridiska tvetydigheter om tillförordnade ministrar är berättigade till att vara en del av successionsordningen. Den nuvarande successionslagen anger att listan över kabinettsmedlemmar som är behöriga till att vara en del av presidentens succession endast omfattar ”kabinettmedlemmar som har utnämnts av, och med senatens råd och samtycke”, medan den tidigare lagen angav att succesionsordningenlistan (över behöriga departementschefer) endast gällde personer som hade bekräftats till ”de ämbeten som där anges”, och därmed uteslöt tillförordnade ministrar. Det finns därmed en viss oklarhet kring om de personer som tidigare haft en utnämning inom den verkställande makten vilken krävde senatens godkännande, räknas in i successionsordningen. Många personer som tjänstgör som tillförordnade ministrar har tidigare fått senatens godkännande för befattningar på biträdande nivå och kan därför vara behöriga enligt den mer otydliga formuleringen i den nuvarande lagen.

↑ 3 U.S.C. § 20
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 3 U.S.C. § 19

[3] Det finns juridiska tvetydigheter om tillförordnade ministrar är berättigade till att vara en del av successionsordningen. Den nuvarande successionslagen anger att listan över kabinettsmedlemmar som är behöriga till att vara en del av presidentens succession endast omfattar ”kabinettmedlemmar som har utnämnts av, och med senatens råd och samtycke”, medan den tidigare lagen angav att succesionsordningenlistan (över behöriga departementschefer) endast gällde personer som hade bekräftats till ”de ämbeten som där anges”, och därmed uteslöt tillförordnade ministrar. Det finns därmed en viss oklarhet kring om de personer som tidigare haft en utnämning inom den verkställande makten vilken krävde senatens godkännande, räknas in i successionsordningen. Många personer som tjänstgör som tillförordnade ministrar har tidigare fått senatens godkännande för befattningar på biträdande nivå och kan därför vara behöriga enligt den mer otydliga formuleringen i den nuvarande lagen.

[1] 3 U.S.C. § 20

[3USC19-2] 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 3 U.S.C. § 19

[1]

[2]

[n 1]