UY Scuti

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
UY Scuti
Ett tätt fält av stjärnor runt UY Scuti (bildens starkaste stjärna), sett från Rutherfurd-observatoriet i New York, 2011.
Ett tätt fält av stjärnor runt UY Scuti (bildens starkaste stjärna), sett från Rutherfurd-observatoriet i New York, 2011.
Observationsdata
Epok: J2000
StjärnbildSkölden
Rektascension18t 27m 36,5334s
Deklination-12° 27′ 58,866″
Skenbar magnitud ()11,2 till 13,3
Stjärntyp
SpektraltypM4Ia
VariabeltypHalvregelbunden variabel (SRC)
Astrometri
Egenrörelse (µ)RA: 1,3 mas/år
Dek.: -1,6 mas/år
Avstånd9500  (2900 pc)
Detaljer
Massa7-10 M
Radie1708 ± 192 R
Luminositet~340 000 L
Temperatur~3365 ± 134 K
Andra beteckningar
IRAS 18248-1229[1], GSC 05698-05176[1], 2MASS J18273652-1227589[1], BD-12 5055[1], IRC -10422[1], JP11 293[1], PPM 234561[1], RAFGL 2162[1], TYC 5698-5176-1[1], UBV M 5387[1], UY Sct[1], UCAC3 156-208543[1] och Gaia DR2 4152993273702130432[1]

UY Scuti är en av de största stjärnorna astronomerna hittills har upptäckt (2017)[2][3] ofta nämnd som den allra största. Den är en pulserande röd superjätte i stjärnbilden Skölden, och har en radie som är ungefär 1 700 gånger större än Solens, vilket innebär att den till volymen är ca 4,9 miljarder gånger så stor som Solen. Om UY Scuti skulle placeras mitt i solsystemet hade dess fotosfär sträckt sig bortom Jupiters omloppsbana, kanske rentav bortom Saturnus bana.

UY Scuti ligger 2,9 kiloparsec (ungefär 9 500 ljusår) från jorden.

Den första kända designationen av UY Scuti gjordes av tyska astronomer vid Bonn-observatoriet år 1860, när den namngavs till BD -12 5055.

Observation[redigera | redigera wikitext]

Trots sin enorma luminositet har UY Scuti en skenbar magnitud på som mest bara 11, på grund av sitt avstånd från jorden och sitt läge i Vintergatsbandet. Stjärnan kan därför inte ses med blotta ögat, men kan betraktas med ett litet teleskop under extremt goda förhållanden.

Storleksjämförelse mellan solsystemets planeter, och flera kända stjärnor, inklusive UY Scuti:
1. Merkurius < Mars < Venus < Jorden
2. Jorden < Neptunus < Uranus < Saturnus < Jupiter
3. Jupiter < Proxima Centauri < Solen < Sirius
4. Sirius < Pollux < Arcturus < Aldebaran
5. Aldebaran < Rigel < Antares < Betelgeuse
6. Betelgeuse < VY Canis Majoris < NML Cygni < UY Scuti.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m] SIMBAD Astronomical Database
  2. ^ Bird, Deborah (30 januari 2017). ”How big are the biggest monster stars?” (på engelska). earthsky.org / Space. http://earthsky.org/space/how-big-is-the-biggest-monster-star. Läst 12 juli 2017. 
  3. ^ Siegel, Ethan (10 juni 2017). ”Ask Ethan: Why Do Stars Come In Different Sizes?” (på engelska). forbes.com. https://www.forbes.com/sites/startswithabang/2017/06/10/ask-ethan-why-do-stars-come-in-different-sizes/#50b4dae0204a. Läst 12 juli 2017. 
En storleksjämförelse mellan UY Scuti och vår sol.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]