Timmermansorden

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Nuvarande vapenbild för Timmermansorden
Äldre vapenbild för Timmermansorden

Timmermansorden (TO) är ett slutet ordenssällskap på protestantiskt kristen grund, enligt legenden grundat i England, och med säte på Eriksberg i Stockholm.


Historik[redigera | redigera wikitext]

Försättssida i matrikel för Timmermansorden (då förkortat T.M.O.) år 1881
Timmermansordens hus, mot väster.
Timmermansordens hus, mot öster.

Orden grundades i början av 1761 av den svenske löjtnanten George Hindrich Barfod, som blev ordens förste generalguvernör, jämte några av hans officerskamrater under det pommerska fälttåget samt ett antal ledande stockholmsborgare, bl. a. hovgulddragaren Petter Widman . Både Barfod och Widman var vid tiden medlemmar i Frimurareorden, varifrån åtskillig inspiration hämtades vid utformningen av ordensstrukturen.

Orden höll sin första högtidssammankomst redan den 13 mars 1761.

Barfod konstruerade en ordenslegend enligt vilket Timmermansorden grundats i England på 1500-talet och förts till Sverige av den livländske officeren Jacob Leonard Poppe, som även han var en konstruktion av Barfod.

Under 1700-talets slut fick orden stor anslutning i Sverige med hyddor (loger) i Stockholm (S:t Georgii, verksam sedan 1761), Åbo (S:t Axelii, verksam 1777-1778) och på Sveaborg (S:t Caroli, verksam 1763-1808). Försök gjordes även att starta hyddor i Göteborg och Karlstad. Orden har idag sitt säte i Stockholm, där den enda kvarvarande hyddan återfinns.

Ordens verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Ordens motto är "Gudsfruktan och människokärlek" som motsvarar ordens inre och yttre verksamhet.

Orden leds av en generalguvernör, som vid sin sida har ett drätseldirektorium, som handhar ekonomiska angelägenheter, och ett ordensråd, med åtta ledamöter under generalguvenörens ledning, som främst hanterar det inre ordenslivet. Ordensbröderna är indelade i tolv hemliga grader. De fyra första är så kallade arbetsgrader, medan de övriga är guvenörs-, direktörs- och riddargrader. Orden använder sig av en rituell symbolik utifrån timmermansyrket som anspelar på Jesus som son till en timmerman (i Bibel 2000 kallad "snickare").

Medlemmarna tillhör huvudsakligen samhällets socialt ledande skikt och är nu cirka 1450, men har brukat vara mellan 1200 och 1400.[1] Väntetiden för den som accepteras, genom ballotering, för inval i orden idag uppskattas till drygt sexton år.

"Nya Eriksberg" i Nockebyhov.

Timmermansorden utövar en omfattande social välgörenhet och grundade 1796 ett ålderdomshem. 1879 reste man en ny hospitalsbyggnad strax väster om ordenshuset enligt Carl Nestor Söderbergs ritningar[2]. Den revs i samband med Eriksbergs omdanande och istället byggde orden Nya Eriksberg 1913 i Nockebyhov. Det såldes 1974 till Sällskapet Vänner till pauvres honteux. Den gamla anläggningen revs och på platsen uppfördes 1976 vårdhemmet Nockebyhus efter ritningar av Backström & Reinius.

Genom donationsfonder bidrar orden idag till olika välgörenhetsprojekt. Timmermansordens förmögenhet uppskattades 2009 till 280 miljoner kronor, utöver ordenshuset med ett taxeringsvärde på 285 Mkr.[3]

Generalguvenörer[redigera | redigera wikitext]

Generalguvenörer
Georg Henrik Barfod (1761-1768)
Friherre Carl Fredrik Leijonhielm (1768-1780)
Friherre Carl Pfeiff (1780-1792)
Friherre Hans Vilhelm Gyllengranat (1792-1803)
Greve Carl Mörner (1803-1821)
Greve Claes Adolph Fleming (1821-1831)
Friherre Gustaf Adolph Fleming (1831-1848)
Greve Mauritz Axel Lewenhaupt (1848-1862)
Greve Carl Magnus Casimir Lewenhaupt (1862-1905)
Greve Johan Casimir De la Gardie (1905-1928)
Greve Adam Ludvig Carl Lewenhaupt (1928-1944)
Greve Axel Wilhelm Jacob Cronstedt (1944-1970)
Greve Diedric Gustaf Fredrik Cronstedt (1970-1992)
Greve Thomas Axel Wilhelm Wachtmeister (1992-2009)
Friherre Carl Johan Fredrik Trolle-Löwen (2009- )

Några kända timmermän[redigera | redigera wikitext]

1700-talet 1800-talet 1900-talet 2000-talet
Hertig Carl Anders Addner Robert Brandel Otto Drakenberg
Hertig Fredrik Adolf Hjalmar Elworth Axel Bredberg Thomas Helleday
Gudmund Jöran Adlerbeth Alfred Grenander Erik Fleming Fredrik Lundberg
Carl Michael Bellman Johan Adolf Hertzman Mauritz Hammarberg Andreas Önnerfors
Carl Biörnberg Carl Erik Kjellin Henrik Klackenberg
Lars von Engeström Gustaf Edvard Klemming Gustaf Lindström
Carl Fredrik Leijonhielm Carl Gustaf Piehl Claes Palme
Johan Gabriel Oxenstierna Carl Jacob Rossander Bo Setterlind
Elis Schröderheim Johan Olof Wallin Björn Tarras-Wahlberg

Ordenshuset[redigera | redigera wikitext]

Piperska muren där TO huserade till år 1788.
Det gamla ordenshuset på Eriksberg.

Till en början hade ordensbröderna ingen egen lokal i Stockholm. Åren 1765-1788 samsades man med Stora Amaranther Orden, Arla Coldinu Orden, Stora Alexandriner Orden och Augustibröderna på Piperska muren.

År 1788 inköpte TO, för 5 633 riksdaler och 16 skilling specie, den stora egendomen Eriksberg intill Träsket i den dåvarande utkanten av Stockholm, nuvarande Östermalm. Ordenssalen inrättades i den gamla huvudbyggnaden, som under 1800-talet genomgick flera om och tillbyggnader. Byggnaden revs 1933[4]. I området inrättades också hospital för invalider.[5]. När dess område behövde exploateras av Stockholms stad blev detta grunden till ordens stora förmögenhet.

År 1911 utlystes en arkitekttävling för den nya monumentala ordensbyggnaden som skulle bilda fond till Tegnérgatan. Tävlingen omfattade förutom själva huvudbyggnaden även förslag om byggnadssätt för de angränsande kvarteren. Georg A. Nilsson vann tävlingen med ett vasaborg-inspirerat förslag. Realiserandet kom dock att gå till Isak Gustaf Clason, som var prisdomare i tävlingen. Bygget påbörjades 1914 men försenades i och med krigskonjunkturen och avslutades inte förrän 1927.[6]

Fastigheten är idag blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär att den representerar "synnerligen höga kulturhistoriska värden".[7]







Detaljer[redigera | redigera wikitext]

Interiörer[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Timmermansordens matrikel 2020
  2. ^ Stockholms stad: Diarienummer 68/1879 - Träskfloden 3\,4\,5
  3. ^ DI:Näringslivstopparnas hemliga sällskap (2009-05-24)[död länk]
  4. ^ Sten Holmberg: De gamla Vintervägskvarteren (1960)
  5. ^ SSM - Byggnadsinventering Eriksberg
  6. ^ SM - Byggnadsinventering Stadsplanering efter 1900 - Eriksberg
  7. ^ Stadsmuseets interaktiva karta för kulturmärkning av byggnader i Stockholm.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Adde, Ragnar. (1983). Kring Timmermansorden: till Timmermansordens avhållne generalguvernör greve Diedric Cronstedt på sjuttioårsdagen den 8 mars 1983. Stockholm.
  • Fredricsson, Bengt (1996). Timmermansordens hospital: ett 200-års minne. Stockholm: Timmermansorden. Libris länk 
  • Gyllenbok, Jan. (2008). "Timmermansorden (TO)", s.72-73, i I gott sällskap - om sällskapslivet i Sverige. Lomma: ICD Pulishing.
  • Timmermansordens matrikel 2020. (2020). Stockholm: Timmermansorden.
  • Timmermansordens minnesskrift 1761-1911. (1911). Stockholm, Timmermansorden.
  • Timmermansorden 1911-1936. (1936). Stockholm: Timmermansorden.
  • Timmermansorden 1761-1961: minnesskrift utg. till hugfästande av S:t Georgii svenska timmermanshyddas 200-åriga bestånd. (1961). Stockholm: Timmermansorden.
  • Timmermansorden 1961-1986. (1986). Stockholm: Timmermansorden.
  • Timmermansorden 250 år - 1761-2011. (2011). Stockholm: Timmermansorden.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]