Svenska politiska organisationer för sexuella minoriteter

Lägg till länkar
Från Wikipedia

Svenska politiska organisationer för sexuella minoriteter är organisationer i Sverige som i första hand har en politisk inriktning (partipolitisk eller allmänt ideologisk), till skillnad från organisationer som i första hand driver HBTQ‑frågor utan knytning till ett parti eller en politisk åsiktsriktning. Politiska organisationer för sexuella minoriteter som anknyter till ett visst parti eller en viss allmänpolitisk ideologi har funnits sedan 1970‑talet. Organisationer som har sexualpolitisk verksamhet utan att ta ställning för ett visst parti eller allmänpolitisk ideologi fanns tidigare, som RFSL sedan 1950.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Sveriges första politiska homoorganisation var Homosexuella socialister som bildades i januari 1974 och hade medlemmar från flera partier till vänster om socialdemokraterna, inte bara dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna.[1] En tidig (enligt några källor den äldsta[2][3][4]) partipolitisk organisation för sexuella minoriteter var gaymoderaterna[a]. Organisationen grundades 1979[5] (enligt andra uppgifter 1981[3][2]), och var inte bunden till moderata samlingspartiet.

Moderater var också tidiga med att vidga arbetet till hela HBTQ‑samhället. Efter att Gaymoderaterna varit vilande under slutet av 1990‑talet nystartade moderater organisationen Öppna Moderater 2001; namnbytet syftar på vidgningen till alla HBTQ‑frågor.[5]

Under 2000‑talet ökade antalet organisationer med partipolitisk inriktning. Bland annat bildades Gaygröna av miljöpartister 2002[6] (senare Queergröna och sedan 2013 efterföljt av Grönt HBTQ‑nätverk[7]). Nästa steg var att organisationer formellt blev organisationer inom partier (med motionsrätt och dylikt). Som första HBTQ‑organisation blev HBT-socialdemokrater 2015 en sidoorganisation inom ett parti.[8][9] Senare under 2015 blev även Öppna Moderater en del av sitt moderparti.[10]

Eftersom moderaterna hade ett avbrott i sin verksamhet är HBT:s Stockholm (nu inom HBT‑socialdemokrater) den äldsta kontinuerliga partipolitiska organisationen inom HBTQ‑samhället.[11]

Företrädare för alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna[källa behövs] har nu närstående HBT/HBTQ‑organisationer. Ett kristdemokratiskt nätverk bildades 2016, som förening i fullt samarbete med partiet 2019.[12] Inom Kristdemokraterna fanns under lång tid intern debatt om frågan.[13][14]

Organisationer (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Partipolitiskt obundna organisationer[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Partier och ofta även partipolitiska organisationer skrevs på 1900‑talet med liten begynnelsebokstav.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Eva Ahlberg: Homo-Sverige utanför RFSL: en historisk exposé, i Homo i folkhemmet, Martin Andreasson (red.), 2000. ISBN 91-87894-96-3, sid. 81.
  2. ^ [a b] Seppo Lahtikangas (9 mars 1994). ”Dödsfall : Berndt Nygård” (på svenska). Svenska Dagbladet: s. 16. Läst 10 oktober 2020. 
  3. ^ [a b] Christofer Eckermalm (maj 1995). ”Individens rätt” (på svenska). QX: s. 12. Läst 10 oktober 2020. 
  4. ^ ”Gaymoderater byter namn” (på svenska). Dagens Nyheter. 12 mars 2015. Läst 10 oktober 2020. 
  5. ^ [a b] ”Förbundet”. Öppna moderater. Arkiverad från originalet den 27 september 2020. https://web.archive.org/web/20200927032234/https://oppnamoderater.se/forbundet/. Läst 10 oktober 2020. 
  6. ^ Jon Voss (29 juli 2002). ”Pride viktig plats för valkampen”. QX.se. https://www.qx.se/nyheter/2031/pride-viktig-plats-for-valkampen/. Läst 11 oktober 2020. 
  7. ^ Jon Voss (30 november 2013). ”Miljöpartiet bildar HBTQ-nätverk”. QX.se. https://www.qx.se/samhalle/25244/miljopartiet-bildar-hbtq-natverk/. Läst 112 oktober 2020. 
  8. ^ ”HBT-organisation kan ta plats i S-ledning”. Sveriges Radio, Ekot nyheter. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6148609. Läst 10 oktober 2020. 
  9. ^ ”Klart i helgen: HBT-sossar knyts till partiet”. QX.se. http://www.qx.se/samhalle/28780/klart-i-helgen-hbtsossar-knyts-till-partiet. Läst 20 oktober 2020. 
  10. ^ ”Öppna moderater blir en del av partiet”. QX. 18 september 2015. http://www.qx.se/samhalle/29662/oppna-moderater-blir-del-av-partiet. Läst 10 oktober 2020. 
  11. ^ ”Öppna utskottet”. Socialdemokraterna i Stockholmsregionen. Arkiverad från originalet den 4 november 2022. https://web.archive.org/web/20221104111216/https://socialdemokraternaistockholm.se/vart-parti/socialdemokraterna-i-stockholm/foreningar-foreningsservice/foreningar/oppna-utskottet/. Läst 18 oktober 2020. 
  12. ^ ”Stadgar för Öppna Kristdemokrater”. Öppna Kristdemokrater. 20 mars 2020. https://oppnakristdemokrater.se/stadgar-for-oppna-kristdemokrater/. Läst 10 oktober 2020. 
  13. ^ Michael Anefur (15 februari 2011). ”Vi måste göra upp med bilden av KD som homofober”. SVT nyheter – Opinion. https://www.svt.se/opinion/vi-maste-gora-upp-med-bilden-av-kd-som-homofober. Läst 10 oktober 2020. 
  14. ^ Samuel Teglund (7 april 2016). ”Hbtq-nätverk inom KD vållar debatt”. Världen Idag. https://www.varldenidag.se/nyheter/hbtq-natverk-inom-kd-vallar-debatt/Bbbpde!7J6D1cmRmaSIBL7ASIaPw/. Läst 10 oktober 2020. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Svenska_politiska_organisationer_för_sexuella_minoriteter&oldid=54591614”