Personlastterrängbil 903

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Personlastterrängbil 903 (Pltgb 903)
Personterrängbil 903 Artillerimuseet 2017.jpg
Terrängbil 903, Valpen.
Typ Terrängfordon
Ursprungsplats Sverige
Tjänstehistoria
I tjänst 1961-1974
Använts av Sverige
Norge
Nederländerna
Saudiarabien
Produktionshistoria
Tillverkare AB Volvo
Specifikationer
Vikt 1 600 kg (tjänstevikt)
2 250kg (maxvikt)
650 kg (last)
Längd 4,05 m
Bredd 1,65 m
Höjd 2,10 m
Besättning 1
Passagerare 6

Motor Rak 4 cyl. vätskekyld
Volvo B18A-motor
48 kW (64 hk)
Effekt/vikt ~21 kW/ton
Växellåda manuell 4-växlad + fördelningsväxellåda
Upphängning Bladfjädrar
Bränslekapacitet 50 liter
Operativ räckvidd ~420 km (vid 1,2L/10 km landsväg, i terräng >3L/10 km)
Hastighet 70 km/h (max tillåtet i fredstid)
max 33 km/h (lågväxel, terräng)

Personlastterrängbil 903 (Pltgb 903), Valpen, är Försvarsmaktens beteckning för en modell av fordon i Volvos L3314-serie. Smeknamnet Valpen ska den ha fått genom att någon liknande fordonets stora hjul med en hundvalp som har alltför stora tassar.[1]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Fordonet är en lätt lastbil eller buss med hög markfrigång. Volvos namn på denna fordonsserie var "Laplander".
Många av delarna i kom från Volvos standardkomponenter under samma tid, till exempel motorn och växellådan som i grunden är desamma som satt i Amazon och i Duett.

Siffran noll i beteckningen visar att lastförmågan understiger ett ton. Utan någon bokstav efter siffrorna indikeras att modellen är i sitt grundutförande och försedd med tak och sidor tillverkade av presenning spänd över stålbågar.
Dörrarna till förarutrymmet är tvådelade. Modellen saknar normalt vinsch. Varianterna 903B, 9033 och 9034[2] var försedda med heltäckande stålhytt och hela framdörrar. Många av dessa fordon är försedda med mekanisk vinsch kopplad till fördelningsväxellådan.
En modell med öppet flak, heltäckande 2-personers hytt och vinsch levererades till bl.a. flygvapnet och marinen och kallades där 902B. Civilt kallas denna modell L3314PU (Pick-up).

Valpen blev mycket populär som skogsbrandbil hos räddningstjänsten runt om i landet.
Än idag finner man en och annan valp på svenska brandstationer, även om den ofta ersatts av valpens efterträdare Volvo C303 eller C304.
Även Televerket och kraftbolag köpte valpar av Volvo. Fordonet licenstillverkades i Norge för den norska arméns räkning. Bilar tillverkade i Norge har 24 V elsystem och en fällbar vindruta.

Över 8000 fordon inom fordonsfamiljen levererades till den Svenska försvarsmakten.[3] Dessa togs i tjänst åren 1963–1964. År 1974 utgick fordonet ur krigsorganisationen, detta i samband med att det ersattes av Terrängbil 11.[4]
På grund av det stora antalet levererade fordon samt reservdelar, kom de ändå att finnas kvar i Försvarsmakten till slutet av 1990-talet. Åtskilliga såldes ut och kom att brukas som civila fordon när de togs ur tjänst i försvaret.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Pansarvärnspjästerrängbil 9031[redigera | redigera wikitext]

För bekämpning av pansarfordon tog man fram fordonet pansarvärnspjästerrängbil 9031, till utseendet mycket olik grundmodellen. Den var försedd med en pansarvärnspjäs 1110.

Pansarvärnsrobotterrängbil 9032[redigera | redigera wikitext]

För bekämpning av pansarfordon med pansarvärnsrobotar tog man fram fordonet pansarvärnsrobotterrängbil 9032, på vilken monterades utskjutningsanordningar för Robotsystem 52.[5] Fordonet hade i princip samma utseende som grundmodellen 903, men med en annan typ av kapell.

Radiopersonterrängbil 9033[redigera | redigera wikitext]

Version för radiokommunikation, skillnaderna på grundfordonet är bland annat 24 volts elsystem med extra stor generator, radioavstört tändsystem, handgas och huvudströmbrytare.

På grund av högre totalvikt så har den kraftigare bladfjädrar men även vacuum-bromsservo och styrdämpare som ger förbättrade köregenskaper och den militära max tillåtna hastigheten är därför höjd med 10 km/h till 80 km/h, i praktiken dock högre.

Sambandsutrustningen som sådan bestod dels av Ra145, Ra200 och Ra422 placerade på ett bord i skåpet och dels radiomottagare 920 (FM-radio) i förarutrymmet för mottagning av LUFOR, samt en fälttelefon bredvid bakdörren. På taket satt en 2,15 m lång stavantenn för radiokommunikation på kortvågsbandet under gång. På fordonets bakgavel fanns två antennfästen med antennanpassningsenheter för radiokommunikation på ultrakortvågsbandet. LUFOR-antennen är placerad framtill ovanför höger strålkastare. Via ett anslutningsfack på bakgaveln kunde även externa antenner för kortvågs- och ultrakortvågsradio anslutas, de senare kunde fjärrmanövreras med hjälp av en 25 m lång förlängningskabel på kabelvinda.

C202[redigera | redigera wikitext]

Under 1970-talet lanserade Volvo åter Valpen/Laplander som ett billigare alternativ till C303 (Tgb11).
Dessa licenstillverkades i Ungern och känns bl.a. igen på fyrkantiga låshandtag monterade i framdörrarnas utbukting för armbågsutrymme och den svarta plastgrillen i samma stil som dåtida Volvo personbilar.
Huvudsakliga skillnader mot L3314/15 är att C202 har den större B20 motorn, högre växlade fram och bakaxlar, andra säten som ger bättre komfort och annan instrumentering.
Ytterligare skillnader är även bl.a. tvåstegs säkerhets-dörrlås, elektrisk/vacuumstyrd inkoppling av fyrhjulsdriften, men saknar dock differentialbromsen i bakaxeln.
Återlanseringen blev måttligt framgångsrik, varför modellen avvecklades efter att 3222 st tillverkats.

Sammanställning av data för olika varianter[6][redigera | redigera wikitext]

Militär

modellbeteckning

Pltgbil 903 Ltgbil 903B ? Pltgbil 903C Pvpjtgbil 9031 Pvrbtgbil 9032 Raptgbil 9033 Pltgbil 9034 Brandtgbil 921B
Fabrikat, typ

(Civil modellbeteckning)

Volvo L3314 Volvo L3314 PU Volvo L3314 CL Volvo L3314 HT Volvo L3304 Volvo L3314A PU Volvo L3315 HT Volvo L3315 HT Volvo L3314 PU
Kaross Öppen kaross med stålbågar och skyddstak av väv Täckt stålkaross (enkelhytt)

Godslåda: 51 cm lämhöjd och 231 cm lång

Täckt stålkaross (dubbelhytt)

Godslåda: 51 cm lämhöjd och 152 cm lång

Heltäckt stålkaross

4 sidodörrar, 1 bakdörr

Öppen kaross Stålkaross i pickup-utförande

Stålbågar och upprullbart tak av PU

Heltäckt stålkaross

4 sidodörrar, 1 bakdörr

Heltäckt stålkaross

4 sidodörrar, 1 bakdörr

Täckt stålkaross (dubbelhytt)
Utrustning Upphängningsanordning för 3 st. sjukbårar Vinsch Vinsch Elektrisk motorvärmare Pivå för montering av pvpjäs 1011 Ett främre och ett bakre stativ för robotar Vacuumassisterad broms

Arbetsbord med stativ för radiostationer samt ett löst bord som kunde sättas upp som extra arbetsplats

Låda för jeepdunk bakom fotsteget mitt på vänster sida

Flak med inredning för brandmateriel

Vacuumassisterad broms

Vinsch

Vattentank 450 l

Kraftuttag för drivkärra

Brandpump

Tjänstevikt [kg] 1600 1660 1790 1820 1570 2175 2100 1970
Totalvikt [kg] 2250 2450 2350 2450 2200 2400 2610 2710
Maxlast [kg] 650 790 560 630 630 250 510 740
Passagerare 6 1 3 6 3 2 4 3
Elektriskt system 12V 12V 12V 12V 12V 12V 24V 24V 12V

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kalla krigets fordon - Del 1 Terräng och personlastbilen Volvo Valpen Läst 24 juli 2014
  2. ^ LIBRIS Personalastterrängbil 9034, 1971 : Volvo L3315 : reservdelskatalog : supplement till RDK PLTGBIL 903 LIBRIS-ID:3387867
  3. ^ Personlastterrängbil 903 Läst 19 oktober 2014
  4. ^ Personlastterrängbil 903 Arkiverad 5 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Läst 19 oktober 2014
  5. ^ Digitaltmuseum.se: Pansarvärnsrobotterrängbil 9032, läst 23 september 2014
  6. ^ von Rosen, Lars (2000). Fordonskatalog. Löddeköpinge: Sprinter. Libris 8384084. ISBN 91-973356-2-2 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]