Hoppa till innehållet

Svartgul stenknäck

Från Wikipedia
Svartgul stenknäck
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteMycerobas
ArtSvartgul stenknäck
M. icterioides
Vetenskapligt namn
§ Mycerobas icterioides
Auktor(Vigors, 1831)

Svartgul stenknäck[2] (Mycerobas icterioides) är en bergslevande asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Svartgul stenknäck är en stor (22 cm) stenknäck, med stort huvud, massiv näbb och medellång, kluven stjärt. Hanen har helsvart huvud, svarta vingar och svart stjärt, medan den är gul på rygg och undersida. Jämfört med liknande halsbandsstenknäcken (Mycerobas affinis) saknar svartgul stenknäck orange anstrykning, det svarta är mattare och den har även unikt svarta "byxor". Honan är blekgrå på huvud, mantel och bröst och persikofärgad på övergump och undersida. Sången är en klar och fyllig serie som i engelsk litteratur beskrivs som "prr-trweeet-a-troweeet" eller "tri-a-tr-a i-i-t tra-tr-u-wa-ey".[4][5]

Hona.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Svartgul stenknäck förekommer i bergsskogar från nordöstra Afghanistan till centrala Nepal.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.[3][6][7]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Svartgul stenknäck återfinns i begsbelägna skogar med bland annat Cedrus deodar, från 1800 till 3500 meters höjd. Födan består av frön, knoppar, skott och bär från tall, gran, idegran, paradisäpple och nyponros. Fågeln häckar från maj till början av september och lägger två kullar. Arten är stannfågel i norra Pakistan och höjdledsflyttare i övriga områden.[4]

Hane gulsvart stenknäck i den indiska delstaten Himachal Pradesh.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller ganska vanlig.[8]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Mycerobas icterioides Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b] Clement, P. (2018). Black-and-yellow Grosbeak (Mycerobas icterioides). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61423 6 december 2018).
  5. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.2). doi :  10.14344/IOC.ML.9.2.
  8. ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]