Underrättelsetjänst

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Underrättelsetjänst är en organisation som bedriver underrättelseverksamhet. Med underrättelsetjänst avses oftast en organisation som bedrivs av en stat inom militären, polisen eller som självständig organisation, men underrättelseverksamhet kan också ske inom andra organisationer som näringslivet.[1]

Underrättelsetjänst i statlig regi avser oftast hot mot nationens säkerhet och dess vitala intressen. Underrättelsetjänst som bryter mot internationell rätt kallas ''illegal underrättelsetjänst''.

Ryssland[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Underrättelsetjänst bedrivs i Sverige av flera myndigheter. Inom polisen bedrivs verksamheten inom en organisation som kallas Kriminalunderrättelsetjänsten (KUT), denna enhet finns både på lokal och regional nivå inom de olika polismyndigheterna, samt inom Rikspolisstyrelsen (Rikskriminalpolisen). Syftet med denna verksamhet är inhämtning av information, bearbetning och analys samt hotbildsbedömningar. En prioriterad uppgift är att kartlägga kriminella organisationer, som till exempel MC-gäng [2].

I Sverige finns inom polisen myndigheten Säkerhetspolisen och inom totalförsvaret Försvarets radioanstalt kontrollerat av Försvarets underrättelsenämnd och Försvarsmaktens egna underrättelsetjänst MUST, som bland annat består av Kontoret för särskild inhämtning. Dessutom bedrivs underrättelsetjänst inom Utrikesdepartementet och Försvarets forskningsanstalt.

USA[redigera | redigera wikitext]

I USA finns det många organisationer inom den federala statsförvaltningen som sysslar med underrättelseverksamhet:

Militär underrättelsetjänst[redigera | redigera wikitext]

USA:s direkta motsvarighet till GRU är Defense Intelligence Agency (DIA), U.S. Army Special Forces (Spetsnaz), National Reconnaissance Office, National Security Agency. De har dock ett antal personer stationerade på flera av USA:s ambassader för att underlätta samarbetet med andra länders säkerhetstjänster.

I Storbritannien utgörs motsvarigheterna av Military Intelligence (MI) 5 och 6 där de förra ansvarar för inrikes säkerhetsunderättelse- och säkerhetstjänst, och de senare för utrikes verksamhet.

Sveriges motsvarighet är MUST (Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten), FRA, även om OPIL (Operativa insatsledningen) i någon mån sysslar med liknande problem men på en lägre nivå.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hoppe, Magnus. (2009). Myten om det rationella flödet: en studie av hur organisatorisk ledning formas genom omvärldsanalys och underrättelsearbete i kunskapsintensiva företagsmiljöer. Diss. Åbo : Åbo Akademi.
  2. ^ ”De kartlägger mc-gängen”. www.polisen.se. Rikskriminalpolisen. http://www.polisen.se/inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=180810. Läst 8 juli 2008. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Agrell, Wilhelm: Konsten att gissa rätt - Underrättelsevetenskapens grunder. (1997). Lund: Studentlitteratur.
  • Hoppe, Magnus. (2009). Myten om det rationella flödet: en studie av hur organisatorisk ledning formas genom omvärldsanalys och underrättelsearbete i kunskapsintensiva företagsmiljöer. Diss. Åbo : Åbo Akademi. Nedladdningsbar: [1]
  • Keegan, John: Att känna fienden - militärt underrättelseväsen från Napoleon till al-Qaida. (2005) ISBN 91-27-09883-4