Tommy Johnson

Från Wikipedia
Version från den 7 juli 2017 kl. 17.07 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 0 källor och märker 1 som döda. #IABot (v1.4))
Tommy Johnson
FöddTommy Clarence Fredrik Johnson
5 december 1931
S:t Matteus församling,
Stockholm
Död17 juli 2005 (73 år)
Högalids församling, Stockholm
MakaIrma Erixson
(1959–1963)
Elisabet Henriksson
(1964–1972)
Selma Ayata
(1982–1988)
Marie-Louise Moell
(1995–1996)
Betydande roller
Korpral Hugg i Någonstans i Sverige
Orvar i Kråkguldet
Hubert i Bröderna Lejonhjärta
Birger i Korset
IMDb SFDb

Tommy Clarence Fredrik Johnson, född 5 december 1931 i S:t Matteus församling i Stockholm, död 17 juli 2005[1] i Högalids församling i Stockholm[2], var en svensk skådespelare.

Biografi

Johnson växte upp på Söder i Stockholm[3] och hans föräldrar var köpmannen Clarence Johnson och Gunhild Johansson. Efter skådespelarutbildningen vid Axel Witzanskys teaterstudio 1955–1956 var han fram till 1958 engagerad vid flera olika teatrar, däribland Riksteatern, Skansenteatern och Blancheteatern.[4]

Han var sedan knuten till Borås stadsteater 1958–1962, Uppsala stadsteater 1962–1966 och Malmö stadsteater 1966–1969.[5] År 1970 bildade han tillsammans med bland andra Gösta Ekman Turteatern i Kärrtorp.[3] Från 1988 var han engagerad vid Fenixteatern i Stockholm.[5]

Tommy Johnson var från 1970-talet flitigt anlitad för såväl TV- som filmproduktioner.[3] Han var för många igenkänd från Vi på Saltkråkan, Bröderna Lejonhjärta, Badjävlar, Mannen från Mallorca, Kådisbellan och inte minst för sin roll som korpral Hugg i Någonstans i Sverige.[6] På senare år sågs han i TV-serien Tre Kronor.[3] I Midvinterduell som sänts i repris om jularna spelade han vägmästaren. Johnson filmdebuterade annars redan 1956 i Arne Ragneborns film Flamman.[3]

Priser och utmärkelser

1971 fick han pris som bäste manlige skådespelare vid TV-festivalen i Prag för rollen som lastbilschauffören i Lars Molins Hon kallade mig jävla mördare. Han tilldelades vidare Cornelis Vreeswijk-stipendiet 1988.[3]

Familj

Tommy Johnson var 1959–1963 gift med skådespelaren Irma Erixson[4] (född 1937), 1964–1972 med Elisabet Henriksson (född 1945)[7], 1982–1988 med Selma Ayata (född 1955)[8][9] och 1995–1996 med Marie-Louise Moell (född 1943).[7]

Filmografi

TV-produktioner

Teater

Roller

År Roll Produktion Regi Teater
1959 Senator Hedges Född igår
Garson Kanin
Palle Granditsky Borås Kretsteater[10][11]
1964 Ärkeänglarna spelar inte falskt
Dario Fo
Johan Bergenstråhle Uppsala stadsteater[12]
1967 Klas Klättermus
Thorbjørn Egner
Per Siwe Malmö stadsteater
1968 Clown söker plats
Björn Runeborg
Per Siwe Malmö stadsteater
1978 Biledew Vargen
Howard Barker
Barbro Larsson Dramaten

Referenser

  1. ^ SR Västmanland 22 september 2005: Skådespelaren Tommy Johnsson död[död länk], läst 10 mars 2010
  2. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  3. ^ [a b c d e f] ”Tommy Johnson”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=65182&iv=BIOGRAPHY. Läst 2 juli 2012. 
  4. ^ [a b] JOHNSON, TOMMY C F, skådespelare, Uppsala i Vem är Vem? / Svealand utom Stor-Stockholm 1964 / s 417.
  5. ^ [a b] Ericson Uno, Engström Klas, red (1991). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 9, Högq-Kome. Höganäs: Bra böcker. sid. 119. Libris 7665087. ISBN 91-7752-267-2 
  6. ^ Lennart Kriisa: Vännerna svek Tommy Johnsons begravning Expressen 18 oktober 2005. Åtkomst 28 oktober 2013.
  7. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  8. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, Version 1.02, Sveriges Släktforskarförbund (2004).
  9. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  10. ^ ”Borås Kretsteater”. Dagens Nyheter: s. 15. 3 september 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-09-03/238/15. Läst 19 januari 2016. 
  11. ^ S B-l (9 september 1959). ”'Född i går' i Borås”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-09-09/244/14. Läst 21 januari 2016. 
  12. ^ Bengt Jahnsson (10 maj 1964). ”Framgångsrikt Dario Fo-experiment”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-05-10/125/23. Läst 22 augusti 2015. 

Externa länkar