Umeå hamn

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök


Umeå hamn sedd från färjekajen i Obbola.

Umeå hamn har under olika tidsepoker legat på olika platser beroende på landhöjning och centrum för Umeås verksamhet. Sedan 1919 är hamnen en uthamn belägen i Holmsund vid Umeälvens mynning i Bottenviken. Hamnen är en av de 25 största i Sverige.

Hamnen i staden[redigera | redigera wikitext]

På 1600-talet låg en hamn vid Baggböle, men när Umeå stad grundades 1621 fick den en hamn som låg direkt öster om platsen för nuvarande Tegsbron. Mitt emot hamnen, på Teg, fanns Tegsvarven som försåg handelshusen med skepp. Umeå fick 1766 stapelstadsrätt, det vill säga rätt att bedriva import och export, gemensamt med resten av Västerbotten. Förtullningen utfördes till en början i Ratan fyra mil längre norrut[1], men från och med 1781 på Bredskär vid Umeälvens mynning där även en lotsstation inrättades.[2]

1875 hade Umeå 53 egna skepp, av vilka 43 gick utrikes. Hamnområdet utgjordes fram till stadsbranden 1888 av små privata magasin och handelsbodar, men efter branden uppfördes från väster till öster von Ahnska magasinet, Hamnmagasinet och Tullmagasinet. I Tullmagasinet drev handelsmännen ett gemensamt aktiebolag.

Djupviks hamn[redigera | redigera wikitext]

Holmsunds hamn i Djupvik (omkring 1908).
Demonstration vid Djupvikskajen 1917.

Redan i början av 1800-talet började farleden i Umeälven upp till Umeå bli så grund att större fartyg inte längre kunde använda den. När Umeå 1837 fick reguljära ångbåtsförbindelser med Stockholm kunde endast en del av båtarna gå upp till staden, och bara vid högt vattenstånd. Annars fick fartygen ankra vid Småholmssundet (Holmsund), men riktigt var är oklart. När Holmsund sedan industrialiserades under andra halvan av 1800-talet utvecklades en betydande hamn i Djupvik mellan Sandviks och Holmsunds sågverk.[3]

Umeå uthamn[redigera | redigera wikitext]

Sydostbrottens fyrkassun i Umeå uthamn 1961.

År 1919 anlades Umeå uthamn omedelbart söder om det område som disponerades av Holmsunds sågverk och därmed minskade Djupviks hamn successivt i betydelse.[3] Umeå uthamn har sedan dess tillväxt söderut. Idag omfattar hamnområdet 92 hektar, med ett tiotal kajplatser, och administreras av Umeå Hamn AB, som ägs av Umeå kommun.

Förutom Wasalines dagliga färjeturer till Vasa i Finland trafikeras den året runt-öppna hamnen av cirka 1 000 fartyg per år. Godsomsättningen har ökat på senare år[när?] och var 2008 cirka 1,8 miljoner ton, vilket gjorde hamnen till en av Sveriges 25 största[4]. Exporten domineras av skogsprodukter (trävaror och kraftliner), importen av flytande bränslen och cement.

Under 2013 byggdes en ny sträckning av E12 vid Umeå hamn och järnvägssträckan Vännäs–Umeå–Holmsund elektrifieras ända ut till färjeterminalen.[5] Hela projektet kostnadsberäknades till cirka 160 miljoner kronor och medfinansierades bland annat av EU och Trafikverket.[6]

Från 1 januari 2015 ingår hamnarna i Umeå och Vasa i det gemensamma bolaget Kvarken Ports Ltd (Kvarkenhamnar AB), som ägs av Umeå kommunföretag AB och Vasa Stad.[7]

Lotsning[redigera | redigera wikitext]

Panorama över Umeå hamn 2013, taget från Långhalsudden på Obbolasidan.

Från år 1781 sköttes lotsningen från och till Umeå hamn från lotsstatonen på Bredskär vid Umeälvens mynning. Under 1800-talets första hälft utfördes mellan 40 och 100 lotsningar per år från Bredskär. Under andra halvan av 1800-talet steg antalet till 200–400. På 1960-talet utfördes i medeltal fler än 1 100 lotsningar per år. År 1984 flyttades lotsverksamheten från Bredskär till Hillskär i Umeå hamn.[8]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Israel Lindahls beskrivning över Umeå socken och Umeå stad 1771
  2. ^ Steckzén, Birger (1981[1922]). Umeå stads historia 1588-1888. Norrländska skrifter, 0349-3202 ; 6 (Facs.-utg. /personreg. har utarbetats av Saga Edstedt och ortreg. av Gun och Kurt Boberg ; med en efterskrift av Erik Thelaus). Umeå: Två förläggare. sid. 318–319. Libris 7753338. ISBN 91-85920-05-3 
  3. ^ [a b] Sundin Bo, Vikström Eva, Wikman Maria, red (1983). Kulturhistorisk beskrivning av bebyggelsen i Umeå kommun. Holmsund : inventering och bevarandeförslag 1983. Umeå: Västerbottens museum. Libris 592627 
  4. ^ ”Sjötrafik 2008” (PDF). Sveriges officiella statistik. Statens institut för kommunikationsanalys. sid. 11. http://trafa.se/PageDocuments/ss_2009_7.pdf. Läst 30 juni 2014. 
  5. ^ ”E12 och järnväg, Umeå”. Trafikverket. Arkiverad från originalet den 7 april 2014. https://web.archive.org/web/20140407084231/http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Vasterbotten/Umea_hamn/. Läst 6 april 2014. 
  6. ^ ”Hamnen i Holmsund ska moderniseras för 160 miljoner”. Västerbottens-Kuriren. 10 oktober 2010. http://vk.se/Article.jsp?article=389740&category=1070. Läst 9 september 2010. [död länk]
  7. ^ ”Nu har vi startat”. Kvarken Ports. 1 februari 2015. http://kvarkenports.com/svensk-webb/kvarken-ports/nyheter/nyheter/2015-01-02-nu-har-vi-startat.html. Läst 9 maj 2016. 
  8. ^ Carl Erik Nilsson (1999). ”Bredskär och lotstvånget: Obbolaböndernas plåga”. Obbola Krönika (Obbola: Obbola Hembygdsförening) (2): sid. 27–29. ISSN 1404-1766. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]