T-14 Armata

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
T-14 Armata
T14-armata.jpg
T-14 Armata-stridsvagnen
Generella egenskaper
TypStridsvagn
Besättning3
Längd8,7 meter
Bredd3,5 meter
Höjd3,3 meter
Vikt48 ton
Skydd och beväpning
SkyddBesättningen är skyddad av en intern pansarkapsel med mer än 900 mm RHA-ekvivalent pansarskydd, vilket ökar deras chans att överleva i strid. Både chassit och tornet är utrustade med Malachits dubbla explosiva reaktiva pansar (ERA) system på framsidan, sidorna och toppen. Stridsvagnen har Afghanits (Russian: Афганит) aktiva skyddssystem (APS)
Primär beväpningen 2A82-1M 125 mm kanon
Sekundär beväpningen 12,7 mm Kord (GRAU index 6P49) maskingevär med 300 skott, och en 7,62 mm PKTM (6P7К) maskingevär med 1000 skott. Alla kanoner är fjärrstyrda.
Mobilitet
Motoren ChTZ 12Н360 (A-85-3A) dieselmotor
1 500 hk
Växellåda12-växlad automatisk växellåda
Hastighet på väg90 km/h
Räckvidd550 km

T-14 Armata (ryska: Т-14 «Армата»; industribeteckning "Objekt 148") är en rysk stridsvagn baserad på Armata Universal Vapenplattform. Det är den första serieproducerade nästa generations stridsvagn. Den ryska armén planerar att skaffa 2 300 T-14 under perioden 2015-2020. De första T-14 Armatastridsvagnarna kommer att distribueras till Taman-divisionen efter 2020, stridsvagnar kommer att överföras först efter fullbordandet av alla statliga tester.

Design[redigera | redigera wikitext]

Med ett antal innovativa egenskaper representerar T-14 en ny generation av ryska stridsvagnar. Den viktigaste nya funktionen är användningen av ett obemannat torn, med besättningen på tre sittande i en pansarkapsel i skrovets framsida. Utvecklingen av stridsvagnen tog fem år.

Beväpning[redigera | redigera wikitext]

T-14s huvudbeväpning är en 2A82-1M 125 mm kanon, en ersättning för 2A46 125 mm kanonen från tidigare ryska och sovjetiska stridsvagnar. Dess avfyrningsenergi är större än världens tidigare bästa kanon: den tyska Leopard 2 Rheinmetall 120 mm kanonen. 125 mm-kanonen har 15-20% förbättrad precision och eldgivning under rörelse har förbättrats 1,7 gånger. Funktionerna inkluderar frånvaro av rökvädringsfunktion (på grund av det obemannade tornet), en avfyrningshastighet om 10-12 skott/minut, utvändig utmatningsport på vänster sida för 125 mm kanonen och ett maximalt effektivt penetrationsområde på 8 km med ATGM. Detektionsområdet för tankens optiska sensorer är över 5 km för stridsvagnsmål i dagsljus och minst 3,5 km på natten genom FLIR-kameran (värmekamera). Skyttens optiska sikte är utrustad med 4× och 12× optisk zoom. Laserområdet har ett teoretiskt maximalt intervall på 7,5 km. Dessa system är dubbla; dessutom finns ett svagare tredje system som kan användas för eldgivning under rörelse. Besättningen använder en HD-kamera med ett 360-graders synfält.

2A82-1M 125mm-kanonen kan skjuta höghastighetsammunition, bland annat pansarprojektiler, samt styrda missiler, laddningar med riktad sprängverkan och andra typer av ammunition. Vakuum-1 sabotskott, utvecklad för 2A82-1M-kanonen, har en penetration som är 900 mm djup och kan penetrera 1 m RHA-ekvivalent på ett avstånd av 2 km. Det nya ammunitionen Telnik HE-Frag är också tillgänglig och finns på förband. Kanonen kan också skjuta styrda missiler som 9M119M1 Invar-M vilka har ett effektivt intervall på 100 m till 5 km och kan penetrera cirka 900 mm stålpansar samt även användas för att bekämpa lågflygande luftmål såsom helikoptrar. En funktion som först implementerades på 1960-talets sovjetstridsvagnar med en ny 3UBK21 Sprinter ATGM utvecklad speciellt för den. Dessa missiler kan användas för luftförsvar.

Sekundärvapen består av en 12,7 mm Kord (GRAU index 6P49) kulspruta med 300 skott (ej observerad under 2015-paraden) och en 7,62 mm PKTM (6P7К) kulspruta med 1 000 skott. Alla vapen är fjärrstyrda. Dessutom kan ytterligare 1 000 skott lagras separat. En 12,7 mm kulspruta är takmonterad ovanför befälhavarens observationspost, vilket undviker visuella hinder, medan tornets framsida har ett speciellt monteringsfäste som spekuleras att vara avsedd för den koaxiella 7,62 mm kulsprutan. Stridsvagnens torn kan också vara utrustad med en 30 mm vapen för att hantera olika mål, inklusive lågflygande mål, såsom attackflygplan och helikoptrar.

I framtiden kan T-14 använda 152 mm kanonen 2A83 istället för dess nuvarande 125 mm kanon 2A82. Denna kanon, tillverkad runt år 2000 för prototypen T-95, har ett APFSDS-ammunition med hög hastighet.

T-14 kan använda luftvärnsmissiler. En 30 mm luftvärnskanon kan installeras inom en snar framtid tillsammans med ett 12.7 mm kulspruta.

Mobilitet[redigera | redigera wikitext]

T-14 drivs av en ChTZ 12Н360 (A-85-3A) dieselmotor som producerar upp till 1 500 hk. Motorns teoretiska maximala effekt, som normalt inte används, är 2 000 hk, till priset för att radikalt minska dess livslängd, projicerade 2 000 timmar vid nominellt 1 500 hk, jämförbar med andra moderna stridsvagnsmotorer, och upp till 10 000 timmar vid en effekt på 1 200 hk. Motorn styrs elektroniskt.

T-14 har en 12-växlad automatisk växellåda med en toppfart på 80–90 kilometer per timme. Vagnens räckvidd är 500 kilometer.

Skydd[redigera | redigera wikitext]

T-14s tremannabesättning är skyddad av en intern pansarkapsel med mer än 900 mm RHA-ekvivalent pansarskydd, vilket ökar deras chans att överleva i strid. Både chassit och tornet är utrustade med Malachits dubbla explosiva reaktiva pansar (ERA) system på framsidan, sidorna och toppen. Tornets form är utformad för att minska radio- och termisk signatur. Stridsvagnen använder ett integrerat, datoriserat styrsystem som övervakar tillståndet och funktionerna hos alla stridsvagnsmoduler. I strid kan programvaran analysera hot och sedan antingen föreslå eller automatiskt vidta åtgärder för att eliminera dem, men utan det yttre hotet kan det upptäcka och åtgärda besättningsfel. Serieproduktionen av Armata-plattformens keramiska pansarkomponenter började i mitten av 2015.

Stridsvagnen har Afghanits (Russian: Афганит) aktiva skyddssystem (APS), som innehåller en millimetervåglängdsradar för att detektera, spåra och avlyssna inkommande antitank-ammunition, såväl kinetiska projektiler som tandemladdningar. För närvarande är den maximala hastigheten för målet det kan försvara sig mot 1 700 m/s (Mach 5.0), med prognostiserade framtida ökningar på upp till 3 000 m/s (Mach 8,8. Enligt nyhetskällor skyddas stridsvagnen från alla håll och inte bara inriktat mot skott uppifrån, exempelvis missiler. Dessa system placerar Armata en nyare generation när det gäller defensiv teknik. Sådana system är "bara i sin linda på brittiska och amerikanska stridsvagnar".

Sensorer och kommunikation[redigera | redigera wikitext]

T-14 är utrustad med 26,5–40 GHz radar, som har en räckvidd på cirka 100 km.[1]km och används huvudsakligen av APS (aktiva skyddssystemet) Spårningssystemet tillhandahåller en automatisk beräkning för bekämpning av målet, vilket sedan kan överföras till antingen APS eller kanonens styrdatorer. Stridsvagnen kommer att kunna ge målbeteckning för artilleri och tjäna i luftförsvar och rekognosceringsroller. T-14 använder krypterade signallänkar som sammanbinder en grupp T-14 och dess stab.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, T-14 Armata, 27 augusti 2017.
  1. ^ https://rg.ru/2015/02/02/tank.html