Trikloreten

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Trikloretylen)
Hoppa till: navigering, sök
Trikloreten
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namn Trikloreten
Övriga namn trikloretylen
Kemisk formel C2HCl3
Molmassa 131,39 g/mol
Utseende färglös vätska
CAS-nummer 79-01-6
SMILES ClC=C(Cl)Cl
Egenskaper
Densitet vätska: 1,47 g/cm³
Löslighet (vatten) 1,28 g/l (25 °C)
Smältpunkt -73 °C
Kokpunkt 87,2 °C
Faror
Huvudfara
NFPA 704

NFPA 704.svg

1
2
0
LD50 5650 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Trikloreten (trivialnamn tri), C2HCl3, förr trikloretylen,[1] är vid rumstemperatur en färglös vätska med karakteristisk kloroformliknande lukt. Ämnet framställs ur tetrakloretan genom kokning med kalk, är olösligt i vatten och beständigt mot alkali samt angriper ej metaller. Ämnet är obrännbart, kokar vid 87,2 °C och har en densitet på 1,47 gram per kubikcentimeter.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Trikloretylen har använts som lösningsmedel för fett. Några tillämpningar var:

  • Avfettning före ytbehandling av metallföremål
  • fläckborttagning på textilier
  • kemisk tvätt

Ämnet har också använts som utgångsmaterial för syntes av ett flertal organiska ämnen.

Tri löser vissa plaster, och kan/kunde därför användas för limning ("kallsvetsning") av dessa. Mot polystyren reagerar tri skadligt, genom att inte lösa utan i stället initiera sprickbildning.

Hälsofara och förbud[redigera | redigera wikitext]

Ämnet har haft användning som narkosmedel. Denna egenskap har medfört sniffning. Ämnet är numera även klassat som cancerogent och skadligt för nervsystemet. Av dessa anledningar säljs tri ej längre i öppna handeln, och av arbetsmiljöskäl förbjöds 1996 användningen av tri helt i Sverige.[2]

Som ersättningmedel för tri, till exempel i kemtvättautomater, används det mindre hälsofarliga (men inte helt ofarliga) ämnet perkloretylen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”trikloreten”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/trikloreten. Läst 30 november 2017. 
  2. ^ Kornebäck, Fredrik: "Svenskt tri-förbud håller". Dagensarbete.se, 2000-07-11. Läst 2012-05-28.