Pour le Mérite
| Pour le Mérite Blauer Max // Blå Max | |
 | |
| Utdelad av: Konungariket Preussen | |
|---|---|
| Status | Borttagen som militär klass; civil klass tilldelas fortfarande |
| Statistik | |
| Först utdelad | 16 juni 1740 |
| Senast utdelad | 22 september 1918 |
| Totalt utdelade | 5415 |
| Företräde | |
| Närmast (lägre) | Hohenzollerska husorden |
 | |
Pour le Mérite, förkortat PlM (franska: För förtjänst), informellt känd som Blå Max (tyska: Blauer Max),[1] var en preussisk, sedermera tysk, orden som instiftades 1740 av Fredrik II av Preussen i samband med dennes tronbestigning. Orden har ett franskspråkigt namn eftersom detta var språket vid Preussens hov vid denna tid.
Ordenstecknet utgörs av ett i blått emaljerat malteserkors med ett krönt "F" på den översta armen och texten "Pour le Mérite" utspridd på de tre återstående. Det bärs i ett ordensband i svart och silver.
Pour le Mérite var ursprungligen en såväl civil som militär orden, men blev 1810 rent militär. 1866 tillkom ett storkors. Den militära orden upphörde att delas ut 1918.[2] 1842 inrättade Fredrik Vilhelm IV av Preussen en ny civil variant avsedd för personer verksamma inom vetenskap och konst. Denna variant (vars ordenstecken är annorlunda utformat än det militära) återupprättades 1952 av förbundspresident Theodor Heuss och utdelas fortfarande i Tyskland.
Den militära varianten förknippas i dag kanske inte minst (bland annat genom filmer och annan populärkultur) med första världskriget, då den (populärt kallad Blauer Max) tilldelades, inom det unga tyska flygvapnet, många av de kända flygförarna, bland andra Max Immelmann, Oswald Bölcke och Manfred "Röde Baronen" von Richthofen.
Kända mottagare[redigera | redigera wikitext]
- Axel Otto Mörner (1814)
- Carl Bolle
- Carl Fredrik von Cardell (1813)
- Carl Gustaf af Forsell (1813)
- Carl Johan af Wirsén (1813)
- Ernst Jünger
- Ernst Udet
- Erwin Rommel (1917)
- Fedor von Bock
- Fredrik Adlercreutz (1813)
- Gustaf Peyron den äldre (1813)
- Hermann Göring (1918)
- Hermann Hesse
- Johan Peter Molin[3]
- Lennart Reuterskiöld
- Lise Meitner (1957)
- Lothar von Richthofen
- Magnus Brahe (1813)
- Magnus Fredrik Ferdinand Björnstjerna (1813)
- Manfred von Richthofen
- Martin Walser
- Max Immelmann
- Oswald Bölcke
- Robert von Greim
- Stanislaus von Engeström (1813)
- Stig Strömholm
- Werner von Blomberg
- William Balck (1918)
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ O. Janson (14 januari 2012). ”Pour le Merité”. gotavapen.se. http://www.gotavapen.se/gota/badges/57or/57x/plm/plm57.htm. Läst 10 oktober 2022.
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1145
- ^ Johan Peter Molin i Svea folkkalender (1874)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Pour le Mérite.- Privat webbplats
Wikimedia Commons har media som rör