Hoppa till innehållet

Sverigeit

Från Wikipedia
Sverigeit
KategoriNesosilikat
Strunz klassificering9.AE.15
Kemisk formelNaMn2+MgSn4+Be2Si3O12(OH)
FärgKlargul[1]
Associerade mineralMimetit, franklinit,[2] mangankalcit, amfibol
KristallstrukturOrtorombiska
SpaltningPerfekt i riktning {010}, tydlig i två andra riktningar [3]
Hårdhet (Mohs)
GlansGlasglans
Ljusbrytningnα=1,678; nβ=1,684; nγ=1,699
Dubbelbrytningδ=0,021
Optisk karaktärTvåaxligt positiv
DispersionStark, r>v
PleokroismMåttlig, X=gul; Y≈Z= ljusgul; Z=b
TransparensGenomskinlig
StreckfärgLjusgul
Densitet3,6
TyplokalLångban
Referenser[2] handbookofmineralogy

Sverigeit är ett mycket ovanligt ortorombiskt silikatmineral som tillhör nesosilikaterna. Den idealiserade sammansättningen är NaMn2+MgSn4+Be2Si3O12(OH) och innehåller alltså metallerna natrium, mangan, magnesium, tenn och beryllium. Med mikrosond (EDXA) har låga halter av zink och järn i mineralet påvisats.

Sverigeit bildar gula kristaller upp till 2 mm med matt glans men visar glaglans på brottytor. Hårdheten är 6,5 på Mohs-skalan.

Etymologi och historia

[redigera | redigera wikitext]

Sverigeit upptäcktes år 1983 av Roland Eriksson i östra Värmlandvarpen vid gruvan Långban som är typlokalen. Mineralet har hittills, 2018, bara hittats där och har fått sitt namn efter Sverige.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från katalanskspråkiga Wikipedia, Sverigeïta&oldid=18466167 tidigare version.
  1. ^ Hedin, Lars-Håkan; Mikael Jansson (2007). Mineral i Sverige. Borlänge: Förlags AB Björnen. ISBN 978-91-88528-58-2  sid 185
  2. ^ D. Holtstam, J Langhof 1999, Långban the mines, their minerals, geology and explorers, Raster förlag, ISBN 91-87214-881 sid 171-172
  3. ^ [1] sverigeit på Mindat.org