Kungstobis

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Tobiskung)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kungstobis
Hyperoplus lanceolatus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningAbborrartade fiskar
Perciformes
UnderordningFjärsinglika fiskar
Trachinoidei
FamiljTobisfiskar
Ammodytidae
SläkteHyperoplus
ArtKungstobis
H. lanceolatus
Vetenskapligt namn
§ Hyperoplus lanceolatus
AuktorLe Sauvage, 1824
Hitta fler artiklar om djur med

Kungstobis eller tobiskung (Hyperoplus lanceolatus, Le Sauvage, 1824) är en långsmal fiskart som ingår i släktet Hyperoplus, och familjen tobisfiskar.[1][2][3] Den är den största europeiska arten i familjen tobisfiskar.[4] Inga underarter finns listade.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Tobiskungen är en långsmal, silverglänsande fisk med tydligt underbett. På varje sida av nosen finns en svart fläck. Ryggfenan är mycket lång, medan den saknar bukfenor. Tobiskungen kan bli upp till 40 cm lång.[5] Till skillnad från hos kusttobis och havstobis kan överkäken inte skjutas fram.[6]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Tobiskungen uppträder i stim främst vid gryning och skymning, övrig tid ligger den nedgrävd i bottnen. Den föredrar sandbotten och förekommer på djup upp till 150 m (på sommaren går den sällan djupare än 60 m[4]). Den lever på zooplankton, fiskyngel och mindre kräftdjur.[5] Stora tobiskungar kan även ta vuxna fiskar, bland annat andra tobisarter[4].

Själv tas tobiskungen av många andra fiskar, bland andra torsk, lax, makrill och piggvar.[6]

Tobiskungen kan bli upp till 5 år gammal.[4]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Lektiden varierar; för populationen i Nordsjön infaller den under vår och sommar. För leken föredrar den sandbotten, där honan kan lägga upptill 30 000 klibbiga ägg. De nykläckta ynglen är pelagiska.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer från Portugal norrut till Brittiska öarna, Island, längs Norges kust till Vita havet och via Nordsjön till centrala Östersjön (dock ej längre åt öster än Finska vikens mynning).[5]

Den är reproducerande i Sverige.[3]

Ekonomisk användning[redigera | redigera wikitext]

Tobiskungen fångas främst som industrifisk, bland annat för framställning av fiskmjöl och fiskolja[6]. Det förekommer dock även att den används för mänsklig konsumtion[7].

Andra namn[redigera | redigera wikitext]

På svenska kallas tobiskungen även jagartobis, rännare, sandål eller vittobis.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (17 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  2. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
  3. ^ [a b] Dyntaxa Hyperoplus lanceolatus
  4. ^ [a b c d e] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 463. ISBN 91-1-844202-1 
  5. ^ [a b c d] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 198. ISBN 91-518-4572-5 
  6. ^ [a b c] Muus, Bernt J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 214. ISBN 91-518-3505-3 
  7. ^ ”Hyperoplus lanceolatus: Great sandeel” (på en). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=1374. Läst 8 maj 2009.