Terrängfordon
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Terrängfordon är ett motorfordon som är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in i terrängvagnar och terrängskotrar, alternativt i terrängmotorfordon och terrängsläp.
En typ av terrängfordon är terrängbilar. De är oftast utrustade med allhjulsdrift och differentialbroms eller differentialspärr samt av robust konstruktion för körning i terräng. Terrängbilar kännetecknas också ofta av hög markfrigång.
Terrängmotorfordon är svensk juridisk terminologi för terrängfordon. Terrängmotorfordon delas upp i tre grupper beroende på dess tjänstevikt[1].
- Terrängskoter - max 450 kg tjänstevikt
- Lätt Terrängvagn - 450 kg till 2000 kg tjänstevikt
- Tung Terrängvagn - över 2000 kg tjänstevikt
En snöskoter är en terrängskoter är avsedd för färd på snötäckt mark och är försedd med band och medar, övriga terrängskotrar kallas terränghjulingar, en sorts fyrhjuling. Exempel på Lätta Terrängvagnar är Försvarsmaktens terrängbilar som gjorts om för civilt bruk. Några exempel på Tunga terrängmotorfordon är Dumper, Skotare, Lunnare.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
| |||||||||||||||||||||||||||||||||