Tornlös stridsvagn

Lägg till länkar
Från Wikipedia
En stridsvagn 103C som demonstrerar sin hydrauliska upphängning.
En tysk tornlös stridsvagn av typ Versuchsträger.

Tornlös stridsvagn är en specifik utformning av stridsvagn, pansarvärnskanonvagn[1] eller infanterikanonvagn[2] – där fordonet saknar kanontorn och har huvudbeväpningen i skrovet med en eller båda riktaxlarna fixerade. Med andra ord kan kanonen enbart riktas på en axel. För att sikta i sidled vrids hela fordonet. Vid komplett fixering siktas kanonen i höjdled genom att tilta hela fordonet med en kontrollerbar upphängning.

Konceptet utvecklades i Sverige och lanserades med stridsvagn 103 på 1950-talet.[3] Det testades av flera länder under kalla kriget, men genomfördes endast i Sverige.

Begreppet[redigera | redigera wikitext]

Tornlösa stridsvagnar ska inte förväxlas med klassiska tornlösa pansarfordon med kasematt, till exempel klassiska pansarvärnskanonvagnar och infanterikanonvagnar. Skillnaden mellan dessa ligger i att beväpningen på fordon med kasematt kan siktas i både höjdled och sidled via en rörlig lavett i fordonet.

Tillkomst[redigera | redigera wikitext]

Strv 103 S2 prototyp.

Konceptet kom till under en tid då kanontorn på stridsvagnar och liknande fordon till viss del var helt onödiga. Detta då dåtidens generella tornhastighet inte var snabbare, om än inte långsammare, än att vrida hela skrovet istället. Genom att ta bort tornet, blev fordonet mycket lägre i höjd och det skapade flera möjligheter till kraftigare beväpning och skydd.

Till en början var många skeptiska, då ett fordon med fast beväpning i skrovet inte har samma kapacitet att skjuta under gång som ett fordon med kanontorn, men i praktiken visades detta vara falskt då fordon med torn behövde åka på platt mark i låg hastighet för att träffsäkert kunna skjuta under gång, även med gyro.[3] Dessutom var tornlösa stridsvagnar primärt defensiva vapen vilket inte kräver skott under gång. Detta gjorde att tornlösa stridsvagnar var en lockande design för flera nationer under kalla kriget men av diverse anledningar kom enbart stridsvagn 103 att se tjänst bland alla tornlösa konstruktioner. Med tiden blev kanontorn och gyros mer avancerade vilket gjorde tornlösa stridsvagnar föråldrade.

För- och nackdelar[redigera | redigera wikitext]

Fördelar[redigera | redigera wikitext]

  • Vapenverkan: eldhastighet. Då kanonen på tornlösa stridsvagnar är fixerad på antingen en eller båda riktaxlarna, är det relativt enkelt att förse kanonen med en automatladdare för snabbare eldhastighet. Den fixerade positionen möjliggör att alltid ha kanonen i läge för ett magasin och avsaknaden av torn gör att automatladdaren kan göras simplare då den ej är begränsad av ett torns storlek eller utformning. En simpel automatladdare kan potentiellt komma upp i högre eldhastigheter gentemot konventionella automatladdare där mekanismen oftast behöver begränsas på grund av utrymme, placering, placering av magasinet och placering av kanonen för omladdning. Som exempel hade kanonen på stridsvagn 103 en maximal eldhastighet på 24 skott per minut (2,5 sekunder mellan skott).[4] Automatiserad laddning för en tornmonterad kanon i samma kaliber ligger på cirka 12 skott per minut (5 sekunder mellan skott)[5] och 8-10 skott per minut (7,5-6 sekunder mellan skott) vid manuell laddning.[6][7]
  • Vapenverkan: eldrör. Kanonen på tornlösa stridsvagnar kan även monteras långt in i vagnen vilket gör att man enklare kan förse vagnen med ett långt eldrör vilket ökar räckvidd och genomslag med kinetiska projektiler.
  • Skydd: pansar. Utan kanontorn får tornlösa stridsvagnar en mycket låg profil, och då större delen av vagnens tak nu är öppet för sluttande pansar, är det relativt enkelt att implementera en mycket effektiv vinkel på vagnens frontpansar. Vagnarnas låga profil och sluttande frontpansar gör dem även bättre skyddade mot tryckvågor jämfört med konventionell stridsvagnar.[8]
  • Skydd: tätning. Utformningen av tornlösa stridsvagnar gör det även enkelt att skydda besättningen mot CBRN-krigföring, till exempel stridsgas. Stridsgas slår konventionellt ut stridsvagnar genom att sippra in i stridsrummet genom bland annat kanonens eldrör, mynning eller mantel. Då tornlösa stridsvagnar oftast har automatladdning kan stridsrummet avskärmas från kanonen då besättningen inte behöver komma komma åt kanonen under strid.
  • Användning: skrovläge. Då kanonen på tornlösa stridsvagnar oftast inte behöver plats för dumpning (sänkning av eldröret), kan den enkelt monteras högt upp i vagnen. Detta är användbart vid skrovläge då vagnen inte behöver exponera sig lika mycket som en vanlig stridsvagn. Skrovläge innebär att vagnen sitter bakom hinder och skjuter över det.
  • Användning: i skog. Tornlösa stridsvagnar är även praktiska att bruka i skogsmiljö då en kanon i kanontorn kan blockeras av trädstammar när tornet roterar.

Nackdelar[redigera | redigera wikitext]

  • Kostnad. Tornlösa stridsvagnar är ofta mycket dyra på grund av upphängningen och den automatiserade laddningen. Bland annat behöver upphängningen stor tillsyn då hela vagnens funktion bygger på att denna ska fungera väl.
  • Begränsning. Tornlösa stridsvagnar är ofta inkapabla att skjuta under gång om kanonen är helt fixerad. Detta kan motverkas om man använder tappar för höjning och dumpning med att gyroskop, eller stabiliserad upphängning.[9] Dock ökar dessa lösningar priset på vagnen.
  • Betjäning. Betjäning av tornlösa stridsvagnar är ofta problematisk. Bland annat är byte och betjäning av motor och växellåda krånglig. Då huvudkanonen ofta är monterad långt bak i vagnen tar dess magasin ofta upp vagnens bakdel. På grund av detta monteras motor och växellåda normalt i vagnens framdel, rakt under frontpansaret och kanonen. Detta betyder att man ofta behöver montera bort kanonen och större delar av frontpansaret för att byta motor eller växellåda. Detta är mycket tidskrävande gentemot en konventionell stridsvagn, vilka ofta har motor och växellåda i vagnens bakdel. Förutom byte av delar är vanlig betjäning ofta tidskrävande då det tunga frontpansaret inte kan lyftas bort med muskelkraft.[10]

Tornlösa stridsvagnar[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Som nämnt var Sverige först med konceptet och är hittills den enda brukaren av typen. Bortom stridsvagn 103 hade Sverige flera projekt som byggde på att vidareutveckla konceptet till en ersättare för stridsvagn 103. Ett sådant var UDES 03 som kom hela vägen till prototypstadiet. UDES 03 var till skillnad från stridsvagn 103 mycket liten och dess kanon kunde både höjas och dumpas utan hjälp av själva chassit. Detta för att ge den möjligheten att skjuta under gång genom en gyro. Flera andra koncept fanns men dessa stannade på ritbordet.[11]

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Gefechtsfeldversuchträger 04.

I Tyskland genomfördes flera projekt med tornlösa stridsvagnar. Det första kända projektet var en vagn som var utformad som stridsvagn 103 med fast kanon och hydraulisk upphängning. Vagnen, som är från omkring 1969, var baserad på ett grovt modifierat Leopard 1-chassi och beväpnad med vad som enligt tillgängliga ritningar tycks vara en 14–15 cm kanon.[12] Den kallades Schwerer Jagdpanzer Leopard och verkar inte ha kommit längre än till konceptstadiet.[13] Ett senare projekt var en lätt tornlös stridsvagn projekterad av Krauss-Maffei 1971. Denna var lik UDES 03, eftersom kanonen kunde höjas och dumpas utan hydraulisk upphängning. Inte heller denna kom längre än till konceptstadiet.[14]

Ett tredje projekt kom till prototypstadiet. Det var annorlunda genom att två kanoner. Dessa satt monterade i varsitt fronthörn likt tornen på gamla örlogsfartyg och kunde höjas och dumpas genom tappar. Den ena kanonen var försedd med automatladdning och den andra med manuell laddning. Vagnen hette Versuchsträger 1, eller. Två prototyper byggdes 1974–1975: VT-1-1 med 105 mm kanoner och VT-1-2 med 120 mm kanoner. Därefter byggdes fem obeväpnade körvagnar 1975-1976, benämnda Gefechtsfeldversuchträger (GVT). Dessa testades fram till omkring 1985, men sedan valdes vidareutveckling av Leopard 2-projektet.

Bortom tornlösa stridsvagnar byggde Tyskland även en tornlös infanterikanonvagnsprototyp. Vagnen, byggd ca 1977, baserades på ett grovt modifierat M113-chassi och var beväpnad med en 105 mm Haubits, benämnd Fire Support Combat Vehicle, kort FSCV.[2] Likt tidigare projekt höjdes och dumpades kanonen via tappar. Vad som hände med projektet är okänt.

USA[redigera | redigera wikitext]

I USA projekterades flera tornlösa stridsfordon. Den ursprungliga tanken var att en tornlös stridsvagn skulle fungera bättre under en möjlig atomvinter. Ett flertal koncept diskuterade omkring 1968, vilka alla följde liknande riktlinjer som stridsvagn 103 med hydraulisk upphängning och fast kanon, dock med skillnaden att kanonen skulle skjuta robotar istället för granater.[15] I slutändan kom i stället M1 Abrams-stridsvagnen att utvecklas.

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

FV4401 Contentious.

I Storbritannien projekterades den tornlösa, flygburna pansarvärnskanonvagnen FV4401 Contentious. Denna skiljer sig från andra tornlösa stridsvagnar i att dess beväpning höjdes och dumpades genom hydraulisk upphängning, men den kunde siktas i sidled. Dock var detta begränsat och beväpningen skulle i helhet siktas genom att vrida hela fordonet. En prototyp byggdes under tidigt 1960-tal.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, VT1_(Panzer), 17 november 2019.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, FV4401 Contentious, 17 november 2019.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Se FV4401 Contentious.
  2. ^ [a b] ”FSCV”. http://www.panzerbaer.de/types/xy_fscv.htm. Läst 17 november 2019. 
  3. ^ [a b] ”Historien bakom stridsvagn S”. https://www.ointres.se/strv_103.htm. Läst 17 november 2019. 
  4. ^ Hemliga handlingar, Pansartruppskolan, Försöksavdelningen, utgående och inkommande skrivelser rörande Stridsvagn S som förvaras tillsammans, 1960-1965, Serie F II, Volym nr 1. Datahandbok strv 103, sida 1.
  5. ^ Documentation Technique, AMX-13-105, texte et figures. 1960. Läst 27 oktober 2020 
  6. ^ Ogorkiewics. AFV weapons profile, AMX-30 main battle tank.. sid. 9. Läst 27 oktober 2020 
  7. ^ Skjuttabeller för 10,5 cm kanon strv 101, 102.
  8. ^ Hemliga handlingar, Pansartruppskolan, Försöksavdelningen, utgående och inkommande skrivelser rörande Stridsvagn S som förvaras tillsammans, 1960-1965, Serie F II, Volym nr 1. Diverse dokument.
  9. ^ ”Anordning för stabilisering av ett fordon”. PRV. 7 juni 1978. https://tc.prv.se/spd/p/patent?p1=y3CxyPmTGvx7eM42P9NdVA&p2=m6SpYHEH0cM&lang=sv. Läst 27 oktober 2020. 
  10. ^ ”Inside the Chieftain's Hatch: Strv 103C part 1”. YouTube. 9 maj 2017. https://www.youtube.com/watch?v=51f_2l8fWhw&t=1141. Läst 27 oktober 2020. 
  11. ^ ”UDES”. https://www.ointres.se/udes.htm. Läst 17 november 2019. 
  12. ^ Många länder: till exempel USA, Sverige, Frankrike, Schweiz och Tyskland testade 140 mm-kanoner på 80-talet så det är inte omöjligt att det som visas på ritningen är en 140 mm kanon.
  13. ^ Soldat und Technik magazine. 1969. 
  14. ^ ”Niemieckie TD: nowa linia mobilnych maszyn”. https://www.dom1n.com/artykuly/niemieckie-td-nowa-linia-mobilnych-maszyn/. Läst 17 november 2019. 
  15. ^ ”The american S tank.”. https://fromtheswedisharchives.wordpress.com/2018/10/16/the-american-s-tank/. Läst 17 november 2019. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tornlös_stridsvagn&oldid=51037931”