Wilhelm Furtwängler

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wilhelm Furtwängler
Wilhelm Furtwängler by Emil Orlik.jpeg
Wilhelm Furtwängler, 1928.
FöddGustav Heinrich Ernst Martin Wilhelm Furtwängler
25 januari 1886[1][2][3]
Schöneberg, Tyskland
Död30 november 1954[1][2][3] (68 år)
Baden-Baden
BegravdBergfriedhof
MedborgarskapTyskland
SysselsättningKlassisk tonsättare, musiker, dirigent, kompositör[4]
Befattning
Geheimeråd
MakaElisabeth Furtwängler
BarnDagmar Bellová (f. 1920)
Andreas E. Furtwängler (f. 1944)
FöräldrarAdolf Furtwängler
Adelheid Furtwängler
Utmärkelser
Goethemedaljen för konst och vetenskap (1932)
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset med stjärna (1952)
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Riddare av Hederslegionen
Pour le Mérite
Namnteckning
SignaturFurtwängler.jpg
Redigera Wikidata

Wilhelm Furtwängler, född 25 januari 1886 i Berlin, död 30 november 1954 i Baden-Baden, var en tysk dirigent och tonsättare.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Under sina tidigare yrkesår hade han anställningar i Breslau, Zürich, München (1907–09), Strassburg (1910–11), Lübeck (1911–15) och Mannheim (1915–20). Från 1922 samarbetade han med Wienerfilharmonikerna, Leipzigs Gewandhausorkester och Berliner Philharmoniker, för vilka han blev chefsdirigent på livstid. Han dirigerade även vid New York Philharmonic (1925–27), Bayreuthfestspelen (1931, 1936–37) och Covent Garden (1937–38).

I augusti 1934 publicerades ett upprop formulerat av Joseph Goebbels i NSDAP:s partiorgan Völkischer Beobachter. I korthet handlade detta om att offentligt visa Führern sin trohet. Det var undertecknat av namnkunniga författare, bildkonstnärer, konsthistoriker, arkitekter, skådespelare, musiker och tonsättare. Bland dem fanns Wilhelm Furtwänger.[5]

1936 gav han upp alla sina uppdrag i Tyskland i protest mot att naziregimen förbjöd hans uppförande av Paul Hindemiths opera Mathis der Maler. Arturo Toscanini ville att Furtwängler skulle efterträda honom vid New York Philharmonic men han valde att återuppta arbetet i Tyskland, vilket skadade hans efterkrigskarriär. Han fick fortsättningsvis dras med naziststämpeln.

Mot slutet av andra världskriget återfanns Wilhelm Furtwängler på propagandaministeriets lista över "gudabenådade" kulturskapare, den så kallade Gottbegnadeten-Liste, vilket skänkte honom ett extra skydd av staten och befriade honom från allt deltagande i militär verksamhet.

Furtwängler blev känd för sina fria tempoval och uppskattade tolkningar framför allt av verk av Beethoven, Brahms och Wagner. Efter sin bortgång har dirigenten närmast nått kultstatus, vilket inte minst det världstäckande nätverk av Furtwänglersällskap som finns idag visar.

Diskografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Wilhelm Furtwängler har gjort ett oändligt antal inspelningar för grammofon. Här medtas endast ett fåtal, som blivit särskilt uppmärksammade i vår tid. Observera att de flesta av dem utkommit på flera olika skivbolag. För övrigt hänvisas till exempelvis www.amazon.de samt den utmärkta diskografin i boken av Pirie nedan.

  • Wagner, R. Der Ring des Nibelungen. Liveupptagning i Rom 1953. EMI CZS 7 671232 (13 CD).
  • Wagner, R. Der Ring des Nibelungen. Liveupptagning från La Scala, Milano 1950. Opera d'Oro OPD 1501 (14 CD).
  • Wagner, R., Tristan und Isolde. Philharmonia Orchestra. EMI 7243 5 67621 21 (4CD).
  • Wagner, R., Die Walküre. Wiener Philarmoniker. EMI CHS 7 63045 2. (3 CD).
  • Beethoven, L. van, Fidelio. Live Salzburg 1950. EMI CHS 7 64901 2. (2 CD).
  • Brahms, J., Wilhelm Furtwängler conducts Brahms. Music& Arts CD-4941(4). (4 CD).
  • Beethoven, L. van, The 9 symphonies. EMI 7243 5 67496 2 7 (5 CD).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Pirie, P., Furtwängler and the art of conducting. London: Duckworth, 1980. Boken beskriver i detalj dirigentens sätt att framföra de mest skilda verk. S. 131-144: Discography. ISBN 0-7156-1486-X.
  • Åstrand, H. (red). Sohlmans musiklexikon. 2., rev. och utökade uppl. Stockholm: Sohlman, 1976. 3. Fuga-Kammar. S. 25-27. ISBN 91-7198-023-7.
  • Taking Sides Film om undersökningen av Wilhelm Furtwänglers eventuella nazisympatier efter kriget med Stellan Skarsgård i huvudrollen.
  • Thielemann, Christian, My Life with Wagner. New York: Pegasus Books LLC 2016.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Wilhelm Furtwängler, SNAC (på engelska), SNAC Ark-ID: w63b61d8, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Wilhelm-Furtwanglertopic/Britannica-Online, omnämnd som: Wilhelm Furtwangler, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: js20020520001, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Se artikeln de:Aufruf der Kulturschaffenden. (tyska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]