Svedvi socken

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svedvi socken
Socken
Svedvi kyrka
Land Sverige Sverige
Landskap Västmanland
Härad Snevringe härad
Koordinater 59°35′29″N 16°16′19″Ö / 59.59139°N 16.27194°Ö / 59.59139; 16.27194
Kyrkby Svedvi
Area 60 km²[1]
Folkmängd 10 824 (2000)[2]
Befolkningstäthet 180 invånare/km²
GeoNames 8127301
Sockenkod 2322

Svedvi socken i Västmanland ingick i Snevringe härad, ombildades 1943 till Hallstahammars köping och området ingår sedan 1971 i Hallstahammars kommun och motsvarar från 2016 Hallstahammars distrikt.

Socknens areal är 60,23 kvadratkilometer, varav 59,30 land.[1] År 2000 fanns här 10 824 invånare[2]. En del av tätorterna Hallstahammar och Sörstafors samt kyrkbyn Svedvi med sockenkyrkan Svedvi kyrka ligger i socknen.

Administrativ historik[redigera | redigera wikitext]

Svedvi socken har medeltida ursprung.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Svedvi församling och för de borgerliga frågorna till Svedvi landskommun. Landskommunens ombildades 1943 till Hallstahammars köping som 1971 ombildades till Hallstahammars kommun. Församlingen namnändrades 1943 till Hallstahammars församling som 2006 uppgick i Hallstahammar-Bergs församling som 2014 uppgick i Hallstahammar-Kolbäcks församling.[2][3]

1 januari 2016 inrättades distriktet Hallstahammar, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.

Socknen har tillhört fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Snevringe härad. De indelta soldaterna tillhörde Västmanlands regemente, Västerås kompani.[4]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Svedvi socken ligger i huvudsak öster om Kolbäcksån Socknen är en slättbygd på Mälarslätten med skogsbygd i norr.[1][5][6]

Sockenområdet genomkorsas i söder av europaväg 18. Järnvägen Bergslagspendeln (Kolbäck-Hallstahammar-Fagersta) genomkorsar området i nord-sydlig riktning.

Gravfält från yngre järnåldern vid Årby

Fornlämningar[redigera | redigera wikitext]

Socknen är en rik bronsåldersbygd med många stensättningar och skärvstenshögar. Det finns även två hällristningar samt en mängd skålgropar. Järnåldern representeras av cirka 35 gravfält, vilka har anlagts under såväl äldre som yngre järnåldern. I några fall har man konstaterat kontinuitet inom samma gravfält med varierande gravformer, till exempel vid Årby. Några rika gravfynd har framkommit.[5][6][7][8]

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Sockennamnet Svedvi (Swædhwi sookn 1352) kan tolkas på olika sätt. En tolkning är att förledet betyder 'svedja, svedjeland' och att efterledet skulle komma av viþi 'skog'.[9] En annan tolkning är att efterledet -vi betyder 'helig plats' och att förledet är dunkelt.[10] Hallstahammar skrevs år 1662 Hallsta hammare. Namnet avsåg det ursprungliga bruket som var en stångjärnshammare, belägen på byn, senare herrgården Hallstas mark. Bynamnet Hallsta består av förledet 'klippa, häll, sten' och efterledet är -sta.[11]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Hallstahammar socken
  2. ^ [a b c] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8 
  3. ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Regional-statistik-och-kartor/Regionala-indelningar/Forsamlingar. Läst 20 december 2014. 
  4. ^ Adm historik för Svedvi socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
  5. ^ [a b] Sjögren, Otto (1935). Sverige geografisk beskrivning del 5 Örebro, Västmanlands, Kopparbergs län och Norrlandslänen. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9942 
  6. ^ [a b] Nationalencyklopedin
  7. ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Svedvi socken
  8. ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Svedvi socken Sockenutbredning erhålls på kartan genom att i Kartinställningar kryssa för Socken
  9. ^ Sahlgren, Jöran "Oäkta vi-namn", i Namn och Bygd årgång 11 (1923) s. 123f
  10. ^ Vikstrand, Per (2001) "Gudarnas platser", s. 322
  11. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]