Suzanne Osten

Från Wikipedia
Version från den 16 januari 2018 kl. 11.54 av Plumbum208 (Diskussion | Bidrag) (→‎Bibliografi (urval): Indentering lista med AWB)
Suzanne Osten
Suzanne Osten
Suzanne Osten
Född20 juni 1944 (79 år)
Stockholm
YrkeDramatiker, regissör, författare, teaterchef, professor
NationalitetSverige svensk
SpråkSvenska
Noterbara verkBröderna Mozart
SläktingarGerd Osten (mor)
Karl Ekbom (morfar)

Carlota Suzanne Osten, född 20 juni 1944 i Stockholm, är en svensk dramatiker, regissör, författare samt tidigare teaterchef och professor.

Biografi

Suzanne Osten föddes på Stora Essingen i Stockholm. Hon är dotter till finmekanikern Karl Osten (1912-1970) och filmkritikern Gerd Osten (född Ekbom), vars frustrerade strävan efter att få möjlighet att regissera film i en manligt dominerad filmvärld kom att bli föremål för dottern Suzannes debutfilm Mamma (1982). Fadern var en tysk socialdemokrat och motståndsman som på flykt undan nazistregimen hade kommit till Sverige. Föräldrarna gifte sig 1941 men skilde sig när Suzanne Osten var liten. Hon tog studenten vid den kreativt inriktade Viggbyholmsskolan 1963 och studerade därefter konst[förtydliga], litteraturhistoria och historia på Lunds universitet.

Teater

Hon grundade en av Sveriges första fria teatergrupper, Fickteatern, och inledde där också sin regibana i slutet på 1960-talet. 1971 fortsatte hon till Stockholms stadsteater, som kom att bli hennes fasta punkt under flera decennier. Där blev hon en ledande personlighet i utvecklingen av tidens politiskt engagerade teater. Tillsammans med Margareta Garpe skrev hon pjäser som Tjejsnack (1971), som var riktad till tonårstjejer. Några sånger från denna, som till exempel den feministiska kampsången Vi måste höja våra röster, finns med på skivan Sånger om kvinnor som utgavs samma år. Senare skrev Osten och Garpe pjäserna Kärleksföreställningen (1973), Jösses flickor (1974) och Fabriksflickorna (1980). I alla dessa pjäser fanns en tydlig koppling till Grupp 8.

Suzanne Osten är en av de ledande pionjärerna inom utvecklingen av teater för barn och unga, även med stor uppmärksamhet internationellt. 1975 grundade hon en speciell avdelning inom Stockholms stadsteater för detta ändamål, Unga Klara, för vilken hon verkade som regissör och konstnärlig ledare fram till sommaren 2014. På grund av besparingskrav och omstruktureringar inom stadsteatern frikopplades Unga Klara 2010 och har därefter tvingats överleva som en fristående teater – om än i sina tidigare lokaler i Kulturhuset Stadsteatern – under Ostens ledning med en helt ny, osäker finansieringsbörda. För ensemblen har hon skrivit barnteater, ofta influerad av psykoanalytiker såsom Alice Miller.

På senare år har hon också regisserat på andra teatrar och i andra genrer, som operetten Glada änkanFolkoperan 2008 och produktioner på Göteborgs Stadsteater. I juli 2014 regisserade hon det stora nordiska samprojektet, queeroperan Magnus–MariaÅland, vilket bland annat åtföljdes av Ålands första prideparad och med gästspel i flera länder.[1] Hon har gjort flera produktioner på Radioteatern. Hon har skrivit böcker, pjäser och filmmanus. Hon håller dessutom föreläsningar och workshops i Sverige och utomlands.

Film

Osten började med att arbeta med två tv-filmer, Moa, Östen och Stella (manus, 1974) och Barn i Afrika (med-regi, 1978), innan hon långfilmsdebuterade med Mamma (1982). Hennes filmer behandlar heller inte sällan politiska fenomen, som till exempel Skyddsängeln, med problematiken kring den politiska terrorismen i fokus (med utgångspunkt i förra sekelskiftet och de legitima kraven på demokrati), och Tala! Det är så mörkt, om nynazismens framväxt på 1980- och 1990-talen, samt dess orsakssamband med arbetslöshet och rotlöshet bland dagens unga. I flera filmer har hon använt sig av sina medarbetare från stadsteatern och Unga Klara i uppmärksammade formexperiment som Bröderna Mozart (1986) med Etienne Glaser, Philip Zandén med flera. För denna fick hon 1987 en Guldbagge för "Bästa regi". Hon har även erhållit andra filmpriser internationellt för olika filmer.

År 2005 spelade Osten in sin nionde långfilm sedan debuten 1982, Wellkåmm to Verona, med Jan Malmsjö, Ghita Nørby och Erland Josephson i huvudrollerna som pensionärer på ett äldreboende.

Professor och barnfilmambassadör

Åren 1995-2009 var Osten professor i regi vid Dramatiska Institutet. År 2000 utsågs hon till hedersdoktor vid Lunds universitet. För sitt arbete har hon mottagit en rad utmärkelser världen över.

I november 2014 utsågs Osten till Sveriges första filmambassadör för Svenska Filminstitutet. I denna roll ska hon verka för att sprida intresse och kunskap om barnfilm, att inspirera till utveckling av mer "verklighetsnära", realistisk barn- och ungdomsfilm som motvikt till vad hon ser som mer "orealistisk" underhållningsfilm. Hon ska också arbeta för utveckling av forskning inom barn- och ungdomsfilm och om hur den unga publiken egentligen upplever denna.[2]

Hon har en dotter, Hanna Hartleb, född 1965, tillsammans med dokumentärfilmaren Rainer Hartleb.

Verklista

Suzanne Osten under Dramatens höstsamling i augusti 2015. Osten gästar Dramaten för första gången med David Grossmans "Fallen ur tiden".

Filmografi

I nedanstående lista är Suzanne Osten ansvarig för både manus och regi, utom där detta nämns.[3]

Teater

Regi (ej komplett)

År Produktion Upphovsmän Teater
1971 Tjejsnack
1973 Kärleksföreställningen
1974 Jösses flickor, befrielsen är nära
Suzanne Osten och Margareta Garpe Stockholms stadsteater
1980 Fabriksflickorna, makten och härligheten
Margareta Garpe och Suzanne Osten Stockholms stadsteater
2009 Publiken
El público
Federico García Lorca
Översättning Lars Bjurman
Göteborgs stadsteater
2014 I Annas garderob
Ann-Sofie Bárány Göteborgs stadsteater
2016 Falla ur tiden
Nofel michutz lazman
David Grossman Dramaten[4]

Bibliografi (urval)

Nedan listas

  • Barndom, feminism och galenskap : Osten om Osten (tillsammans med Helena von Zweigbergk). Stockholm: Alfabeta, 1990.
  • Papperspappan. Stockholm: Rabén & Sjögren, 1994.
  • Flickan, mamman och soporna. Stockholm: Bromberg, 1998.
    • Mamman, flickan och demonerna. Brombergs, 2016.
  • Mina meningar : essäer, artiklar, analyser 1969-2002. Hedemora: Gidlund, 2002.
  • Hemliga masker : ett konstnärligt forskningsprojekt (tillsammans med My Walther och Unga Klara). Södertörn : Södertörns högskola, 2006.
  • Babydrama : en konstnärlig forskningsrapport. Stockholm: Dramatiska institutet, 2009.
  • Nio pjäser på Unga Klara, urval och efterord av Suzanne Osten. Stockholm: Themis, 2009.
  • Det allra viktigaste : dagbok. Möklinta: Gidlund, 2013.

Priser och utmärkelser (urval)

Referenser

Externa länkar