Vitbrynad siska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vitbrynad siska
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Streaky-head Seedeater RWD.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCrithagra
ArtVitbrynad siska
C. gularis
Vetenskapligt namn
§ Crithagra gularis
Auktor(Smith, 1836)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Vitbrynad siska[2] (Serinus gularis) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Vitbrynad siska delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]

Västafrikansk siska (Crithagra canicapilla) betraktas ofta som underart till vitbrynad siska.[4]

Tidigare placerades den i släktet Serinus, vilket vissa auktoriteter fortfarande gör[4], men DNA-studier visar att den liksom ett stort antal afrikanska arter endast är avlägset släkt med t.ex. gulhämpling (S. serinus).[5]

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Crithagra gularis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-11.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.2). doi :  10.14344/IOC.ML.6.2.
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  5. ^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf.