Miljöpartiet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Miljöpartiet de Gröna)
Hoppa till: navigering, sök
Miljöpartiet de gröna
Miljöpartiet ljusreklam 2012.jpg
FörkortningMP
LandSverige Sverige
SpråkrörGustav Fridolin, Isabella Lövin
PartisekreterareAmanda Lind
Gruppledare i riksdagenMaria Ferm, Jonas Eriksson
Grundat20 september 1981
HuvudkontorPustegränd 1–3, Stockholm
Antal medlemmar10 719[1] (8)
Politisk ideologiGrön ideologi
Ekologism
Feminism
Politisk positionCenter–Vänster[2]
Internationellt samarbetsorganGlobal Greens
Europeiskt samarbetsorganEuropeiska gröna partiet
Politisk grupp i EuropaparlamentetGruppen G/EFA
Färg(er)Grön
UngdomsförbundGrön Ungdom (GU)
StudentförbundGröna Studenter (GS)
Europaparlamentet[3]
Röstandel
15,41 %
Mandat
4 / 20
Riksdagen
Röstandel
6,89 %
Mandat
25 / 349
Landstingsfullmäktige
Röstandel
7,21 %
Mandat
106 / 1 678
Kommunfullmäktige
Röstandel
7,76 %
Mandat
732 / 12 780
Webbplats
www.mp.se
Svensk politik
Politiska partier
Val

Miljöpartiet de gröna (MP), vanligen Miljöpartiet, är ett politiskt parti i Sverige, bildat 1981.[4] Partiet har sitt ursprung i den gröna ideologin. [källa behövs] På partiets valsedlar anges partibeteckningen Miljöpartiet de gröna. [5] Miljöpartiet har två partiledare, benämnda språkrör, vilka (mars 2018) är Isabella Lövin och Gustav Fridolin. [källa behövs]Partiet är det fjärde största i riksdagen, med 25 mandat av 349, efter att ha fått 6,89 procent av rösterna i riksdagsvalet 2014.[6] I Europaparlamentsvalet 2014 fick Miljöpartiet 4 mandat, efter att ha fått 15,41 procent av rösterna.[7] I parlamentet är Miljöpartiet en del av Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen (G/EFA).[källa behövs] Partiet är medlem av det Europeiska gröna partiet.

Miljöpartiet har sitt starkaste stöd i storstadsregionerna Stockholms och Göteborgs kommuners riksdagsvalkretsar.[8]

I den nationella svenska blockpolitiken brukar Miljöpartiet räknas till det socialistiska blocket, och bildade efter riksdagsvalet 2014 regeringen tillsammans med Socialdemokraterna. Redan inför riksdagsvalet 2010 samarbetade partiet tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som De rödgröna. Mellan 1998 och 2006 hade Miljöpartiet ett parlamentariska samarbetet med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. [källa behövs]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Initiativet till att bilda ett nytt parti kom till stor del från Per Gahrton, tidigare riksdagsman för Folkpartiet (nu Liberalerna) och ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund, FPU (nu Liberala ungdomsförbundet). [källa behövs] 1980 gav Gahrton ut boken Det behövs ett framtidsparti och vid ungefär samma tid bildades Aktionsgruppen för ett framtids- och miljöparti. Riksdagspartiernas sätt att hantera folkomröstningen om kärnkraften 1980 spelade också stor roll.[källa behövs] Miljöpartiet bildades 1981 i Karolinska Läroverkets aula i Örebro och var då ett strikt blockneutralt parti.[källa behövs] Miljöpartiet hade även en bakgrund från lokala partier med grön profil som fanns innan Per Gahrton tog sitt initiativ. [källa behövs] Främst lokala partier i Skåne och Storstockholm.[källa behövs] I Storstockholm fanns för övrigt ett Miljöpartiets länsförbund där lokala partier ingick och som leddes av Per Enval redan innan Gahrton hoppade av från Liberalerna. [källa behövs] Många aktiva vid partiets bildande 1981 hade tidigare varit aktiva i olika miljögrupper (miljörörelsen), fredsgrupper (fredsrörelsen), hyresgästföreningar, m.m. varför det fanns en omfattande erfarenhetsbas redan från start.[källa behövs] Samtidigt sökte sig många personer till partiet som tidigare inte sysslat med politiska frågor i organiserad form.[källa behövs]

Partiet deltog för första gången i riksdagsvalet 1982, och fick då 1,7 procent av rösterna och kom således inte in i riksdagen. [källa behövs]På denna tid hade man inte några språkrör utan partiet företräddes utåt av den som för tillfället var sammankallande i partiets politiska utskott. [källa behövs]Första "partiledare" i denna mening var Eva Sahlin från Hudiksvall, nu Eva Bovin.[källa behövs] I valrörelsen 1982 företräddes partiet av Ragnhild Pohanka. [källa behövs]Någon partistyrelse fanns inte vid denna tid.[källa behövs] På förtroenderådets möte hösten 1984 inrättades systemet med två språkrör – en man och en kvinna (Per Gahrton och Ragnhild Pohanka).[källa behövs] På extrakongressen i januari 1985 ändrades partinamnet till Miljöpartiet de gröna efter inspiration från andra gröna partier i Europa.[källa behövs] I samband med extrakongressen lämnade också en del medlemmar som förespråkade räntefri ekonomi Miljöpartiet och bildade Ekologiska partiet.[källa behövs] Inte heller 1985 lyckades man ta sig in i riksdagen.[källa behövs]

Miljöpartiet kom däremot in i riksdagen i 1988 års val – vilket sägs vara på grund av debatter om algblomning och säldöd.[källa behövs] Partiet fick då 5,5 procent, vilket resulterade i 20 riksdagsledamöter. [källa behövs]Det var första gången på 70 år som ett nytt parti tog sig in i den svenska riksdagen av egen kraft. [källa behövs]1991 fick Miljöpartiet 3,4 procent och hamnade utanför riksdagen. [källa behövs] De blev därmed också det första partiet på 70 år som åkte ur riksdagen. [källa behövs] Inför valet 1994 gjordes en större valkampanj och därmed kom Miljöpartiet åter in i riksdagen med 5,0 procent.[källa behövs] År 1995, i det första Europaparlamentsvalet, fick partiet 17,2 procent.[källa behövs] I 1998 års riksdagsval backade partiet med 0,5 procentenheter (till 4,5 procent) men vann politisk inflytande genom att Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val på 70 år, så de var tvungna att samarbeta med Miljöpartiet och Vänsterpartiet för att behålla regeringsmakten.[källa behövs]

Hösten 2008 avskaffade Miljöpartiet kravet på att lämna Europeiska unionen efter en medlemsomröstning.[9] I folkomröstningen om införande av euron i Sverige 2003 stödde Miljöpartiet den vinnande nej-sidan. [källa behövs]Miljöpartiet har med åren alltmer närmat sig Socialdemokraterna och räknas nu till det rödgröna blocket på riksnivå även om partiet haft uppgörelser med Allians-regeringen. [källa behövs]Inom kommuner och landsting är det dock inte ovanligt att Miljöpartiet har samarbete även med borgerliga partier.[källa behövs]

Sedan 2014 ingår Miljöpartiet i regeringen Löfven.[källa behövs] I regering har partiet fått igenom en historiskt stor satsning på huvudfrågan klimat och miljö på 13 miljarder[10]. Partiet har under sin tid i regering även skakats av en förtroendekris efter att flera vallöften inte infriats. Däribland vallöften om migration, Förbifart Stockholm, Vattenfalls kolkraft i Tyskland samt nedläggning av Bromma flygplats [11]. Dessutom hade flera av Miljöpartiets statsråd uttalat sig eller agerat olämpligt vilket ledde till en regeringsombildning 2016.[källa behövs] Mehmet Kaplan avgick som bostadsminister redan i april 2016 och Åsa Romson avgick som statsråd efter att hon ersatts som språkrör av Isabella Lövin på Miljöpartiets kongress.[källa behövs] I samband med regeringsombildningen blev Karolina Skog och Peter Eriksson nya statsråd.[12]

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

Miljöpartiet formulerar sin politik utifrån vad man kallar en trefaldig solidaritet med det ekologiska kretsloppet, kommande generationer och världens alla människor. [källa behövs] Konkret förespråkar partiet en kretsloppsekonomi där människor lever av naturresursers avkastning och inte tär på sin omgivning, något man anser att ekonomisk tillväxt gör.[13] Partiet betonar vikten av deltagardemokrati och profilerar sig främst inom områden som miljö och energi men ofta även i frågor som jämställdhet, feminism och djurskydd. [källa behövs] 2014 börjar man även och profilerar sig inom skolan, vilket man också gör till en huvudfråga.[14] Sedan partikongressen 2013 säger Miljöpartiet nej till vinstuttag i välfärden och vill reglera friskolorna.[källa behövs]

Partiprogrammet börjar: "Miljöpartiet de gröna är en del av en världsomspännande grön politisk rörelse. [källa behövs]Tillsammans kämpar vi för långsiktigt hållbara, demokratiska samhällen, där människor tar ansvar, både lokalt och globalt. Vår vision är samhällen som lever i fredlig samexistens, verkar i jämlikt samarbete och där människor, djur och natur respekteras." [källa behövs]

Väljarna gav partiet en femma när de vid partiets bildande 1981 ombads gradera partiet på en skala 1–10 där 10 är mest borgerligt, sedan har dock partiets genomsnittssiffra bland befolkningen dragits ner till 3,9 1994.[källa behövs] De senaste årens allianser på riksplanet med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har gjort att partiet har setts som ett parti tillhörande det socialistiska blocket. [källa behövs]Samverkan har dock alltid av de ingående parterna beskrivits som röd-grönt. [källa behövs]Partiet har i riksdagen ibland gjort uppgörelser med det borgerliga blocket, till exempel i frågor kring friskolor och småföretagsstöd.[källa behövs] I ett femtontal kommuner runtom i landet regerar de gröna tillsammans med borgerliga partier liksom i Region Skåne.[källa behövs]

Genom majoritets- eller valteknisk samverkan med olika partier har Miljöpartiet efterhand blivit ett allt mer etablerat parti som till exempel innehar ordförandeposten i en kommunal nämnd i många kommuner.[källa behövs] I Kalix kommun ledde Peter Eriksson som kommunalråd en koalition av alla partier utom socialdemokraterna under perioden 1998–2002, vilket ledde till att de gröna blev största parti där i valet 2002.[källa behövs]

Symbol[redigera | redigera wikitext]

Maskros är partisymbolen.

Miljöpartiets partisymbol är maskrosen.[15]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Miljöpartiet tillämpar en rotationsprincip som innebär att ingen bör sitta på ett externt uppdrag längre än tre mandatperioder i en följd, internt tillämpas ofta en nioårsregel.[16]

Riksnivå[redigera | redigera wikitext]

Partiets högsta beslutande organ är partikongressen som hålls varje år i april, maj eller juni. [källa behövs]Kongressen utser bland annat språkrör, partisekreterare och partistyrelse. [källa behövs]Till kongressen har varje lokalavdelning rätt att skicka ett eller flera ombud med rösträtt beroende på hur många betalande medlemmar som finns i avdelningen.[källa behövs] Även partiets ungdomsförbund Grön Ungdom har rätt att utse ombud med rösträtt. [källa behövs] Även medlemmar som inte är ombud med rösträtt har rätt att närvara, yttra sig och lägga förslag på kongressen.[källa behövs]

Partiet har sitt huvudkansli på Pustegränd i Stockholm.[källa behövs]

Partidistrikt[redigera | redigera wikitext]

Partiet är uppdelat i Partidistrikt, tidigare kallat regionavdelningar. [källa behövs]Partidistrikt omfattar minst ett län.[källa behövs] Om partidistriktet omfattar mer än en riksdagsvalkrets får distriktsstämman inrätta representantskap och styrgrupper på valkretsnivå för hantering av frågor som endast rör valkretsen. [källa behövs]Distrikten styrs av en distriktsstyrelse som väljs på distriktets årsstämma.[källa behövs]

Miljöpartiet de grönas partidistrikt[redigera | redigera wikitext]

  • Blekinge partidistrikt
  • Dalarnas partidistrikt
  • Gotlands partidistrikt
  • Gävleborgs partidistrikt
  • Hallands partidistrikt
  • Jämtlands partidistrikt
  • Jönköpings partidistrikt
  • Kalmars partidistrikt
  • Kronobergs partidistrikt
  • Norrbottens partidistrikt
  • Skånes partidistrikt
  • Stockholms partidistrikt
  • Södermanlands partidistrikt
  • Uppsala partidistrikt
  • Värmlands partidistrikt
  • Västerbottens partidistrikt
  • Västernorrlands partidistrikt
  • Västmanlands partidistrikt
  • Västra Götalands partidistrikt
  • Mljöpartiet de gröna i Örebro län
  • Östergötlands partidistrikt

Lokalavdelningar[redigera | redigera wikitext]

En lokalavdelning i Miljöpartiet omfattar en eller flera kommuner. [källa behövs]Det finns även distrikt som omfattar en eller flera riksdagsvalkretsar. [källa behövs]Partistyrelsen kan också efter gemensam ansökan godkänna sammanslagningar av avdelningar eller distrikt. [källa behövs]Därutöver finns ett antal olika nätverk som är inriktade på en viss fråga. [källa behövs]På riksnivå har Miljöpartiet sedan tidigt 2000-tal ordnat kommun- och landstingsdagar som en mötesplats för att diskutera kommun- och landstingspolitik.[källa behövs]

Sidoförbund och nätverk[redigera | redigera wikitext]

Partiet har sedan kongressen 2016 tre officiella sidoorganisationer, ungdomsförbundet Grön Ungdom, studentförbundet Gröna Studenter och seniorförbundet Gröna Seniorer.[källa behövs] Gröna Quinnor är ett nätverk av några kvinnor i partiet, det finns även en jämställdhetskommitté.[källa behövs]

Partiet har inte längre en nomineringsgrupp i Svenska kyrkan, utan har ersatts av nätverket Miljöpartister i Svenska kyrkan (MiSK) med en nomineringsgrupp vid samma namn.[källa behövs]

Utlandsavdelningar[redigera | redigera wikitext]

Partistyrelsen kan efter ansökan anta föreningar utanför Sveriges gränser som utlandsavdelningar till partiet. För närvarande finns utlandsavdelningar i:[källa behövs]

Medlemsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Medlemsutveckling i Miljöpartiet de Gröna 1987–2016
År Medlemmar
1987
  
5 500
1988
  
8 500
1989
  
8 000
1990
  
7 600
1991
  
6 900
1992
  
6 400
1993
  
5 300
1994
  
6 500
1995
  
5 600
1996
  
6 950
1997
  
7 500
1998
  
7 900
1999
  
7 285
2000
  
6 918
2001
  
6 701
2002
  
8 011
2003
  
7 483
2004
  
7 178
2005
  
7 249
2006
  
9 543
2007
  
9 045
2008
  
9 111
2009
  
10 635
2010
  
15 544
2011
  
14 648
2012
  
13 354
2013
  
13 760
2014
  
20 214
2015
  
16 735
2016
  
13 689
Källa: [1]

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Valresultat för Miljöpartiet de gröna i procent
Årtal Riksdagsval Landstingsval Kommunalval
1982 1,65 1,9 1,6
1985 1,50 2,0 2,5
1988 5,53 4,8 5,6
1991 3,38 3,1 3,6
1994 5,02 4,6 5,3
1998 4,49 4,4 4,8
2002 4,65 3,9 4,3
2006 5,24 4,7 4,9
2010 7,34 6,9 7,1
2014 6,89 7,21 7,76

Fördjupning av resultat i riksdagsval[redigera | redigera wikitext]

År Röster Röstandel Förändring
röstandel
(procentenh.)
Mandat Förändring
mandat
Ref
198291 7871,65 %+1,650 av 3490[17]
198583 6451,50 %−0,150 av 3490[17]
1988296 9355,53 %+4,0320 av 349+20[17]
1991185 0513,38 %-2,150 av 349-20[17]
1994279 0425,02 %+1,6418 av 349+18[17]
1998236 6994,49 %−0,5316 av 349-2[17]
2002246 3924,65 %+0,1617 av 349+1[17]
2006291 1215,24 %+0,5919 av 349+2[17]
2010437 4357,34 %+2,0925 av 349+6[18]
2014429 2756,89 %-0,4525 av 3490[19]

Europaparlamentsval[redigera | redigera wikitext]

År Röster Röstandel Förändring
röstandel
(procentenh.)
Mandat Förändring
mandat
Ref
1995462 09217,22 %+17,224 av 22+4[20]
1999239 9469,49 %-7,732 av 22-2[20]
2004142 7045,96 %-3,531 av 19-1[20]
2009349 11411,02 %+5,062 av 18+1[20]
2014572 59115,41 %+4,394 av 20+2[20]

Riksdagsledamöter[redigera | redigera wikitext]

Det står i Miljöpartiets stadgar att ingen riksdagsledamot får sitta längre än tre mandatperioder i följd.[källa behövs] Efter det får personen inte väljas till samma uppdrag igen inom tre år.[källa behövs] När listan till riksdagsval väljs används principen varannan kvinna varannan man, för att uppnå en jämn könsfördelning.[16] De för närvarande sittande riksdagsledamöterna är:[21]

Europaparlamentariker[redigera | redigera wikitext]

Inuti riksdagen.

Det är infört i Miljöpartiets stadgar att ingen Europaparlamentariker får sitta längre än två mandatperioder i följd, personen får därefter inte väljas till samma uppdrag igen inom tre år.[källa behövs] När listan till Europaparlamentsval väljs används principen varannan kvinna, varannan man, för att uppnå en jämn könsfördelning.[16] De för närvarande sittande Europaparlamentarikerna är:[22]

Linnéa Engström valdes in i Europaparlamentet när Isabella Lövin utsågs till biståndsminister i regeringen Löfven i oktober 2014.[24]

Språkrör[redigera | redigera wikitext]

Partiet har valt att i stället för partiledare ha två språkrör, ett manligt och ett kvinnligt.[källa behövs] Detta dels av jämställdhetsskäl (för att uppnå jämlikhet på alla nivåer), dels eftersom partiet förespråkar kortare arbetstider då två språkrör kan dela på arbetet.[25] Ännu ett skäl som förs fram är att språkrörens uppgift är att föra ut partiets politik, inte att leda partiet. [källa behövs]Enligt partiets stadgar får språkrören inte inneha den posten mer än nio år i rad.[26] Vid kongressen 2009 röstade man igenom att språkrör ska kunna bli statsråd.[27] Bland partiets mer kända politiker och tidigare språkrör märks Per Gahrton, Birger Schlaug och Eva Goës. [källa behövs]Nuvarande språkrör är Gustav Fridolin och Isabella Lövin. [källa behövs]Ett av partiets två första språkrör – Ragnhild Pohanka – har numera lämnat Miljöpartiet och gått över till Vänsterpartiet.[källa behövs]

Språkrörshistorik[redigera | redigera wikitext]

Miljöpartiets språkrör sedan 1984.[28]

Åren Kvinna Man
1981–1984 Alternerande sammankallande i politiska utskottet.
1984–1985 Ragnhild Pohanka Per Gahrton
1985–1986 Birger Schlaug
1986–1988 Eva Goës
1988–1990 Fiona Björling Anders Nordin
1990–1991 Margareta Gisselberg Jan Axelsson
1991–1992 Vakant
1992–1999 Marianne Samuelsson Birger Schlaug
1999–2000 Lotta Nilsson Hedström
2000–2002 Matz Hammarström
2002–2011 Maria Wetterstrand Peter Eriksson
2011–2016 Åsa Romson Gustav Fridolin
2016– Isabella Lövin

Grafisk tidsaxel[redigera | redigera wikitext]

Isabella LövinÅsa RomsonMaria WetterstrandLotta Nilsson HedströmLotta Nilsson HedströmMarianne SamuelssonMargareta GisselbergMargareta GisselbergFiona BjörlingFiona BjörlingEva GoësRagnhild PohankaRagnhild PohankaGustav FridolinPeter Eriksson (politiker)Matz HammarströmMatz HammarströmBirger SchlaugJan Axelsson (politiker)Jan Axelsson (politiker)Anders NordinAnders NordinBirger SchlaugPer GahrtonPer Gahrton

Sammankallande i partistyrelsen[redigera | redigera wikitext]

Sammankallanden leder partistyrelsen i dess arbete.[källa behövs]

Gruppledare i riksdagen[redigera | redigera wikitext]

Miljöpartiet har, till skillnad mot övriga partier, två gruppledare i riksdagen. Dessa leder riksdagsgruppens arbete.[källa behövs]

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Resultat i riksdagsvalet 2014 på kommunnivå

Resultat i riksdagsval per kommun[källa behövs][redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lindholm, Amanda (23 februari 2018). ”Sjunkande medlemsantal oroar inte Schyman”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/nyheter/politik/sjunkande-medlemsantal-oroar-inte-schyman/. Läst 27 februari 2018. 
  2. ^ ”Valmanifest 2010”. Miljöpartiet. Arkiverad från originalet den 8 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120208063138/http://www.mp.se/templates/Mct_177.aspx?number=205238. 
  3. ^ ”Fördelning av mandat och fastställelse av vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare i valet till Europaparlamentet 2014” (pdf). Beslutsprotokoll. Valmyndigheten. 30 maj 2014. http://www.val.se/val/ep2014/slutresultat/E/rike/index.html. Läst 3 juni 2014. 
  4. ^ Miljöpartiets webbplats
  5. ^ ”Registrerade partibeteckningar”. https://www.val.se/for-partier/partibeteckning/registrerade-partibeteckningar.html. Läst 5 mars 2018. 
  6. ^ ”Valresultat 2014”. https://www.val.se/valresultat/riksdag-landsting-och-kommun/2014/valresultat.html. Läst 5 mars 2018. 
  7. ^ ”Valresultat 2014”. https://www.val.se/valresultat/europaparlamentet/2014/valresultat.html. Läst 5 mars 2018. 
  8. ^ ”Röstfördelning per riksdagsvalkrets”. Valmyndigheten. 19 september 2014. https://data.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rike/index.html. Läst 5 mars 2018. 
  9. ^ ”Mp slopar krav på EU-utträde”. Svenska Dagbladet. 6 oktober 2008. http://www.svd.se/mp-slopar-krav-pa-eu-uttrade. Läst 22 januari 2015. 
  10. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (20 september 2016). ”Budgeten för 2017 på fem minuter” (på sv). Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/artiklar/2016/09/budgeten-for-2017-pa-fem-minuter/. Läst 24 augusti 2017. 
  11. ^ Nio av MP:s vallöften har spruckit - DN.SE” (på sv-se). DN.SE. 12 maj 2016. http://www.dn.se/nyheter/sverige/nio-av-mps-valloften-har-spruckit/. Läst 24 augusti 2017. 
  12. ^ Nyheter, SVT. ”Här är Löfvens nya regering” (på sv). SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/har-ar-lofvens-nya-regering. Läst 24 augusti 2017. 
  13. ^ ”Grön ideologi – ett krav på handling”. Miljöpartiet de grönas partiprogram. Miljöpartiet de gröna. 11 april 2009. http://mp.se/files/82000-82099/file_82014.pdf. Läst 26 maj 2009. 
  14. ^ Nyvalet, partiernas viktigaste frågor
  15. ^ ”Registrerade Partibeteckningar”. https://www.val.se/for-partier/partibeteckning/registrerade-partibeteckningar.html. Läst 5 mars 2018. 
  16. ^ [a b c] ”Miljöpartiet de grönas stadgar, antagna vid kongressen 2015”. Miljöpartiet. http://www.mp.se/om/stadgar. 
  17. ^ [a b c d e f g h] ”Allmänna val, valresultat”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 29 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160129201830/http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Demokrati/Allmanna-val/Allmanna-val-valresultat/. 
  18. ^ ”Val till riksdagen 2010”. Valmyndigheten. http://www.val.se/val/val2010/slutresultat/R/rike/index.html. 
  19. ^ ”Val till riksdagen 2014”. Valmyndigheten. http://www.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rike/index.html. 
  20. ^ [a b c d e] ”Valresultat Europaparlamentsval”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 29 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160129185501/http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Demokrati/Allmanna-val/Europaparlamentsval-valresultat/. 
  21. ^ ”Val till riksdagen – Valda”. Valmyndigheten. 19 september 2014. http://www.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rike/valda.html. Läst 22 januari 2015. 
  22. ^ ”Svenska Europaparlamentariker 2014–2019”. Europaparlamentet Sverige. http://www.europaparlamentet.se/sv/ledamoterna.html. Läst 22 januari 2015. 
  23. ^ Nyheter, SVT. ”svt.se”. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/jakop-dalunde-tar-over-i-eu-parlamentet. Läst 21 november 2016. 
  24. ^ ”Linnéa Engström (mp) till Europaparlamentet”. Dagens Opinion. 3 oktober 2014. http://www.dagensopinion.se/linn%C3%A9a-engstr%C3%B6m-mp-till-europaparlamentet. Läst 22 januari 2015. 
  25. ^ ”Miljöpartiet de gröna – Vanliga skolfrågor”. 16 mars 2009. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121019123111/http://www.mp.se/templates/Mct_177.aspx?number=166162. Läst 13 februari 2011. 
  26. ^ ”Miljöpartiet föreslår nya språkrör”. Sveriges Television. 29 mars 2011. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/miljopartiet-foreslar-nya-sprakror. 
  27. ^ ”MP:s språkrör får bli ministrar”. Dagens Nyheter. 17 maj 2009. http://www.dn.se/nyheter/politik/mps-sprakror-far-bli-ministrar/. 
  28. ^ ”Kongresser, tidigare språkrör och viktiga datum i Miljöpartiets historia”. Miljöpartiet. http://www.mp.se/om/historia/fakta. Läst 22 januari 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]