V1674 Herculis
| V1674 Herculis | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Herkules |
| Rektascension | 18t 57m 30,98s[1] |
| Deklination | +16° 53′ 39,6″[1] |
| Skenbar magnitud () | +6,0 - <20,5 [2] (g-bandet) |
| Stjärntyp | |
| Variabeltyp | Nova |
| Astrometri | |
| Avstånd | ca 4 750[3] pc |
| Andra beteckningar | |
| NOVA Herculis 2021, TCP J18573095+1653396, V1674 Herculis, ZTF19aasfsjq[4] | |
V1674 Herculis, även känd som Nova Herculis 2021, är en dubbelstjärna i den södra delen av stjärnbilden Herkules. Den hade en högsta skenbar magnitud av ca 6,0[2] och var då svagt synlig för blotta ögat under goda ljusförhållanden.
Upptäckt och förlopp[redigera | redigera wikitext]
V1674 Herculis upptäcktes den 12 juni 2021 av Seiji Ueda från Kushiro, Japan, bara timmar innan den uppnådde maximal ljusstyrka. Upptäcktsbilderna togs med en Canon EOS 6D digitalkamera med en 200 mm lins, när novan var på magnituden 8,4.[7] Efterföljande analys av ASAS-SN-data visade att stjärnan hade en magnitud på 16,62 ( g-band ) 8,4 timmar innan den upptäcktes.[6] Av de galaktiska novorna för vilka detaljerade ljuskurvor finns tillgängliga, hade V1674 Herculis den snabbaste nedgången från toppljusstyrkan som någonsin observerats.[3] Denna nova har kunnat observeras i hela det elektromagnetiska spektrumet, från radio- till gammastrålning.[8]
Alla novor är dubbelstjärnor, bestående av en vit dvärg som kretsar kring en massförlorande "donatorstjärna". Fotometriska observationer tagna under juni, juli och augusti 2021 fann att binära pars omloppsperiod är 3,670416 ± 0,0008 timmar.[1] Zwicky Transient Facility hade observerat området på himlen som innehåller V1674 Herculis sedan mars 2018, och analys av dessa data gav en rotationsperiod på 8,357 minuter för den vita dvärgen.[9]
Infraröd spektroskopi av V1674 Herculis under de första 70 dygnen av dess utveckling, den snabbaste novan någonsin, visar ett rikt emissionslinjespektrum med bland annat stark koronal linjeemission med komplexa strukturer. Väteledningsflödena, i kombination med ett avstånd på 4,7 +1,3−−1,0 kpc, ger en övre gräns för massan av utkastat väte av Mej=1,4+0,8−1,2×10−3 solmassa. Koronallinjerna uppträdde vid mitten av elfte dygnet, den tidigaste början som hittills observerats för någon klassisk nova, innan det fanns en uppenbar källa till joniserande strålning.[10]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nova Herculis 2021, 19 november 2022.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Schmidt, R. E.; Shugarov, S. Y.; Afonina, M. D. (December 2021). "The Photometric Period of V1674 Herculis (Nova Her 2021)". The Journal of the American Association of Variable Star Observers. 49 (2): 257. Bibcode:2021JAVSO..49..257S.
- ^ [a b] "V1674 Her". The International Variable Star Index. AAVSO. Hämtad 12 juni 2022.
- ^ [a b] Woodward, C. E.; Banerjee, D. P. K.; Geballe, T. R.; Page, K. L.; Starrfield, S.; Wagner, R. M. (November 2021). "Near-infrared Studies of Nova V1674 Herculis: A Shocking Record Breaker". The Astrophysical Journal Letters. 922 (1): L10. arXiv:2110.13053. Bibcode:2021ApJ...922L..10W. doi:10.3847/2041-8213/ac3518. S2CID 239769198.
- ^ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=NOVA+HER+2021. Hämtad 2023-02-04.
- ^ "Download Data". aavso.org. AAVSO. Hämtad 1 oktober 2021.
- ^ [a b] Aydi, E.; Sokolovsky, K. V.; Chomiuk, L.; Strader, J.; Kawash, A.; Page, K. L.; Boussin, C.; Ikonnikova, N.; Atapin, K. E.; Belinski, A. A.; Burlak, M. A.; Dodin, A. V.; Maslennikova, N. A.; Postnov, K. A.; Potanin, S. A.; Safonov, B. S.; Shatsky, N. I.; Tatarnikov, A. M.; Korotkiy, S.; Stanek, K. Z.; Kochanek, C. S.; Shappee, B. J. (June 2021). "Multi-wavelength follow up of the very fast Nova Herculis 2021 (TCP J18573095+1653396)". The Astronomer's Telegram. 14710: 1. Bibcode:2021ATel14710....1A.
- ^ "CBAT "Transient Object Followup Reports"". Central Bureau for Astronomical Telegrams. Harvard University. Hämtad 6 juni 2022.
- ^ Drake, Jeremy J.; Ness, Jan-Uwe; Page, Kim L.; Luna, G. J. M.; Beardmore, Andrew P.; Orio, Marina; Osborne, Julian P.; Mróz, Przemek; Starrfield, Sumner; Banerjee, Dipankar P. K.; Balman, Solen; Darnley, M. J.; Bhargava, Y.; Dewangan, G. C.; Singh, K. P. (December 2021). "The Remarkable Spin-down and Ultrafast Outflows of the Highly Pulsed Supersoft Source of Nova Herculis 2021". The Astrophysical Journal Letters. 922 (2): L42. arXiv:2110.14058. Bibcode:2021ApJ...922L..42D. doi:10.3847/2041-8213/ac34fd. S2CID 239998563.
- ^ Mroz, P.; Burdge, K.; van Roestel, J.; Prince, T.; Kong, A. K. H.; Li, K. L. (June 2021). "An 8.4 min period in the archival ZTF light curve of Nova Herculis 2021". The Astronomer's Telegram. 14720: 1. Bibcode:2021ATel14720....1M.
- ^ https://ui.adsabs.harvard.edu/abs/2021ApJ...922L..10W/abstract. Hämtad 2023-02-04.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- ”A new nova disappeared faster than ever, and an even bigger cosmic catastrophe is coming” (på amerikansk engelska). Starts With a Bang. https://bigthink.com/starts-with-a-bang/nova-disappear/.
