Talet om tillståndet i nationen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Uppslagsordet ”State of the Union” leder hit. För den europeiska motsvarigheten, se talet om tillståndet i unionen.
Talet om tillståndet i nationen
2011 State of the Union.jpg
PlatsUSA:s kongress, Washington, DC, USA USA
TidpunktJanuari-februari
År1790-
TypPolitiskt tal
Geografisk
omfattning
USA USA

Talet om tillståndet i nationen (engelska: State of the Union address, förkortat SOTU) är ett tal av USA:s president.

Talet hålls vanligen en gång om året i samband med ett möte där både kongressledamöterna och senatorerna i den amerikanska kongressen närvarar. Genom sitt tal tillkännager presidenten nationens tillstånd och framför sina planerade lagstiftningsförslag. Den andra artikeln av den tredje sektionen i den amerikanska konstitutionen föreskriver att presidenten ska hålla kongressen regelbundet informerad om nationens tillstånd. Talet är en viktig del av presidentens fullgörande av denna uppgift. Under USA:s första sekel som stat var det dock vanligare att presidenten istället informerade kongressen genom ett skriftligt brev. Detta ändrades dock i samband med radions och TV:ns genombrott.

Betydelse[redigera | redigera wikitext]

Även om mycket av ståtligheten och ceremonin bakom nationens tillstånd styrs av tradition snarare än lag, ses händelsen i moderna tider som en av de viktigaste i den amerikanska politiska kalendern. Det är en av de få instanserna när alla tre grenarna i den amerikanska staten samlas under ett tak: medlemmar av båda husen i kongressen, presidentens kabinett och domare i högsta domstolen. Talet har också använts som ett tillfälle för att hedra prestationerna från några vanliga amerikaner, som vanligtvis är inbjudna av presidenten.[1]

Lokala varianter[redigera | redigera wikitext]

Vissa delstater i USA anordnar liknande årliga tal, vilka hålls av guvernören. De flesta av dessa tal benämns "State of the State address" (på svenska: Tillståndet i delstaten).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Clines, Francis X. (24 augusti 1996). ”Bonding as New Political Theater: Bring On the Babies and Cue the Yellow Dog” (på en-US). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/1996/08/24/us/bonding-as-new-political-theater-bring-on-the-babies-and-cue-the-yellow-dog.html. Läst 24 januari 2019.