Miljöpartiet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Miljöpartiet de Gröna)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Miljöpartiet de gröna
Miljöpartiet ljusreklam 2012.jpg
FörkortningMP
LandSverige Sverige
SpråkrörGustav Fridolin, Isabella Lövin
PartisekreterareAmanda Lind
GruppledareMaria Ferm, Jonas Eriksson
Grundat20 september 1981
HuvudkontorPustegränd 1–3, Stockholm
Antal medlemmar10 719[1] (8)
Politisk ideologiGrön ideologi
Ekologism
Feminism
Politisk positionCenter–Vänster[2]
Internationellt samarbetsorganGlobal Greens
Europeiskt samarbetsorganEuropeiska gröna partiet
Politisk grupp i EuropaparlamentetGruppen G/EFA
Färg(er)Grön
UngdomsförbundGrön Ungdom (GU)
StudentförbundGröna Studenter (GS)
Europaparlamentet[3]
Röstandel
15,41 %
Mandat
4 / 20
Riksdagen
Röstandel
6,89 %
Mandat
25 / 349
Landstingsfullmäktige
Röstandel
7,21 %
Mandat
106 / 1 678
Kommunfullmäktige
Röstandel
7,76 %
Mandat
732 / 12 780
Webbplats
www.mp.se
Svensk politik
Politiska partier
Val

Miljöpartiet de gröna (MP), vanligen Miljöpartiet, är ett politiskt parti i Sverige, bildat 1981.[4] Partiet växte fram främst ur miljörörelsen.[5] Dess tillkomst inspirerades av andra gröna partier som det tyska Die Grünen[6] som anammar den gröna ideologin. På partiets valsedlar anges partibeteckningen Miljöpartiet de gröna. [7]

Miljöpartiet har två partiledare, benämnda språkrör, vilka (sedan maj 2016) är Isabella Lövin och Gustav Fridolin. Partiet är det fjärde största i riksdagen, med 25 mandat av 349, efter att ha fått 6,89 procent av rösterna i riksdagsvalet 2014.[8] I Europaparlamentsvalet 2014 fick Miljöpartiet 4 mandat, efter att ha fått 15,41 procent av rösterna.[9] I parlamentet är Miljöpartiet en del av Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen (G/EFA). Partiet är medlem av det Europeiska gröna partiet. Miljöpartiet har sitt starkaste stöd i storstadsregionerna Stockholms och Göteborgs kommuners riksdagsvalkretsar.[10]

I den nationella svenska blockpolitiken brukar Miljöpartiet på senare år räknas till det rödgröna blocket eller vänsterblocket,[6] och har sedan riksdagsvalet 2014 ingått i regeringen Löfven tillsammans med Socialdemokraterna. Redan i valrörelsen inför riksdagsvalet 2010 samarbetade partiet med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som De rödgröna. År 2011 gjorde partiet dock en uppgörelse om migrationsfrågor med den borgerliga Regeringen Reinfeldt. Mellan 1998 och 2006 hade Miljöpartiet ett parlamentariskt samarbete med den socialdemokratiska Regeringen Persson och Vänsterpartiet.

Politiken och visionerna i korthet[redigera | redigera wikitext]

På sin hemsida (2018) lyfter Miljöpartiet fram fyra områden som särskilt viktiga. För det första miljöpolitiken, där Miljöpartiet vill skydda skogar, hav och den biologiska mångfalden. Men även att Miljöpartiet vill satsa på ekologisk mat, förnybar energi, hållbara transporter och grön ekonomi. För det andra klimatpolitiken, där Miljöpartiet vill att Sverige ökar takten för att bli fossilfritt. För det tredje skola och utbildning, där Miljöpartiet vill satsa på tidiga insatser, bättre villkor och högre lön för lärarna samt ökad jämlikheten mellan och i skolorna. Och för det fjärde migration och lika rätt, där Miljöpartiet framhåller sin vision om en värld utan gränser "där alla kan flytta, men ingen tvingas fly".

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bildandet[redigera | redigera wikitext]

Initiativet till att bilda ett nytt parti kom till stor del från Per Gahrton, tidigare riksdagsman för Folkpartiet (nu Liberalerna) och ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund, FPU (nu Liberala ungdomsförbundet). [6] 1980 gav Gahrton ut boken Det behövs ett framtidsparti och vid ungefär samma tid bildades Aktionsgruppen för ett framtids- och miljöparti. Riksdagspartiernas sätt att hantera folkomröstningen om kärnkraften 1980 spelade också stor roll.[6]

Miljöpartiet bildades 1981 i Karolinska Läroverkets aula i Örebro och ville då placera sig utanför vänster-högerskalan och ansåg sig varken tillhöra det borgerliga eller socialistiska blocket.[6] Miljöpartiet hade även en bakgrund från lokala partier med grön profil som fanns innan Per Gahrton tog sitt initiativ, främst Stockholmspartiet som hade en vågmästarroll mellan blocken i Stockholms kommunfullmäktiga[6] och lokala partier i Skåne.[källa behövs] Många aktiva vid partiets bildande 1981 hade tidigare engagerat sig i olika miljögrupper (miljörörelsen), fredsgrupper (fredsrörelsen), hyresgästföreningar, djurrättsorganisationer, m.m.[11]

1982-1997[redigera | redigera wikitext]

Partiet deltog för första gången i riksdagsvalet 1982, och fick då 1,7 procent av rösterna och kom således inte in i riksdagen.[6] På denna tid hade man inte några fasta partiledare utan partiet företräddes utåt av den som för tillfället var sammankallande i partiets politiska utskott.[6] Första partiledare i denna mening var Eva Sahlin (nu gift Bovin) från Hudiksvall.[11] I valrörelsen 1982 företräddes partiet av Ragnhild Pohanka.[11] Någon partistyrelse fanns inte förrän 1992.[6] På förtroenderådets möte hösten 1984 inrättades systemet med två språkrör – en man och en kvinna (Per Gahrton och Ragnhild Pohanka).[6] På extrakongressen i januari 1985 ändrades partinamnet till Miljöpartiet de gröna efter inspiration från andra gröna partier i Europa.[11] I samband med extrakongressen lämnade också en del medlemmar som förespråkade räntefri, så kallad ekologisk ekonomi Miljöpartiet och bildade Ekologiska partiet.[12] Inte heller 1985 lyckades man ta sig in i riksdagen.

Miljöpartiet kom däremot in i riksdagen i 1988 års val – vilket sägs vara på grund av debatter om säldöd[6] och algblomning.[11] Partiet fick då 5,5 procent, vilket resulterade i 20 riksdagsledamöter.[6] Det var första gången på 70 år som ett nytt parti tog sig in i den svenska riksdagen under eget namn utan valsamverkan.[6]

1991 fick Miljöpartiet 3,4 procent och hamnade utanför riksdagen.[6] De blev därmed också det första partiet på 70 år som åkte ur riksdagen. Inför valet 1994 gjordes en större valkampanj och därmed kom Miljöpartiet åter in i riksdagen med 5,0 procent.[6] År 1995, i det första Europaparlamentsvalet, fick partiet 17,2 procent.[6]

1998-2013[redigera | redigera wikitext]

I 1998 års riksdagsval backade partiet med 0,5 procentenheter (till 4,5 procent)[13] men vann politisk inflytande när Socialdemokraterna bildade en minoritetsregering genom samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet.[14] Som stödparti till regeringen Persson 1998-2002 kunde partiet infria 37,5 procent av valmanifestets 32 explicita löften, bland annat grön skatteväxling, och delvis (genom minst en motion) genomföra ytterligare 46,9 procent.[15] Socialdemokratiska stödröster bidrog sannolikt till att partiet höll sig kvar i riksdagen år 2002 med 4,65 procent av rösterna.[11]

Miljöpartiet har flera gånger fått avsevärt fler röster i EU-valen än riksdagsvalen.[5] Kravet på att lämna Europeiska unionen var länge en profilfråga för partiet,[6] men avskaffades hösten 2008 efter en medlemsomröstning.[16] I folkomröstningen om införande av euron i Sverige 2003 stödde Miljöpartiet den vinnande nej-sidan.[17] Miljöpartiet har med åren alltmer närmat sig Socialdemokraterna och räknas nu till det rödgröna blocket på riksnivå även om partiet haft uppgörelser med Allians-regeringen.[18] [19]

2014-[redigera | redigera wikitext]

Sedan 2014 ingår Miljöpartiet i regeringen Löfven. I regeringsställning har partiet fått igenom en fördubblad budget för klimat och miljö.[20] Man har även fått igenom stängning av kärnkraftsreaktorer, stopp för försäljning av utsläppsrätter till andra länder,[21] ny klimatlag,[22] ny kemikalielagstiftning,[23] flygskatt[24] höjd energiskatt på drivmedel,[25] och höjda utsläppsavgifter. Miljöpartiet hade en pådrivande roll i att samförståndsavtalet med Saudiarabien bröts[26] och att höghastighetsjärnväg i Sverige tidigareläggs till 2045,[27] med flera järnvägssatsningar.[28][29] Sverige mottog under mandatperioden ett rekordstort antal flyktingar, men valmanifestets löfte om att aldrig göra det svårare för människor att fly till Sverige[30] kunde inte hållas efter oktober 2015.[31][32][33] Emellertid lyckades Miljöpartiet delvis driva igenom sitt förslag om förlängt uppehållstillstånd för ensamkommande flyktingbarn som väntat länge på Migrationsverkets negativa beslut.[34][35]

Partiet har under sin tid i regering skakats av en förtroendekris efter att flera vallöften inte kunnat infrias. Däribland löften om generös migrationspolitik, Förbifart Stockholm, Vattenfalls kolkraft i Tyskland, arbetstidsförkortning samt nedläggning av Bromma flygplats.[21][36] Omkring 2/3 av valmanifestets 221 löften[30] bedömdes i maj 2016 att vara på väg att uppfyllas.[36] Miljöpartiet gav sitt stöd till värdlandsavtalet med Nato, trots att partiprogrammet föreskriver alliansfrihet, demilitariserade zoner och förhindrande av Natoövningar på svensk mark.[37] Mehmet Kaplan avgick som bostadsminister redan i april 2016 och Åsa Romson avgick som statsråd efter att hon ersatts som språkrör av Isabella Lövin på Miljöpartiets kongress. I samband med regeringsombildningen blev Karolina Skog och Peter Eriksson nya statsråd.[38]

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

Partiet vill att politiken inte bara ska eftersträva förbättrad materiell standard hos dagens svenska befolkning, utan också ta hänsyn till natur, djur, kommande generationer och hela världens befolkning.[5] Därför är frågor som handlar om hållbar utveckling, miljö och fred viktiga för partiet.[5][37] Miljöpartiet formulerar sin politik utifrån vad man kallar en trefaldig solidaritet med det ekologiska kretsloppet, kommande generationer och världens alla människor. Partiet förespråkar en kretsloppsekonomi där människor återvinner material, lever av förnybara resurser och inte tär på sin omgivning, något man anser att ständig traditionell ekonomisk tillväxt gör.[37] Partiet vill sätta livskvalitet istället för materiell tillväxt som ledstjärna för utvecklingen, men har på senare år beskrivit teknisk utveckling och god ekonomi som nödvändigt för att möjliggöra grön ekonomi;[11] en uppfattning som betecknas ekomodernism.[39]

Partiet betonar vikten av deltagardemokrati och profilerar sig konkret främst inom områden som miljö och energi men ofta även i frågor som asylrätt, jämställdhet, feminism, pacifism, friår, medborgarlön, arbetstidsförkortning, djurskydd och brett kulturutbud.[källa behövs] 2014 började man även att profilera sig inom skolan, vilket man också gjorde till en huvudfråga.[40] Miljöpartiet var pådrivande i friskolereformen men sedan partikongressen 2013 säger Miljöpartiet nej till vinstuttag i välfärden.[37]

Partiprogrammet börjar: "Miljöpartiet de gröna är en del av en världsomspännande grön politisk rörelse. Tillsammans kämpar vi för långsiktigt hållbara, demokratiska samhällen, där människor tar ansvar, både lokalt och globalt. Vår vision är samhällen som lever i fredlig samexistens, verkar i jämlikt samarbete och där människor, djur och natur respekteras."[37]

De senaste årens allianser på riksplanet med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har gjort att partiet har setts som ett parti tillhörande riksdagens vänsterblock.[6] Samverkan har dock alltid av de ingående parterna beskrivits som röd-grönt.[6]

Symbol[redigera | redigera wikitext]

Maskros är partisymbolen.

Miljöpartiets partisymbol är maskrosen.[41]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Miljöpartiet tillämpar en rotationsprincip som innebär att ingen bör sitta på ett externt uppdrag längre än tre mandatperioder i en följd, internt tillämpas ofta en nioårsregel.[42]

Medlemsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Medlemsutveckling i Miljöpartiet de gröna 1987–2016
År Medlemmar
1987
  
5 500
1988
  
8 500
1989
  
8 000
1990
  
7 600
1991
  
6 900
1992
  
6 400
1993
  
5 300
1994
  
6 500
1995
  
5 600
1996
  
6 950
1997
  
7 500
1998
  
7 900
1999
  
7 285
2000
  
6 918
2001
  
6 701
2002
  
8 011
2003
  
7 483
2004
  
7 178
2005
  
7 249
2006
  
9 543
2007
  
9 045
2008
  
9 111
2009
  
10 635
2010
  
15 544
2011
  
14 648
2012
  
13 354
2013
  
13 760
2014
  
20 214
2015
  
16 735
2016
  
13 689
Källa: [1]

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Valresultat för Miljöpartiet de gröna i procent
Årtal Riksdagsval Landstingsval Kommunalval
1982 1,65 1,9 1,6
1985 1,50 2,0 2,5
1988 5,53 4,8 5,6
1991 3,38 3,1 3,6
1994 5,02 4,6 5,3
1998 4,49 4,4 4,8
2002 4,65 3,9 4,3
2006 5,24 4,7 4,9
2010 7,34 6,9 7,1
2014 6,89 7,21 7,76

Fördjupning av resultat i riksdagsval[redigera | redigera wikitext]

År Röster Röstandel Förändring
röstandel
(procentenh.)
Mandat Förändring
mandat
Ref
198291 7871,65 %+1,650 av 3490[43]
198583 6451,50 %−0,150 av 3490[43]
1988296 9355,53 %+4,0320 av 349+20[43]
1991185 0513,38 %-2,150 av 349-20[43]
1994279 0425,02 %+1,6418 av 349+18[43]
1998236 6994,49 %−0,5316 av 349-2[43]
2002246 3924,65 %+0,1617 av 349+1[43]
2006291 1215,24 %+0,5919 av 349+2[43]
2010437 4357,34 %+2,0925 av 349+6[44]
2014429 2756,89 %-0,4525 av 3490[45]

Europaparlamentsval[redigera | redigera wikitext]

År Röster Röstandel Förändring
röstandel
(procentenh.)
Mandat Förändring
mandat
Ref
1995462 09217,22 %+17,224 av 22+4[46]
1999239 9469,49 %-7,732 av 22-2[46]
2004142 7045,96 %-3,531 av 19-1[46]
2009349 11411,02 %+5,062 av 18+1[46]
2014572 59115,41 %+4,394 av 20+2[46]

Partistyrelsen[redigera | redigera wikitext]

Partistyrelsen är Miljöpartiets högsta beslutande organ mellan kongresserna. Medlemmar i partistyrelsen i Miljöpartiet (2018) är:

Riksdagsledamöter[redigera | redigera wikitext]

Det står i Miljöpartiets stadgar att ingen riksdagsledamot får sitta längre än tre mandatperioder i följd. Efter det får personen inte väljas till samma uppdrag igen inom tre år. När listan till riksdagsval väljs används principen varannan kvinna varannan man, för att uppnå en jämn könsfördelning.[42] De för närvarande sittande riksdagsledamöterna är:[47]

Europaparlamentariker[redigera | redigera wikitext]

Inuti riksdagen.

Det är infört i Miljöpartiets stadgar att ingen Europaparlamentariker får sitta längre än två mandatperioder i följd, personen får därefter inte väljas till samma uppdrag igen inom tre år. När listan till Europaparlamentsval väljs används principen varannan kvinna, varannan man, för att uppnå en jämn könsfördelning.[42] De för närvarande sittande Europaparlamentarikerna är:[48]

Linnéa Engström valdes in i Europaparlamentet när Isabella Lövin utsågs till biståndsminister i regeringen Löfven i oktober 2014.[50]

Språkrör[redigera | redigera wikitext]

Partiet har valt att i stället för partiledare ha två språkrör, ett manligt och ett kvinnligt. Detta dels av jämställdhetsskäl (för att uppnå jämlikhet på alla nivåer), dels eftersom partiet förespråkar kortare arbetstider då två språkrör kan dela på arbetet.[51] Ännu ett skäl som förs fram är att språkrörens uppgift är att föra ut partiets politik, inte att leda partiet. [källa behövs] Enligt partiets stadgar får språkrören inte inneha den posten mer än nio år i rad.[52] Vid kongressen 2009 röstade man igenom att språkrör ska kunna bli statsråd.[53] Bland partiets mer kända politiker och tidigare språkrör märks Per Gahrton, Birger Schlaug och Eva Goës. [källa behövs] Nuvarande språkrör är Gustav Fridolin och Isabella Lövin. Ett av partiets två första språkrör – Ragnhild Pohanka – har numera lämnat Miljöpartiet och gått över till Vänsterpartiet.[källa behövs]

Språkrörshistorik[redigera | redigera wikitext]

Miljöpartiets språkrör sedan 1984.[54]

Åren Kvinna Man
1981–1984 Alternerande sammankallande i politiska utskottet.
1984–1985 Ragnhild Pohanka Per Gahrton
1985–1986 Birger Schlaug
1986–1988 Eva Goës
1988–1990 Fiona Björling Anders Nordin
1990–1991 Margareta Gisselberg Jan Axelsson
1991–1992 Vakant
1992–1999 Marianne Samuelsson Birger Schlaug
1999–2000 Lotta Nilsson Hedström
2000–2002 Matz Hammarström
2002–2011 Maria Wetterstrand Peter Eriksson
2011–2016 Åsa Romson Gustav Fridolin
2016– Isabella Lövin

Grafisk tidsaxel[redigera | redigera wikitext]

Isabella LövinÅsa RomsonMaria WetterstrandLotta Nilsson HedströmLotta Nilsson HedströmMarianne SamuelssonMargareta GisselbergMargareta GisselbergFiona BjörlingFiona BjörlingEva GoësRagnhild PohankaRagnhild PohankaGustav FridolinPeter Eriksson (politiker)Matz HammarströmMatz HammarströmBirger SchlaugJan Axelsson (politiker)Jan Axelsson (politiker)Anders NordinAnders NordinBirger SchlaugPer GahrtonPer Gahrton

Sammankallande i partistyrelsen[redigera | redigera wikitext]

Sammankallanden leder partistyrelsen i dess arbete.[källa behövs]

Gruppledare i riksdagen[redigera | redigera wikitext]

Miljöpartiet har, till skillnad mot övriga partier, två gruppledare i riksdagen. Dessa leder riksdagsgruppens arbete.[källa behövs]

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Resultat i riksdagsvalet 2014 på kommunnivå

Resultat i riksdagsval per kommun[källa behövs][redigera | redigera wikitext]

Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

Miljöpartiet kritiserades 2005 av föreningen Vetenskap och Folkbildning för ovetenskapliga tendenser. Enstaka företrädare för partiet har under åren understött pseudovetenskap med ockulta inslag som antroposofisk behandling, biodynamisk odling och homeopati. Emellertid betonar partistyrelsen vikten av vetenskaplig grund.[55] Miljöpartiets väljare är mer benägna att sätta tilltro till alternativmedicin, healing, paranormala fenomen och konspirationsteorier om chemtrails och läkemedelsindustrin än andra väljare, men de har å andra sidan högt förtroende för den vetenskapliga metoden.[56]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lindholm, Amanda (23 februari 2018). ”Sjunkande medlemsantal oroar inte Schyman”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/nyheter/politik/sjunkande-medlemsantal-oroar-inte-schyman/. Läst 27 februari 2018. 
  2. ^ ”Valmanifest 2010”. Miljöpartiet. Arkiverad från originalet den 8 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120208063138/http://www.mp.se/templates/Mct_177.aspx?number=205238. 
  3. ^ ”Fördelning av mandat och fastställelse av vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare i valet till Europaparlamentet 2014” (pdf). Beslutsprotokoll. Valmyndigheten. 30 maj 2014. http://www.val.se/val/ep2014/slutresultat/E/rike/index.html. Läst 3 juni 2014. 
  4. ^ Miljöpartiets webbplats
  5. ^ [a b c d] Miljöpartiet de gröna i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 2018-05-08.
  6. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s] Torbjörn Nilsson (2010), Miljöpartiets historia, Tidningen Populär historia
  7. ^ ”Registrerade partibeteckningar”. https://www.val.se/for-partier/partibeteckning/registrerade-partibeteckningar.html. Läst 5 mars 2018. 
  8. ^ ”Valresultat riksdag, landsting och kommun 2014”. https://www.val.se/valresultat/riksdag-landsting-och-kommun/2014/valresultat.html. Läst 5 mars 2018. 
  9. ^ ”Valresultat EU-parlamentet 2014”. https://www.val.se/valresultat/europaparlamentet/2014/valresultat.html. Läst 5 mars 2018. 
  10. ^ ”Röstfördelning per riksdagsvalkrets”. Valmyndigheten. 19 september 2014. https://data.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rike/index.html. Läst 5 mars 2018. 
  11. ^ [a b c d e f g] Birger Schlaug, "Miljöpartiet de Grönas språkrör - historien från Eva Sahlin till Maria Wetterstrand". Texter publicerade på bloggen schlaug.se[död länk] under våren 2010, redigerade av Mikaela Holm.
  12. ^ Ola Säll (1985-04-07) Ekologer bildar nytt miljöparti, Svenska Dagbladet, sid:6
  13. ^ http://www.val.se/val/val_98/slutres/riksdag/index.html läst 2018-05-08
  14. ^ Bitte Hammargren & Anita Kratz (1998-09-24) V och mp stöder s-ledd regering, Svenska Dagbladet, sid:5
  15. ^ Adrian Talaney (2009), Kan man infria vallöften utan att sitta i regeringen? En studie i Vänsterpartiet och Miljöpartiets vallöftesinfriande under mandatperioden 1998-2002 . Studentuppsats statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet. Sid 24
  16. ^ ”Mp slopar krav på EU-utträde”. Svenska Dagbladet. 6 oktober 2008. http://www.svd.se/mp-slopar-krav-pa-eu-uttrade. Läst 22 januari 2015. 
  17. ^ Mats Hallgren (2002-09-02) Taktik gömma EMU-frågan, Svenska Dagbladet, sid:10
  18. ^ "'Historisk' enighet om migration", svd.se, 3 mars 2016. Åtkomst den 12 december 2016.
  19. ^ "Kan lärarförbundets Johanna Jaara Åstrand fixa lärarbristen?" (vid 41m50s), Ekots lördagsintervju, 17 december 2016. Åtkomst den 17 december 2016.
  20. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (20 september 2016). ”Budgeten för 2017 på fem minuter” (på sv). Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/artiklar/2016/09/budgeten-for-2017-pa-fem-minuter/. Läst 24 augusti 2017. 
  21. ^ [a b] Lista: Så har det gått med regeringens vallöften, Metro 2018-02-08
  22. ^ Från och med idag har Sverige en klimatlag, Pressmeddelande regeringen 2018-01
  23. ^ Miljöbalken och EU:s kemikalielagstiftning, Pressmeddelande regeringen mars 2015
  24. ^ Skatt på flygresor, pressmeddleande regeringen juni 2017
  25. ^ Ytterligare skattehöjningar på vissa drivmedel, Pressmeddelande regeringen augusti 2015
  26. ^ http://www.expressen.se/nyheter/miljopartiet-hotade-att-lamna-regeringen/
  27. ^ Höghastighetståg: Mp ställde ultimatum till s, Aftonbladet 2018-04-17
  28. ^ Regeringen söker medfinansiring från EU för dubbelspårsutbyggad, Nya ostkustbanan
  29. ^ Regeringen påbörjar Norrbottniabana upp till Skellefteå
  30. ^ [a b] Valmanifest 2014
  31. ^ ”Regeringen stärker den inre utlänningskontrollen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21508521.ab. Läst 4 mars 2016. 
  32. ^ ”V utanför flyktinguppgörelse - DN.SE” (på sv-SE). DN.SE. http://www.dn.se/nyheter/politik/v-utanfor-flyktinguppgorelse/. Läst 24 oktober 2015. 
  33. ^ ”Regeringen: Ny lagstiftning för färre asylsökande”. svt.se. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/regeringen-utokade-id-kontroller-vid-gransen. Läst 24 februari 2016. 
  34. ^ Löfvens vinglande i flyktingfrågan fortsätter, Aftonbladet 2017-11-27
  35. ^ Centerpartiet säger ja till ensamkommande, Dagens industri 2018-02-13
  36. ^ [a b] Nio av MP:s vallöften har spruckit - DN.SE” (på sv-se). DN.SE. 12 maj 2016. http://www.dn.se/nyheter/sverige/nio-av-mps-valloften-har-spruckit/. Läst 24 augusti 2017. 
  37. ^ [a b c d e] Miljöpartiets partiprogram, beslutat på kongressen 2013
  38. ^ Nyheter, SVT. ”Här är Löfvens nya regering” (på sv). SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/har-ar-lofvens-nya-regering. Läst 24 augusti 2017. 
  39. ^ Birger Schlaug, "Några tankar till mp inför skrivande av nytt partiprogram", januari 2010
  40. ^ Nyvalet, partiernas viktigaste frågor
  41. ^ ”Registrerade Partibeteckningar”. https://www.val.se/for-partier/partibeteckning/registrerade-partibeteckningar.html. Läst 5 mars 2018. 
  42. ^ [a b c] ”Miljöpartiet de grönas stadgar, antagna vid kongressen 2015”. Miljöpartiet. http://www.mp.se/om/stadgar. 
  43. ^ [a b c d e f g h] ”Allmänna val, valresultat”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 29 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160129201830/http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Demokrati/Allmanna-val/Allmanna-val-valresultat/. 
  44. ^ ”Val till riksdagen 2010”. Valmyndigheten. http://www.val.se/val/val2010/slutresultat/R/rike/index.html. 
  45. ^ ”Val till riksdagen 2014”. Valmyndigheten. http://www.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rike/index.html. 
  46. ^ [a b c d e] ”Valresultat Europaparlamentsval”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 29 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160129185501/http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Demokrati/Allmanna-val/Europaparlamentsval-valresultat/. 
  47. ^ ”Val till riksdagen – Valda”. Valmyndigheten. 19 september 2014. http://www.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rike/valda.html. Läst 22 januari 2015. 
  48. ^ ”Svenska Europaparlamentariker 2014–2019”. Europaparlamentet Sverige. http://www.europaparlamentet.se/sv/ledamoterna.html. Läst 22 januari 2015. 
  49. ^ Nyheter, SVT. ”svt.se”. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/jakop-dalunde-tar-over-i-eu-parlamentet. Läst 21 november 2016. 
  50. ^ ”Linnéa Engström (mp) till Europaparlamentet”. Dagens Opinion. 3 oktober 2014. http://www.dagensopinion.se/linn%C3%A9a-engstr%C3%B6m-mp-till-europaparlamentet. Läst 22 januari 2015. 
  51. ^ ”Miljöpartiet de gröna – Vanliga skolfrågor”. 16 mars 2009. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121019123111/http://www.mp.se/templates/Mct_177.aspx?number=166162. Läst 13 februari 2011. 
  52. ^ ”Miljöpartiet föreslår nya språkrör”. Sveriges Television. 29 mars 2011. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/miljopartiet-foreslar-nya-sprakror. 
  53. ^ ”MP:s språkrör får bli ministrar”. Dagens Nyheter. 17 maj 2009. http://www.dn.se/nyheter/politik/mps-sprakror-far-bli-ministrar/. 
  54. ^ ”Kongresser, tidigare språkrör och viktiga datum i Miljöpartiets historia”. Miljöpartiet. http://www.mp.se/om/historia/fakta. Läst 22 januari 2015. 
  55. ^ Jesper Jerkert, ”Miljöpartiet och vetenskapen”, Folkvett 2005
  56. ^ ”Vof-undersökningen 2015”

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]