Tofsmes

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tofsmes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Crested tit (8750219915).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMesar
Paridae
SläkteLophophanes
ArtTofsmes
L. cristatus
Vetenskapligt namn
§ Lophophanes cristatus
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Lophophanes cristatus distribution map.png
Synonymer
Parus cristatus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tofsmes (Lophophanes cristatus) är en tätting som tillhör familjen mesar.[2]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Tofsmesen är 10,5–12 cm lång, har ett vingspann på 17–20 cm och väger ungefär 11 gram. Den är gråbrun med ljusare mage och har en tydligt markerad vit krage runt halsen som avgränsas nedtill av ett svart band som framtill bildar en triangelformad haklapp. Den har dessutom en tofs på hjässan som gör den lätt att känna igen. Könen är lika.[3]

Som många andra mesar är den mycket "pratsam" och ger ifrån sig ett typiskt zee, zee, zee Tofsmesläte, vilket påminner om svartmesens läte.

Systematik och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Tofsmesen beskrevs vetenskapligt, och fick ett vetenskapligt namn 1758 i Carl von Linnés tionde upplaga av Systema Naturae men tofsmesen hade redan beskrivits och avbildats av exempelvis Olof Rudbeck d.y. i den fågelbok han skapade i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet.

Denna art placerades traditionellt i det stora messläktet Parus. På grund av de distinkta karaktärer som tofsmesen och dess nära släkting grå tofsmes uppvisar så placerar många auktoriteter numera gruppen i det egna släktet Lophophanes, bland annat British Ornithologists' Union (BOU) och BirdLife Sverige. Detta har också stöd i genetiska undersökningar.[4] Släktnamnet Lophophanus användes första gången 1829 av Johann Jakob Kaup.[5]

En förmodad hybrid mellan tofsmes och talltita (Parus montanus) observerades och ringmärktes i Gällivare år 2000 vilket belyser släktskapsproblematiken bland dessa mesar.[6]

Utbredning och underarter[redigera | redigera wikitext]

Tofsmesen är en västpalearktisk art som återfinns i merparten av centrala och norra Europa och så långt österut som till Uralbergen. Den är en stannfågel och häckar på höjder upp till 1800 meter.[5]

Den delas ofta upp i sex underarter med följande utbredning:[2]

  • Lophophanes cristatus scoticus (Prazák, 1897) – Skottland
  • Lophophanes cristatus abadiei (Jouard, 1929) – nordvästra Frankrike (Bretagne)
  • Lophophanes cristatus cristatus, inkl. bureschi (von Jordans, 1940) – Skandinavien och Finland österut till europeiska delen av Ryssland, norra Uralbergen och Ukraina
  • Lophophanes cristatus mitratus (C. L. Brehm, 1831) – centrala och västra Europa
  • Lophophanes cristatus weigoldi (Tratz, 1914) – Portugal och södra Spanien, sällsynt till Marocko
  • Lophophanes cristatus baschkirikus (Snigirewski, 1931) – södra Uralbergen

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Parus cristatus czubatka AM.jpg

I merparten av utbredningsområdet lever tofsmesen i barrträdsområden. I Frankrike och på Iberiska halvön lever den i lövskog. Populationen i Storbritannien är begränsad till ett litet område med uråldrig tallskog i Spey Valley i Skottland.

Tofsmesarna bygger bon i murkna stubbar, och håller sig ofta långt ner i träden för att äta. Den lägger vanligtvis 6-7 ägg (extremfall 3-9) som ruvas av honan i 13–18 dagar. Efter att ungarna kläckts tas de om hand av båda föräldrar i 18–22 dagar tills de kan flyga.[5] Dess föda består av larver, insekter och frön. På vintern observeras den ofta i stora blandflockar med mesar.

Tofsmesen och människan[redigera | redigera wikitext]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Tofsmesen har haft många äldre dialektala namn, bland annat tofsmyssa, tofstita, toppmes, meshatt, skogsbock och meskung.[7] Den har även kallats tofsmössa.[8]

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Tofsmesen är Västmanlands landskapsfågel.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Lophophanes cristatus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 december 2016.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  3. ^ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 318-319. ISBN 91-34-51038-9 
  4. ^ Gill, Frank B.; Slikas, Beth & Sheldon, Frederick H. (2005): Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene. Auk 122: 121-143. DOI: 10.1642/0004-8038(2005)122[0121:POTPIS]2.0.CO;2 HTML sammanfattning
  5. ^ [a b c] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  6. ^ Susanne Backe (2001) "Tofstita" - förmodad hybrid mellan tofsmes och talltita, Vår Fågelvärld, vol.60, no.4, sid:20-21
  7. ^ "P2-fågeln – Tofsmes". Sverigesradio.se, 2009-01-26. Läst 12 april 2014.
  8. ^ Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:182

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]