Jan Malmsjö

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För den svenske översättaren Jan Malmsjö, se Jan Malmsjö (översättare).
Jan Malmsjö
Jan Malmsjö i oktober 2014.
Jan Malmsjö i oktober 2014.
Född Jan Wilhelm Malmsjö
29 maj 1932 (84 år)
Lund, Sverige
Maka Lena Malmsjö (1953–1964)
Barrie Chase (1966–1968)
Marie Göranzon (1974–)
Bästa manliga skådespelare
1997 Vem är rädd för Virginia Woolf?
Bästa manliga musikalartist
1999 Vita hästen
2004 Victor/Victoria
Bästa manliga biroll
2009 My Fair Lady
IMDb SFDb
Under 12 år läste Jan Malmsjö Tennysons NyårsklockanSkansen i Stockholm.
Sydsvenska Dagbladet satte under några år på 90-talet upp plaketter på kändisar med Malmöanknytning. I maj 1992 fick Jan Malmsjö sin uppsatt på en fastighet på Södra Förstadsgatan, där han bodde några år under 40-talet.
Jan Malmsjö som Lilleman i Stoppa världen - jag vill stiga avScalateatern 1963.

Jan Wilhelm Malmsjö, född 29 maj 1932 i Lund,[1] är en svensk skådespelare, sångare och underhållare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Jan Malmsjö föddes i Lund och bodde sina första år i Trelleborg men flyttade snart till Malmö, som var staden han fortsättningsvis kom att växa upp i.[2] Han är son till frisörmästaren och varietéartisten Fritz Malmsjö (1909–1982) och varietéartisten Anny Olsson (1910–1962). Dessa utgjorde dans– och varietéparet Fritzi och var bland annat verksamma vid Hippodromteatern i Malmö, där sonen ofta tillbringade sin tid med egna teaterövningar bakom scen och debuterade på scen vid nio års ålder i operetten Franzie. Året efter spelade han där en något större roll i Kyska Susanna. Han var också en stor tillgång på Malmö Barnteater i Folkets Park, där flera mycket begåvade barn och ungdomar fick sin början till en teaterkarriär. År 1944 gjorde han debut på den då nybyggda Malmö stadsteater. Han kom 1950 in på Dramatens elevskola, i samma kull som bland andra Margaretha Krook, Jan-Olof Strandberg och Allan Edwall.

Scen och sång[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha gått ut elevskolan var Malmsjö engagerad vid Göteborgs stadsteater 1953–1958, där han bland annat medverkade i kabarén Två åsnor och för första gången sjöng Snurra min jord, som genom åren sedan ofta förknippats med honom. Sitt stora genombrott som fick han genom rollen som Lilleman i musikalen Stoppa världen – jag vill stiga avScalateatern 1963. Sedan dess har han med stor mångsidighet framträtt i en lång rad musikaler, operetter, krogshower och underhållningsprogram, såväl som komedier och tunga dramatiska verk på scen, TV, radio och film.

Musikal och operett[redigera | redigera wikitext]

Bland de många operetterna och musikalerna kan nämnas till exempel Konferencieren i Cabaret (1970), Sommarnattens leende (1978) och 'Hör, dom spelar vår sångFolkan, som dragshowartisten Albin i jättesuccén La Cage Aux Folles (1985–86) och Tevje i Spelman på taket (1997). I Malmö spelade han senare också Danilo i Glada änkan (1992) på Galateatern och Professor Higgins i My Fair Lady (1995), Leopold i Vita hästen (1998) och Professor Callahan i Legally Blonde (2011) på Nöjesteatern. På Oscarsteatern (och i Göteborg) spelade han Billy Flynn i Chicago (1999). För rollen som den homosexuelle Toddy i Victor/Victoria (2003) på Oscarsteatern tilldelades han utmärkelsen Guldmasken.

Hösten 2008 återkom Malmsjö i My Fair Lady, nu som sopåkaren Alfred P Doolittle på Oscarsteatern. Våren 2010 framträdde han i rollen som Prins Orlofsky i operetten Läderlappen av Johann Strauss d.y.Kungliga Operan.

Sång och grammofon[redigera | redigera wikitext]

Som sångare, grammofonartist och sångtextförfattare fick Malmsjö sitt definitiva genombrott 1967 med En sång en gång för längesen, en svensk version av countrysnyftaren The Green, Green Grass of Home. Han kom på andra plats i Melodifestivalen 1969 med Hej clown. Andra kända Malmsjö-hits är bland annat Under alla broar, Bygga upp ett stort berg, Puff en pappersdrake, Halleluja, Vår bästa tid är nu (ur La Cage Aux Folles) och den ovan nämnda Snurra min jord. En del av hans skivinspelningar har bland annat legat på Svensktoppen.

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

I olika omgångar har Malmsjö varit engagerad vid Dramaten sedan elevdebuten 1951. Till uppsättningarna hör Kaptenen i Strindbergs Dödsdansen 1993, Gubben Hummel i Strindbergs Spöksonaten 2000 och Pastor Manders i Ibsens Gengångare, här bör även nämnas titelrollen i Hamlet 1974. Malmsjös senaste roll på Dramaten var i Rosmersholm hösten 2014.

Efter att med sin hustru Marie Göranzon 1993–94 ha spelat i Strindbergs äktenskapsdrama Dödsdansen på Dramaten i regi av Lars Norén fortsatte makarna det utforskande samarbetet med Norén på Vasateatern i Stockholm. De båda spelade först huvudrollerna i Edward Albees äktenskapsdrama Vem är rädd för Virginia Woolf i regi av Norén och året därpå som skådespelande makar som spelar i Albees pjäs i Noréns egen pjäs Så enkel är kärleken i regi av Christian Tomner. De båda förstnämnda pjäserna har varit huvudsakliga inspirationskällor för Noréns eget dramatiska skrivande.

TV och film[redigera | redigera wikitext]

Malmsjö (längst till höger) tillsammans med TV-teaterensemblen säsongen 1958/1959.

Malmsjö tillhörde den första fasta TV-teater-ensemblen från 1958 och har allt sedan dess varit flitigt förekommande i TV, bland annat i underhållningsprogrammet Kaskad (1962) och de folkkära serierna NP Möller och Hedebyborna. Vintern 2008 sågs han i Stjärnorna på slottet.

Malmsjö filmdebuterade redan i Ebberöds bank (1946) och har därefter medverkat i långfilmer som bland annat Släpp fångarne loss, det är vår!, Jim och piraterna Blom och Drömkåken. Hans kanske mest minnesvärda roll på film gjorde han 1982, när han gestaltade den sadistiske Biskopen i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander. Redan tidigare hade han medverkat i en mindre roll i Bergmans TV-serie Scener ur ett äktenskap (1973).

Åren 2001–2013 har Malmsjö varje nyårsafton fullgjort hedersuppdraget att deklamera Tennysons NyårsklockanSkansen i Stockholm. 2006 uppmärksammades inringningen extra mycket i medierna, då Malmsjö själv hade justerat ett par ställen i översättningen av dikten för att uppmärksamma problemet med gatuvåld, något som han sedan behöll.[3] Den 7 november 2014 meddelade Jan Malmsjö att han slutar läsa "Nyårsklockan", varvid han överlämnar uppdraget åt Loa Falkman.[4]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Han har varit gift 1953-1964 med dansösen Lena Malmsjö[5] och 1966–1968 med den amerikanska dansösen Barrie Chase.[6] Sedan 1974 är han gift med skådespelerskan Marie Göranzon.[1] Han är far till skådespelarna Jonas och Peter Malmsjö samt till ytterligare tre barn.

Scenroller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Pjäs Upphovsman Regi Plats
2015 Rutger Wallentin
(org: Sir Francis Chesney)
Charley's tant Brandon Thomas Anders Aldgård Gunnebo slottsteater i Mölndal
2014 Ulrik Brendel Rosmersholm Henrik Ibsen Stefan Larsson Dramaten i Stockholm
2013 madame Rosmonde Farliga förbindelser Christopher Hampton Stefan Larsson Dramaten i Stockholm
2012-13 Langdahl Fanny och Alexander Ingmar Bergman Stefan Larsson Dramaten i Stockholm
2011 professor Callahan Legally Blonde Laurence O'Keefe, Nell Benjamin Anders Albien Nöjesteatern i Malmö
2010-11 Beverly Weston En familj - August: Osage County Tracy Letts Stefan Larsson Dramaten i Stockholm
2010 prins Orlofsky Läderlappen Johann Strauss d.y. Ann-Marie Pettersson Kungliga Operan i Stockholm
2008–09 Alfred P. Doolittle My Fair Lady Frederick Loewe & Alan Jay Lerner, övers. Gösta Rybrant Tomas Alfredson Oscarsteatern i Stockholm
2007–08 doktor Dorn Måsen Anton Tjechov Stefan Larsson Dramaten i Stockholm
2007 Dodge Hem till gården Sam Shepard Stefan Larsson Elverket, Dramaten i Stockholm
2006 John Gabriel Borkman John Gabriel Borkman Henrik Ibsen Hilda Hellwig Dramaten i Stockholm
2005 Leonard Midvinter Zinnie Harris Stefan Larsson Elverket, Dramaten i Stockholm
2003–04 Toddy Victor/Victoria Anders Aldgård Oscarsteatern i Stockholm
och Nöjesteatern i Malmö
2002 Charles Me and my girl Gordon Marsh/Anders Aldgård. Stora Teatern, Göteborg
2001 pastor Manders Gengångare Henrik Ibsen Ingmar Bergman Dramaten i Stockholm
2001 Norman Påklädaren Ronald Harwood Thorsten Flinck Dramaten i Stockholm *
2000 Hummel Spöksonaten August Strindberg Ingmar Bergman Dramaten i Stockholm
1999 Billy Flynn Chicago John Kander & Fred Ebb Scott Farris Eriksbergshallen i Göteborg
och Oscarsteatern i Stockholm
1998 Leopold Vita hästen Ralph Benatzky Gordon Marsh/Anders Aldgård. Nöjesteatern i Malmö
1997 Tewje Spelman på taket Joseph Stein Lars Rudolfsson Malmö musikteater
1997 Robert Så enkel är kärleken Lars Norén Christian Tomner Vasateatern i Stockholm
1996 George Vem är rädd för Virginia Woolf? Edward Albee Lars Norén Vasateatern i Stockholm
1995 professor Higgins My Fair Lady Alan Jay Lerner och Friedrick Loewe Claes Sylwander Nöjesteatern i Malmö
1993–94 Edgar Dödsdansen August Strindberg Lars Norén Dramaten i Stockholm
1993 Björn Press! Ben Elton Lars Amble Vasateatern i Stockholm
1992 Danilo Glada änkan Franz Lehár Dagny Kronlund Galateatern i Malmö
1990 Tito Merelli Skaffa mig en tenor Ken Ludwig Piv Bernth Folkan i Stockholm
1989 prins Orlofsky och
fångvaktare Frosch
Läderlappen Johann Strauss d.y.
1988 Ernst Stillheten Lars Norén Christian Tomner
1987 I grevens tid (krogshow) Hamburger Börs
1985 Albin La cage aux folles Harvey Fienstein och Jerry Herman Malmö Stadsteater
1984 OT En sommardag Sławomir Mrożek Gunnel Lindblom Dramaten i Stockholm
1983 Trigorin Måsen Anton Tjechov Gunnel Lindblom Dramaten i Stockholm
1983 Versjinin Tre systrar Anton Tjechov Otomar Krejca Stockholms stadsteater
1981 Elis Påsk August Strindberg Donya Feuer Dramaten i Stockholm
1981 Vernon Hör dom spelar vår sång Neil Simon och Marvin Hamlisch Lars Amble Folkan i Stockholm
1980 Maurice Brott och brott August Strindberg Per Verner-Carlsson Dramaten i Stockholm
1979 En man för mycket Ray Cooney Klaus Pagh Folkan i Stockholm
1978 Emigranterna Sławomir Mrożek Gunnel Lindblom Dramaten i Stockholm
1978 Fredrik Egerman Sommarnattens leende Stephen Sondheim Stig Olin Folkan i Stockholm
1977 Nikolaj Starogin Onda andar Fjodor Dostojevskij Ernst Günther Dramaten i Stockholm
1976 herr Y Paria och Den starkare August Strindberg Jan Malmsjö Dramaten i Stockholm
1974–75 Hej på dej du gamla primadonna
(Karl Gerhard-kavalkad)
Per Gerhard Vasateatern i Stockholm
1974 Hamlet Hamlet William Shakespeare Lars-Göran Carlsson Dramaten i Stockholm
1973 fursten Fursteslickaren Lars Norén Donya Feuer. Dramaten i Stockholm
1972 Hölderlin Hölderlin Peter Weiss Lars-Göran Carlsson Dramaten i Stockholm
1972 Molvik Vildanden Henrik Ibsen Ingmar Bergman Dramaten i Stockholm
1971 Leon, moderns son Modern Stanisław Ignacy Witkiewicz Alf Sjöberg Dramaten i Stockholm
1970 konferencieren Cabaret Fred Ebb och John Kander Malmö Stadsteater
1970 Boni Csardasfurstinnan Emmerich Kálmán Isa Quensel Oscarsteatern i Stockholm
1969 Pojken i sängen Vilgot Sjöman Vilgot Sjöman Scalateatern
1968 Brindsley Miller Black Comedy Peter Shaffer Hasse Ekman Intiman
1967 Cocky Spela spelet Anthony Newley och Leslie Bricusse Ivo Cramér Oscarsteatern i Stockholm
1966 Omaka par Neil Simon Stig Ossian Ericsson Intiman
1964 Mike Mitchell Söndag i New York Norman Krasna Johan Bergenstråhle Scalateatern
1963 Lilleman Stoppa världen - jag vill stiga av Anthony Newley och Leslie Bricusse Ivo Cramér Scalateatern
1962 Billy Gröna hissen Avery Hopwood med visor av
Olle Adolphson och Beppe Wolgers
Leif Amble-Naess Scalateatern
1961 Paul/William Alltsedan Adam och Eva Erik Fiehn efter J.B. Priestley Egon Larsson Scalateatern
1960 Min syster och jag Ralph Benatzky Egon Larsson Scalateatern
1960 Kung för en natt Hans Lang Eva Sköld Scalateatern
1959 Tabaré Restaurang Tegnér i Stockholm
1958 Två åsnor Pär Rådström och Lars Forssell Göteborgs Stadsteater
1958 Clov Slutspel Samuel Beckett Göteborgs Stadsteater
1957 Fredrik Pelikanen August Strindberg Göteborgs Stadsteater
1957 Helge Johan Ulfstjerna Tor Hedberg Göteborgs Stadsteater
1956 Billy Gröna hissen Avery Hopwood Kammarteatern i Stockholm
1955 Furtunio Ljusstaken Alfred Mussett Göteborgs Stadsteater
1955 Kalle Stropp Kalle Stropp, grodan Boll
och deras vänner
Thomas Funck Hasse Funck Oscarsteatern i Stockholm
1954 kalfaktorn Fadren August Strindberg Göteborgs Stadsteater
1954 clownen Beppo Clownen Beppo Göteborgs Stadsteater
1952 hovman 1 De vises sten Pär Lagerkvist Alf Sjöberg Dramaten i Stockholm
1952 Ramido Marinesco Ramido Marinesco Carl Jonas Love Almqvist Olof Thunberg Dramaten i Stockholm
1952 Johan Markurells i Wadköping Hjalmar Bergman Folkparksturné
1951 förste ligisten Simon trollkarlen Tore Zetterholm Arne Ragneborn Dramaten i Stockholm
1948 Vår lilla stad Thornton Wilder Malmö Stadsteater
1945 Vår ofödde son Vilhelm Moberg Malmö Stadsteater
1944 Niels Ebbesen Kaj Munk Malmö Stadsteater
1942 piccolo Kyska Susanna Hippodromteaterni Malmö
1941 Franzie Peter Kreuder Hippodromteatern i Malmö

*Kom aldrig till premiär - en redovisningsföreställning gjordes

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1953 Ivar Midsommar
August Strindberg
Palle Brunius[7]
1960 Spiridon Nikolajevitj Han som sålde sin fru
David Tutaev
Staffan Aspelin[8]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1965 10 Låtar
  • 1969 Hej clown (singel)
  • 1970 Två kamrater (singel)
  • 1979 Jan Malmsjö
  • 1984 En ros (singel)
  • 1984 Just en sån sång / La Cage Aux Folles
  • 1987 Låt mej få tända ett ljus
  • 2001 Välkommen till min jul
  • 2002 Andligt

Priser och nomineringar[redigera | redigera wikitext]

År Uppsättning Pris Kategori Resultat
1972 Thaliapriset Vann
1986 Litteris et Artibus Vann
Illis quorum i 12:e storleken Vann
1988 O'Neill-stipendiet Vann
1997 Vem är rädd för Virginia Woolf? Guldmasken Bästa manliga huvudroll Vann
1999 Vita hästen Guldmasken Bästa manliga musikalartist Vann
2004 Victor/Victoria Guldmasken Bästa manliga musikalartist Vann
2009 My Fair Lady Guldmasken Bästa manliga biroll Vann
2012 S:t Eriksmedaljen Vann

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Riksarkivet SVAR (2011)
  2. ^ "Jan Malmsjö". Bonnierforlagen.se. Läst 2 september 2014.
  3. ^ Aftonbladet 1 januari 2006, Malmsjös nyårskupp
  4. ^ Mattias Bergqvist (7 november 2014). ”Malmsjö slutar - Loa Falkman ska ta över”. Expressen. http://www.expressen.se/noje/malmsjo-slutar---loa-falkman-ska-ta-over/. Läst 11 november 2014. 
  5. ^ Vem är det, svensk biografisk handbok 1993
  6. ^ Glamour girls of the silver screen, läst 2011-01-21
  7. ^ Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 19 juni 1953. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-06-19/163/22. Läst 31 januari 2016. 
  8. ^ Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 47. 29 september 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-09-29/265/47. Läst 18 mars 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]