Vivica Bandler

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vivica Bandler 1997.

Vivica Aina Fanny Bandler, född von Frenckell 5 februari 1917 i Helsingfors, död där 30 juli 2004, var en finländsk teaterregissör, teaterchef och manusförfattare. Bandler var chef för Stockholms stadsteater 1969–1980.

Hon är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Vivica von Frenckells far Erik von Frenckell var ingenjör, finansman och politiker. Han var under decennier en känd politiker och var bland annat Helsingfors drätseldirektör;[2] modern, Ester-Margaret Lindberg, var teaterhistoriker. Släkten ägde en gård i Tammela och själv utbildade hon sig till agronom men närde ett intresse för teatern och filmen. År 1939 grundade hon den svenskspråkiga Studentteatern i Helsingfors.

Under andra världskriget arbetade hon som så kallad sanitetslotta och gifte sig 1943 med österrikaren Kurt Bandler som flytt från nazisternas annektering av sitt hemland. Kurt Bandler, som var från Wien, hade kommit till Finland som frivillig i vinterkriget.[3] Äktenskapet varade i 20 år.[4] Både före och efter andra världskriget gjorde Vivica Bandler resor till Paris som kom att betyda mycket för henne.

Teaterköp och teaterchef[redigera | redigera wikitext]

År 1955 köpte Vivica Bandler Lilla Teatern i Helsingfors, utan att få några bidrag till köpet av släkten.[3] Där grundade hon en omtalad avantgardeteater som uppförde pjäser av Jean-Paul Sartre, Jean Genet, Jean Anouilh och Eugène Ionesco. Bandler var också mån om sitt finländska arv. Redan 1951 hade hon satt upp en amatörföreställning av Aleksis Kivis "Sju bröder" som också visades i Paris. Som regissör på Lilla Teatern hade Bandler en stor inverkan på Lasse Pöystis och Birgitta Ulfssons konstnärliga utveckling[3].

Bandler blev 1967 chef för Oslo Nye Teater och något år senare för Stockholms stadsteater, där hon var anställd som chef åren 1968–80.[3] Under Vivica Bandlers tid som chef för Stockholms Stadsteater blev teatern en av de vitalaste och mest omtalade i landet. En rad uppsättningar av både nyskrivna pjäser och klassiker vann publikens och kritikernas gunst. Margareta Garpes och Suzanne Ostens banbrytande Jösses flickor hade premiär 1974, Johan Bergenstråhle regisserade 1970 en bearbetning av Per Anders Fogelströms stockholmsromaner i Minns du den stad samt 1971 långköraren Den goda människan från Sezuan av Brecht med en kritikerrosad Lena Granhagen i huvudrollen. Fred Hjelm gjorde Ibsens Peer Gynt i två delar 1974 och 1975 och Etienne Glaser satte upp Peter Weiss idédrama Mordet på Marat 1980.

Andra aktiviteter[redigera | redigera wikitext]

Vivica Bandler var också aktiv i Internationella Teaterinstitutet (ITI) och under 15 år chef för den svenska sektionen, samt i Nordiska Teaterunionen där hon var ordförande 1988–1990.

Mellan 1989 och 1996 var Bandler konstnärlig ledare för Tammerfors sommarteater.[3]

En stiftelse kallad Teaterstiftelsen Vivicas Vänner grundades 1991, med Bandlers medverkan.[5] Syftet var att genom stipendier ge stöd åt "teaterarbetare, teater- och danskonststuderanden, för konst- och litteraturproduktioner samt till studeranden och forskare inom miljöskydd och till forskningsprojekt som stöder miljöskyddet."

Bandler har vid sidan av teaterarbetet medverkat i olika radio- och TV-program, bland annat som "sommarvärd" i radioprogrammet Sommar 1994.

Tove Jansson[redigera | redigera wikitext]

1946 och flera år framåt hade Vivica Bandler och Tove Jansson en hemlig kärleksrelation. Den inspirerade bland annat till de båda Mumin-figurerna Tofslan och Vifslan, som i Trollkarlens hatt är oskiljaktiga och har ett eget språk. Relationen och kopplingen till bokfigurerna förklarades i Boel Westins monografi Tove Jansson: ord, bild, liv från 2007.[6] I Brev från Tove Jansson från 2014 ingår några av de brev Jansson skrev till Bandler. [7]

Teaterengagemang[redigera | redigera wikitext]

  • Grundare av Studentteatern, Helsingfors 1939
  • Grundare och chef för Lilla Teatern i Helsingfors 1955–1967
  • Chef för Oslo Nye Teater 1967–1969
  • Chef för Stockholms stadsteater 1969–1980
  • Konstnärlig ledare för Tammerfors sommarteater 1989–1996

Filmmanus i urval[redigera | redigera wikitext]

Teater (regi)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Teater
1967 Anatol
Arthur Schnitzler
Nationaltheatret, Oslo[8]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016. 
  2. ^ Frenckell, Erik von i Biografiskt lexikon för Finland.
  3. ^ [a b c d e] Kanto, Anneli (2002): "En skapare vid namn Vivica". Arkiverad 3 augusti 2007 hämtat från the Wayback Machine. Teatteri, 2002:3. Läst 10 augusti 2014.
  4. ^ Finlands ridderskaps och adels kalender 2001, sid. 171. Jyväskylä 2000. ISBN 951-796-233-9
  5. ^ "Stiftelsen". Vivicasvanner.fi. Läst 10 augusti 2014.
  6. ^ Westin, Boel (2007): Tove Jansson: ord, bild, liv, sid. 204–. Schildts (delvis tillgänglig här: [1]). ISBN 978-951-50-1672-0.
  7. ^ Jansson, Tove (2014). Boel Westin, Helen Svensson. red. Brev från Tove Jansson. Norstedts. ISBN 978-91-1-306191-7 
  8. ^ Mago (1988). Klä av, klä på... Tecknat och antecknat. Stockholm: Författarförlaget. Libris 7596353. ISBN 91-7054-572-3 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]