Thomas Babington Macaulay, 1:e baron Macaulay

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Thomas Babington Macaulay, 1:e baron Macaulay
Thomas Babington Macaulay.jpg
Född25 oktober 1800[1][2][3]
Rothley CourtStorbritannien
Död28 december 1859[1][4][5] eller 27 december 1859[6]
London[7]
BegravdWestminster Abbey
MedborgarskapFörenade kungariket Storbritannien och Irland, Kungariket Storbritannien och Brittisk[8]
Utbildad vidTrinity College[9] Blue pencil.svg
SysselsättningHistoriker, poet, politiker, poetjurist
BefattningLedamot av Kronrådet
Ledamot av Förenade kungarikets 11:e parlament (1832–1834)[10]
Ledamot av Förenade kungarikets 13:e parlament (1839–1841)[10]
Secretary at War (1839–1841)
Ledamot av Förenade kungarikets 14:e parlament (1841–1847)[10]
Paymaster General (1846–1848)
Medlem av 16:e brittiska parlamentet (1852–1856)
ArbetsgivareSankt Petersburgs vetenskapsakademi
Politiskt partiWhigs
FöräldrarZachary Macaulay[11]
Selina Mills[11]
UtmärkelserPour le Mérite för vetenskap och konst
Fellow of the Royal Society
NamnteckningThomas Babington Macaulay, 1st Baron Macaulay (signature).svg
Redigera Wikidata

Thomas Babington Macaulay, 1:e baron Macaulay, Lord Macaulay, född 25 oktober 1800 i Rothley, Leicestershire, död 28 december 1859 i Kensington, London, var en brittisk historiker, essäist, poet och politiker, son till Zachary Macaulay.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter studier vid Cambridge University gjorde Macaulay sig länd som lysande stilist, invaldes i parlamentet 1830, där han som liberal whig gjorde en snabb karriär. Berömt blev hans tal i underhuset 1831 till förmån för rösträttsreformen. Macaulay verkade i Indien 1834-1838 som medlem av den indiska styrelsen, där han gjorde ett nytt utkast till den indiska strafflagen.[12]

Återkommen till Storbritannien var Macaulay återigen parlamentsledamot 1839-1847 och 1852-1856; krigsminister 1839-1841 i Melbournes regering och därefter medlem av Russels regering 1846-47. 1857 adlades han Macaulay of Rothley. Han förespråkade parlamentariska reformer och slaveriets avskaffande.[12]

Sin betydelse hade Macaulay främst som historiker. Han skrev tidigt essayer av historiskt eller litterärt innehåll, vilka främst publicerades i Edinburgh review, ett urval utgavs i Critical and historical essays (1843). Till de mera kända hör de om John Milton, Francis Bacon, Robert Clive, Warren Hastings och William Pitt den äldre. Som sitt huvudverk såg Macaulay själv The history of England from the accession of James II (4 band, 1848-61), vilken han dock inte hann fullborda. I verket ville Macaulay som dogmatisk whig visa 1800-talsliberalismens förträfflighet genom att visa att dess principer i historisk tid fört England fram till en betydande maktställning. Liksom hans essayer utmärkte sig verket för en lysande stilkonst. Berömt blev tredje kapitlet i bokens första del, där han gav ett tvärsnitt av det engelska samhället. Detta tillvägagångssätt kom att få efterföljare bland en mängd historiker, bland annat är Fredrik Ferdinand Carlsons Sveriges historia under konungarne af pfalziska huset (1856) tydligt influerat av Macaulay. Macaulays essayer översattes till svenska under titeln Smärre valda skrifter (1854-55) [12]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 27 april 2014, licens: CC0
  2. ^ Find A Grave, Find-A-Grave ID: 20900, omnämnd som: Thomas Babington Macaulay, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online: biography/Thomas-Babington-Macaulay-Baron-Macaulaytopic/Britannica-Online, omnämnd som: Thomas Babington Macaulay, Baron Macaulay, läst: 9 oktober 2017
  4. ^ data.bnf.fr : open data platform, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  5. ^ SNAC, Social Networks and Archival Context ID: w67p8zst, omnämnd som: Thomas Babington Macaulay, 1st Baron Macaulay, läst: 9 oktober 2017
  6. ^ Find A Grave, läst: 29 augusti 2019
  7. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Маколей Томас Бабингтон”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 25 februari 2017
  8. ^ Libris, 4 oktober 2005, läst: 24 augusti 2018
  9. ^ Cambridge alumn-ID: FML817TB
  10. ^ [a b c] Hansard 1803–2005
  11. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage
  12. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1117 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]