Herkules (stjärnbild)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Herkules (olika betydelser).
Herkules
Hercules
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Herkules
Latinskt namn Hercules
Förkortning Her
Symbologi Herakles
Rektascension 17 h
Deklination 30°
Area 1225 grad² (5:e största)
Huvudstjärnor 14
Bayer/
Flamsteedstjärnor
106
Stjärnor med exoplaneter 7
Ljusa stjärnor 0
Stjärnor nära solsystemet 4
Ljusaste stjärnan Beta Herculis (2,8m)
Närmaste stjärnan My Herculis (27,4 )
Messierobjekt 2
Meteorregn Tau-herkuliderna
Närliggande
stjärnbilder
Draken
Björnvaktaren
Norra kronan
Ormen
Ormbäraren
Örnen
Pilen
Räven
Lyran
Synlig vid latituder mellan +90° och −50°
Bäst synlig klockan 21:00 under juli.

Herkules (Herculeslatin) är en stjärnbildnorra stjärnhimlen.[1][2] Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Den antike astronomen Ptolemaios inkluderade i sitt samlingsverk Almagest stjärnorna i Jakthundarna i stjärnbilden Stora björnen. Stjärnbilden introducerades sedan av den polske astronomen Johannes Hevelius på 1600-talet.

Mytologi[redigera | redigera wikitext]

Herkules avbildad i “Uranias spegel”[3], bilder over stjärnhimlens konstellationen, ungefär 1825. Herkules avbildas upp och ner I förhållande till de omgivande stjärnbilderna.

Stjärnbilden har fått sitt namn efter Hercules, den romerska motsvarigheten till den grekiske hjälten Herakles. Herakles i sin tur förknippas ofta med den sumeriska hjältekungen Gilgamesh. Stjärnbilden har också en historia som daterar sig ända tillbaka till sumerisk tid.

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden Herkules (Hercules) som den kan ses med blotta ögat.

Herkules är den femte största konstellationen på stjärnhimlen, men har ändå ingen stjärna av första magnituden. Här är en sammanställning på de stjärnor som har ett egennamn och de ljusstarkaste.[4][5]

  • β - Beta Herculis (Kornephoros) är ljusstarkast med magnitud 2,76.
  • ζ - Zeta Herculis är en multipelstjärna med den kombinerade ljusstyrkan 2,81.
  • δ - Delta Herculis (Sarin) är också en multipelstjärna och har magnitud 3,13.
  • π - Pi Herculis har magnitud 3,15.
  • α - Alfa Herculis (Rasalgethi, Ras Algethi) är också en multipelstjärna, med magnitud 2,8. Primärkomponenten är en röd jättestjärna. Rasalgethi är arabiska och heter översatt till latin Caput Ingeniculi.
  • μ - My Herculis (Marfak Al Jathih Al Aisr) har magnitude 3,42.
  • η - Eta Herculis (Sophian) är en stjärna i huvudserien med magnitude 3,49.
  • ξ - Xi Herculis har magnitud 3,70.
  • γ - Gamma Herculis är en halvregelbunden variabel som varierar i ljusstyrka 3,74 – 3,81.
  • ο - Omikron Herculis (Atia, 103 Herculis) har magnitud 3,83. Atia närmar sig vårt solsystem. Om ungefär 3 miljoner år kommer Atia att vara natthimlens starkaste stjärna, med magnitud -0,4.
  • θ - Theta Herculis (Rukbalgethi Genubi) är en oregelbunden variabel som varierar i ljusstyrka 3,7 – 4,1. Översatt från arabiska blir stjärnans egennamn ”södra knäet”.
  • τ - Tau Herculis (Rukbalgethi Shemali) är en blå stjärna av magnitud 3,89. Dess namn betyder på samma sätt ”norra knäet”. Rukbalgethi Shemali var polstjärna ungefär 7400 f Kr och kommer tillbaka i det läget ungefär år 18400.
  • ε - Epsilon Herculis (Cujam) är en spektroskopisk dubbelstjärna av magnitud 3,91.
  • λ - Lambda Herculis (Maasym) har magnitude 4,40. William Herschel upptäckte att vårt solsystem rör sig i riktning mot Maasym. Avståndet är nu 370 ljusår.
  • ω - Omega Herculis (Kajam) har magnitud 4,58. Stjärnan har tidigare haft beteckningen 51 Serpentis.
  • κ - Kappa Herculis (Marfik) är en dubbelstjärna av magnitud 5,16. Egennamnet kommer från arabiska Al-Mirfaq, som betyder ”armbåge”.

Djuprymdsobjekt[redigera | redigera wikitext]

Det finns gott om intressanta objekt i Herkules. Här är några exempel.[5][4]

Stjärnhopar[redigera | redigera wikitext]

  • Messier 13 (NGC 6205, ibland även kallad Herkuleshopen) är en klotformig stjärnhop består av ungefär 300000 stjärnor och är av magnitud 5,8.
  • Messier 92 (NGC 6341) är också en klotformig stjärnhop av magnitud 6,52 och en av de äldsta stjärnhoparna, med en beräknad ålder av 14,2 miljarder år.

Galaxhopar[redigera | redigera wikitext]

Nebulosor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 22 januari 2014. 
  3. ^ ”Urania’s Mirror”. Ian Ridpath. http://www.ianridpath.com/atlases/urania.htm. Läst 22 januari 2014. 
  4. ^ [a b] ”Hercules Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/hercules-constellation/. Läst 22 januari 2014. 
  5. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]