Wiens tunnelbana

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
U-Bahn
U-Bahn Wien
U3 Volkstheater 5-4-2008.jpg
Allmänt
Plats Österrike Wien, Österrike
Antal linjer 5
Antal hållplatser 93
Turtäthet 2-3 min
Antal passagerare 1 400 000/dag
Organisation
Invigd 1978
Trafikoperatör VOR
Tekniska fakta
Banlängd 78,4 km kilometer
Matning Strömskena (U1,U2,U3,U4)
Luftledning (U6)

Wiens tunnelbana (tyska: Wiener U-Bahn) öppnades 1978. Dess historia går dock mycket längre tillbaka än så, då man redan i slutet av 1800-talet öppnade Wiens stadsbanas linjer som delvis gick i tunnlar mellan vissa järnvägsstationer (numera delvis en del av linjen U4).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Linje U4 går på det som tidigare var Wiens stadsbana.

Wien hade redan under 1800-talet planer på en tunnelbana och kom att ta fram flera planer som aldrig realiserades. 1845–1873 presenterades inte mindre än 25 olika förslag på en stadsbana i Wien. 1881 gav Wiens stad tillstånd till de engelska ingenjörerna Bunton och Fogerty att konstruera ett system bestående av hög- och tunnelbana. Projektet försenades och 1886 förklarades tillståndet ha löpt ut. Även Siemens & Halske presenterade ett system med tre linjer 1883. Projektet motarbetades av borgmästaren Karl Lueger och realiserades aldrig. Istället byggde Siemens & Halske nya delar av Londons tunnelbana. Ytterligare privata initiativ följde men istället blev det staden själv som sedan byggde Wiens stadsbana.[1] 1892 följde beslutet om att bygga en stadsbana som togs i bruk 1898–1901. Flera av stationerna gick i jugendstil och formgavs av Otto Wagner och finns fortfarande kvar. Men tanken på en tunnelbana levde kvar och 1910–1918 följde nya planer. Först stoppade första världskriget planerna och sedan följde en svår ekonomisk period i Wiens och Österrikes historia som omöjliggjorde infrastruktursatsningar. Stadsbanan elektrifierades på 1920-talet av Wiens stad.

Efter att Österrike annekterats av Nazityskland och Wien blivit landets största stad sett till ytan togs flera stora planer fram för en tunnelbana. Tanken var att skapa ett Stor-Wien med fyra miljoner invånare och ett omfattande tunnelbanesystem. Siemens-Bauunion tog fram planerna bland annat på en stor knutpunkt vid Karlsplatz. Andra världskriget gjorde att planerna aldrig realiserades.

Efter kriget kom 2/3 av det som Stor-Wien som skapats att återgå till det omkringliggande Niederösterreich. Efter kriget presenterades nya planer 1953 och 1954. Fokus kom att ligga på biltrafik och spårvägen minskades till förmån för bussar. En satsning på tunnelbana ställdes mot behovet att bygga bostäder. Wiens stadsfullmäktige kom att rösta emot ett tunnelbanenät. Vice borgmästaren Felix Slavik visade under en period intresse för Alweg. Under 1960-talet öppnades flera underjordiska sträckor för spårvägen och Wien följde Bryssel och flera tyska städer. De underjordiska sträckorna kallades U-Straba (Unterpflasterstraßenbahn).[2]

Tunnelbanans första nät[redigera | redigera wikitext]

Stationen Volkstheater byggs om för tunnelbanedrift 1980.
Linje U1 vid UNO-City.

26 januari 1968 antog stadens styrande planen för utbyggnaden av ett tunnelbanesystem. Det fanns tre orsaker till att tunnelbanan nu började planeras och byggas: en ny generations stadsplanerare hade tagit vid, de lyckades föra fram tunnelbanan som lösningen på trafikproblemen och samtidigt hade München – en stad med flera likheter med Wien – börjat bygga tunnelbana.[3] Då hade Wiens stad utvärderat 25 olika projektvarianter för ett 30 km omfattande tunnelbanenät (Grundnetz). Det bestod av dagens U1 med sträckan Reumannplatz–Praterstern, U2 mellan Karlsplatz och Schottenring samt U4 från Hütteldorf till Heiligenstadt. U1 var en helt ny sträckning, U2 baserades på existerande spårvägslinje och U4 var tidigare del av Wiens stadsbana. 1969 började byggarbetena vid Karlsplatz, den största knutpunkten, och där de tre linjerna möts.

Huvudsyftet var att avlasta trafiken på gatunivå samt att helt eller delvis ersätta spårvägsnätet i Wien, som ofta fastnade i trafikstockningar. Det senare har betytt att gamla spårvägslinjer i vissa fall lagts ned och ersatts av tunnelbana, något som vållat kraftiga protester.[källa behövs] Systemet har sedan invigningen kontinuerligt byggts ut i olika riktningar och fortsätter så än idag.

Under planeringen 1966–1973 fastslogs även linjenumrena i tunnelbanan. Detta har gjort att det är en lucka mellan linje 5 och 6. Linje 5 med färgen turkos har nämligen aldrig realiserats trots flera försök. Även linje U3 var länge en lucka i systemets numrering.

Etapp ett[redigera | redigera wikitext]

Första etappen av Wiens tunnelbana öppnades mellan 1976 och 1982 och skapande ett första nät – Grundnetz – bestående av tre linjer. Linje U1 byggdes mellan Reumannplatz och Praterstern. När Reichsbrücke över Donau rasade passade man på att planera in en förlängning av U1 till Kagran. Spårvagnstunneln mellan Mariahilfer Strasse och Friedrich-Schmidt-Platz konverterades till linje U2 och den förlängdes till Karlsplatz och Schottenring. Stadsbanelinje WD konverterades till linje U4. Linjen U3 hade lagts på is. 1976 startades testtrafik mellan Heiligenstadt och Friedensbrücke på linje U4. Tunnelbanan togs i trafik 25 februari 1978 och 1982 avslutades den första etappen.

Etapp två[redigera | redigera wikitext]

Otto Wagners Hofpavillon i Hietzing.

Andra etappen av utbyggnaden öppnades mellan 1989–2000. Utbyggnaden innebar en konvertering av stadsbanelinje G till U6 och förlänga den i båda ändar till Floridsdorf och Siebenhirten. Wiens stadsbana upphörde därför 1989 att fungera som en egen enhet då den integrerats i Wiens tunnelbane- och pendeltågsnät. Wiens stadsbana har blivit särskilt känd för sin arkitektur i jugendstil av Otto Wagner. Det innebar också utbyggnaden av linje U3 mellan Simmering och Ottakring.

Etapp tre[redigera | redigera wikitext]

Tredje etappen är första utbyggnadsetappen och öppnades stegvis mellan 2006 och 2010.

  • Förlänga linje U1 till Leopoldau (Öppnad 2006)
  • Förlänga linje U2 till Aspern via Stadion (Öppnad 2010, delsträcka till Stadion öppnades 2008)

Trafik[redigera | redigera wikitext]

Systemet omfattar (2013) 78,4 km spår med 93 stationer, fördelade på fem linjer: U1, U2, U3, U4, U6. 1,4 miljoner människor reser med tunnelbanan varje dag. Ibland anges 104 stationer och då har man räknat bytesstationer mer än en gång. (T.ex. stationen Karlsplatz då räknat som tre stationer, då tre linjer möts där.)

Linjer[redigera | redigera wikitext]

Linje Sträcka Öppnad Längd
km
Stationer
U1 Reumannplatz ↔ Leopoldau 1978 14,6 19
U2 Karlsplatz ↔ Seestadt 1980 16,7 20
U3 Ottakring ↔ Simmering 1991 13,5 21
U4 Hütteldorf ↔ Heiligenstadt 1978 16,5 20
U6 Floridsdorf ↔ Siebenhirten 1989 17,5 24
Totalt 78,4 93 (104 om man räknar delade stationer en gång för varje linje.)

U1[redigera | redigera wikitext]

U1-tåg mot Leopoldau i Kagran.
U1 (Reumannplatz - Leopoldau)
Röda linjen

Byggstarten för U1 skedde 1969 och färdigställdes 1982. Första sträckan mellan Reumannplatz och Karlsplatz öppnades den 25 februari 1978. Linjen var från början tänkt att bli kortare och stanna vid Donau, men då Reichsbrücke kollapsade 1976, började man bygga till Kagran på andra sidan om Donau tidigare än planerat och färdigställdes september 1982. År 2000 påbörjades en förlängning till Leopoldau, något som stod klart den 2 september 2006.

U2[redigera | redigera wikitext]

Linje U2 på Donaustadtbrücke
U2 (Karlsplatz - Seestadt)
Lila linjen

U2 är delvis i en före detta spårvägstunnel som byggts om till tunnelbanelinje och förlängdes till Ernst-Happel-Stadion inför fotbolls-EM 2008. Den gamla delen är systemets långsammaste med många och täta stopp. En ytterligare utbyggnad till Aspernstrasse öppnades 2010, och ytterligare några stationer till Seestadt öppnade i oktober 2013. För att kunna klara av det ökade passagerarantalet har plattformarna förlängts på de gamla stationerna vilket lett till att en station tvingats stänga (Lerchenfelder Strasse).

Sträckan Karlsplatz - Messe Prater är underjordisk och resten av linjen är byggd på broar.

U3[redigera | redigera wikitext]

U3 (Ottakring - Simmering)
Orangea linjen

U3 öppnades i fyra etapper 19892000. Alla stationer utom två är underjordiska. Linjen började planera på 1960-talet och när U1 byggdes byggdes även stationens U3-perronger. Först under 1980-talet började U3 att byggas och den första delen från Erdberg till Volkstheater öppnades 1991.

U4[redigera | redigera wikitext]

Stationen Stadtpark har behållit sin ursprungliga arkitektur.
U4 (Hütteldorf - Heiligenstadt)
Gröna linjen

U4 var ursprungligen en Stadtbahnlinje (se Wiens stadsbana) från sekelskiftet 1900 som byggdes om till tunnelbana 19761981. Första sträckan mellan Heiligenstadt och Friedensbrücke öppnades i maj 1976. Alla stationerna utom Stadtpark har byggts om på plattformarna vilket gör att de inte ser ut som de gjorde på S-Bahntiden. U4 följer floden Wien mycket nära.

U6[redigera | redigera wikitext]

U6 (Floridsdorf - Siebenhirten)
Bruna linjen

U6 är den längsta linjen i hela U-bahnsystemet. Mellan Längenfeldgasse och Spittelau går den i likhet med U4 på gammal S-Bahnsträckning. Till skillnad från U4 blev stationerna inte moderniserade utan ser ut som de gjorde på S-Bahntiden och tågen som körs på linjen skiljer sig från de andra U-bahnlinjerna genom att ha ett annat signalsystem ombord och strömmatning från luftledning. Linjen är utbyggd i etapper mellan 19891996.

Utbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Öppningsdatum[redigera | redigera wikitext]

[förtydliga]

Grafik över öppningsår inklusive utvidgningar i fjärde etappen.
Datum Linje Sträcka
8 maj 1976 U4 Heiligenstadt–Friedensbrücke
25 februari 1978 U1 Reumannplatz–Karlsplatz
3 april 1978 U4 Friedensbrücke–Schottenring
15 augusti 1978 U4 Schottenring–Schwedenplatz–Karlsplatz
18 november 1978 U1 Karlsplatz–Stephansplatz
24 november 1979 U1 Stephansplatz–Nestroyplatz
30 augusti 1980 U2 Schottenring–Rathaus–Karlsplatz
26 oktober 1980 U4 Karlsplatz–Meidling Hauptstraße
28 februari 1981 U1 Nestroyplatz–Praterstern
31 augusti 1981 U4 Meidling Hauptstraße–Hietzing
20 december 1981 U4 Hietzing–Hütteldorf
3 september 1982 U1 Praterstern–Kagran
7 oktober 1989 U6 Philadelphiabrücke–Nußdorfer Straße–Heiligenstadt/Friedensbrücke
4 mars 1991 U6 Nußdorfer Straße–Friedensbrücke
6 april 1991 U3 Erdberg–Volkstheater
4 september 1993 U3 Volkstheater–Westbahnhof
3 september 1994 U3 Westbahnhof–Johnstraße
15 april 1995 U6 Philadelphiabrücke–Siebenhirten
4 maj 1996 U6 Nußdorfer Straße–Floridsdorf; Nußdorfer Straße–Heiligenstadt
5 december 1998 U3 Johnstraße–Ottakring
2 december 2000 U3 Erdberg–Simmering
2 september 2006 U1 Kagran–Leopoldau
10 maj 2008 U2 Schottenring–Praterstern–Stadion
2 oktober 2010 U2 Stadion–Aspernstraße
5 oktober 2013 U2 Aspernstraße–Seestadt

Etapp fyra[redigera | redigera wikitext]

Den fjärde utbyggnadsetappen av tunnelbanan, som beslutades hösten 2007 och kommer att byggas mellan 2010 och 2020, består av tre projekt:

  • U2 förlängs norr ut till Flugfeld Aspern (2013), där ett nytt bostadsområde planeras
  • U1 förlängs söder ut till Rothneusiedl (2015)
  • U2 förlängs söder ut till Arsenal (2019).

Totalt är utbyggnaden på 13,8 km spår och 15 nya stationer.

Etapp fem[redigera | redigera wikitext]

I etapp fem som kommer byggas mellan 2018 och 2030 ingår två projekt.

  • Förlängning av U2 till Matzleinsdorfer Platz och Wienerberg. Förlängningen utgår från station Schottentor och sträckan Schottentor - Karlsplatz kommer inte längre trafikeras av U2.
  • Ny linje U5 som tar över U2-sträckan Karlsplatz - Rathaus och förlängs därifrån vidare till Altes AKH.

U2 får en ny station vid Rathaus som då blir bytesstation mellan U2 och U5.

Ytterligare förslag[redigera | redigera wikitext]

Den femte utbyggnadsetappen är än så länge osäker och bara på planeringsstadiet men är tänkt att genomföras efter 2020. De projekt som är troliga för den är de som diskuterades för etapp fyra men inte kom med:

  • Förlängning av U4 från Hütteldorf till Auhof
  • Förlängning av U6 från Siebenhirten till Wiener Neudorf
  • Förlängning av U6 från Floridsdorf till Rendezvousberg

Ett annat projekt som diskuteras är att dela upp U2 till två linjer vid Rathaus. Norra delen behåller nummer U2 och förlängs söder ut till Gutheil-Schoder-Gasse, södra delen får numret U5 och förlängs norrut till Hernals.

Vagnpark[redigera | redigera wikitext]

Tunnelbanetåg.

Wiens tunnelbana har åtta olika fordonstyper varav sex av dem fortfarande är i regulär trafik. För det tunnelbanessystemet utvecklades en tunnelbanevagnsmodell som än idag är i trafik, Silverpilen (Silberpfeil). Modellen byggdes av Simmering-Graz-Pauker (SGP) och den första versionen, Typ U, levererades 1972. Modellen formgavs av Johann Benda.[4] Tekniskt är vagnarna mycket lika vagnarna i Münchens tunnelbana och Nürnbergs tunnelbana från samma tid. 1987 levererades efterföljaren Typ U1 som exteriört är lik den första modellen.

I slutet av 1990-talet utvecklade ett konsortium bestående av Siemens AG, ELIN och Adtranz den nya Typ V (V-Wagen) som levererades 2002–2007.

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

U3 Herrengasse 2

Tunnelbanans arkitektur utvecklades 1970–1973 av arkitektgruppen Architektengruppe U-Bahn (AGU) med arkitekterna Wilhelm Holzbauer, Heinz Marschalek, Georg Ladstätter och Bernd Gantar.[5] Arkitektgruppen utvecklade ett byggsystem som skapade en enhetlighet mellan stationerna. Systemet kom att vidareutvecklas när hissar tillkom. Utmärkande är modulsystemet som förenklar reparationer. Bänkar, papperskorgar och informationsskyltar är ofta inbyggda i väggarna. [6]

Linjekarta[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Die Wiener Linien, Prof. Harald Marincig
  • Die kommunalen Wiener Verkehrsbetriebe, Walter Farthofer
  • Das Wiener U-Bahn-Netz, Johann Hödl
  • 100 Jahre Wiener Linien

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://homepage.univie.ac.at/horst.prillinger/ubahn/deutsch/fruehe_planungen.html
  2. ^ http://homepage.univie.ac.at/horst.prillinger/ubahn/deutsch/ustrassenbahn.html
  3. ^ http://homepage.univie.ac.at/horst.prillinger/ubahn/deutsch/u-bahn_bauphase_1.html
  4. ^ http://blog.wienerlinien.at/silberpfeil/
  5. ^ http://www.agu.at/
  6. ^ http://wiener-untergrund.at/stationsgestaltung.shtml