V391 Pegasi

Från Wikipedia
V391 Pegasi
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildPegasus
Rektascension22t 04m 12,104s[1]
Deklination+26° 25′ 07,82″[1]
Skenbar magnitud ()+14,61[2]
Stjärntyp
SpektraltypsdB[3]
VariabeltypV361 Hydrae-variabel (sdBVr)[4]
Astrometri
Egenrörelse (µ)RA: -4,822[1] mas/år
Dek.: +3,797[1] mas/år
Parallax ()0,8073 ± 0,0536[1]
Avstånd4 000 ± 300  (1 240 ± 80 pc)
Absolut magnitud ()+3,88[3]
Detaljer
Massa0,47[3] M
Radie0,23[3] R
Luminositet34[3] L
Temperatur29 300 ± 500[5] K
Ålder>10[6] miljoner år
Andra beteckningar
GSC 02212-01369, GALEX J220412.1+262506, 2MASS J22041211+2625078, UCAC2 41120920, UCAC4 583-127427, V391 Pegasi, Gaia DR3 1891930796082743680, Gaia DR2 1891930796082743680[7]

V391 Pegasi eller HS 2201+2610 är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Pegasus. Den har en skenbar magnitud av ca 14,61[2] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 0,81 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 4 000 ljusår (1 240 parsek) från solen.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

V391 Pegasi är en blå till vit subdvärgstjärna av spektralklass sdB.[3] Den har en massa som är lika med ca 0,47[3] solmassa, en radie som är ca 0,23[3] solradie och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 34[5] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 29 300 K.[5]

Stjärnor som V391 Pegasi tros vara resultatet av utstötningen av väteskalet på en röd jättestjärna vid eller strax före början av kärnfusion av helium. Utstötningen lämnar bara en liten mängd väte på ytan - mindre än 1/1000 av den totala stjärnmassan. Framtiden för stjärnan är att så småningom svalna för att bli en vit dvärg med låg massa. Anledningen till att vissa stjärnor, som V391 Pegasi, tappar så mycket massa är inte välkänd.[3] Vid spetsen av den röda jättegrenen når de röda jätteprekursorerna till subdvärgstjärnorna dess maximala radie, i storleksordningen 0,7 AE.[6] Efter denna punkt försvinner väteskalet och heliumfusion börjar - detta kallas heliumblixten.

Ljuskurva för V391 Pegasi anpassad från Silvotti et al. (2010).[8])

V391 Pegasi är en pulserande variabel stjärna av typen V361 Hydrae-variabel (eller även kallad sdBVr-typ). Man tror att stjärnans massa när den fortfarande var i huvudserien var mellan 0,8 och 0,9 gånger solens.[6]

Hypotetiskt planetsystem[redigera | redigera wikitext]

År 2007 visade forskning med hjälp av den variabla stjärntidsmetoden närvaron av en gasjätteplanet som kretsar kring V391 Pegasi.[6] Denna exoplanet kallades V391 Pegasi b. Planeten vid en "extrem horisontell gren"-stjärna gav ledtrådar om vad som kan hända med planeterna i solsystemet när solen förvandlas till en röd jätte inom de kommande 5 miljarderna åren.[9]

Efterföljande forskning publicerad 2018,[3] med den stora mängden nya fotometriska tidsseriedata som samlats in sedan publiceringen av de ursprungliga uppgifterna i beaktande, fann man dock bevis både för och emot exoplanetens existens. Även om planetens existens inte motbevisades, var argumenten för dess existens nu förvisso svagare, och författarna konstaterade att den "kräver bekräftelse med en oberoende metod."

V391 Pegasi solsystem
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
b
>3,2 ± 0,7 MJ
1,7 ± 0,1
1 170 ± 44
0,00
-
-

Se även[redigera | redigera wikitext]

  • Lista över exoplaneter

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 22 december 2023.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b] Zacharias, N.; Finch, C. T.; Girard, T. M.; Henden, A.; Bartlett, J. L.; Monet, D. G.; Zacharias, M. I. (2012). "VizieR Online Data Catalog: UCAC4 Catalogue (Zacharias+, 2012)". VizieR On-line Data Catalog. Bibcode:2012yCat.1322....0Z.
  3. ^ [a b c d e f g h i j] Silvotti, R.; Schuh, S.; Kim, S.L.; Lutz, R.; Reed, M.; Benatti, S.; Janulis, R.; Lanteri, L.; Østensen, R.; Marsh, T.R.; Dhillon, V.S. (March 2018), "The sdB pulsating star V391 Peg and its putative giant planet revisited after 13 years of time-series photometric data.", Astronomy & Astrophysics, 611: A85, arXiv:1711.10942, Bibcode:2018A&A...611A..85S, doi:10.1051/0004-6361/201731473, S2CID 119492634
  4. ^ Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009), "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)", VizieR On-line Data Catalog: B/GCVS. Originally Published in: 2009yCat....102025S, 1: B/gcvs, Bibcode:2009yCat....102025S
  5. ^ [a b c] R. Østensen; J.-E. Solheim; U. Heber; R. Silvotti; et al. (2001), "Detection of pulsations in three subdwarf B stars", Astronomy and Astrophysics, 368 (1): 175–182, Bibcode:2001A&A...368..175O, doi:10.1051/0004-6361:20000488
  6. ^ [a b c d] Silvotti, R.; Schuh, S.; Janulis, R.; Solheim, J. -E.; Bernabei, S.; Østensen, R.; Oswalt, T. D.; Bruni, I.; Gualandi, R.; Bonanno, A.; Vauclair, G.; Reed, M.; Chen, C. -W.; Leibowitz, E.; Paparo, M.; Baran, A.; Charpinet, S.; Dolez, N.; Kawaler, S.; Kurtz, D.; Moskalik, P.; Riddle, R.; Zola, S. (2007), "A giant planet orbiting the 'extreme horizontal branch' star V391 Pegasi" (PDF), Nature, 449 (7159): 189–91, Bibcode:2007Natur.449..189S, doi:10.1038/nature06143, PMID 17851517, S2CID 4342338
  7. ^ V391 Peg (unistra.fr). Hämtad 2024-01-01.
  8. ^ Silvotti, R.; Randall, S. K.; Dhillon, V. S.; Marsh, T. R.; Savoury, C. D.; Schuh, S.; Fontaine, G.; Brassard, P. (December 2010). "V391 Peg: Identification of the two main pulsation modes from ULTRACAM u'g'r' amplitudes". Astronomische Nachrichten. 331: 1034–1037. arXiv:1005.2840. Bibcode:2010AN....331.1034S. doi:10.1002/asna.201011451. S2CID 119117121. Hämtad 14 februari 2022.
  9. ^ Fortney, Jonathan (12 September 2007), "The one that got away", Nature, 449 (7159): 147–148, Bibcode:2007Natur.449..147F, doi:10.1038/449147a, PMID 17851500, S2CID 38288758

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]