Zoologiska museet i Lund
Zoologiska museet vid Lunds universitet är det äldsta och ett av de största i sitt slag i landet. Den vetenskapliga delen av museet innehåller ca 10 miljoner föremål (en stor del av dessa är insekter). Dessa används för forskning och för en omfattande internationell låneverksamhet. Museet har också utställningar som är öppna för allmänheten och för skolor. Zoologiska och Botaniska museerna utgör sedan 2002 en enhet, Biologiska museerna, inom den Naturvetenskapliga fakulteten.
Historia
Samlingarna har sin början i det naturaliekabinett, "Museum Stobeanum", som Kilian Stobaeus, naturforskare, läkare och Linnés lärare, skänkte till Lunds universitet 1735. Av dessa samlingar, som omfattade djur av olika slag, snäckor, insekter, geologiska, etnografiska, arkeologiska och historiska föremål, finns idag bara ett 80-tal inglasade insekter kvar, vilka anses som världens näst äldsta insektssamling. Samlingarna kom att förvaras i Lundagårdshuset. Vid slutet av 1700-talet sköttes samlingarna av Anders Jahan Retzius, centralfigur i naturvetenskapen i Lund vid denna tid, och utökades med flera donationer, både av Retzius själv och av andra samlare.
Kring år 1800 flyttades samlingarna till ett nybyggt annex till Lundagårdshuset, det s.k. Kuggis. Under början av 1800-talet moderniserades samlingarna av den kraftfulle Lundazoologen Sven Nilsson, vars mål var att ha ett exemplar av alla svenska ryggradsdjur samt representanter för viktigare utländska grupper. På 1840-talet flyttades samlingarna till nuvarande gamla Biskopshuset vid Sandgatan, som då var nybyggt som ett naturvetenskapligt centrum. Samtidigt byggdes nuvarande Historiska museet vid Krafts torg som biskopshus, men på biskopens önskemål bytte man efter bara några år, så att naturvetarna flyttade till Krafts torg, och här fanns sedan de zoologiska samlingarna in på 1900-talet. Vid flyttningen från Kuggis mottog museet sin största donation någonsin, en samling av över 900 utländska och 460 svenska fåglar och även andra djur, från friherre Axel Gustaf Gyllenkrok på Björnstorp. Även andra viktiga donationer mottogs, t ex den stora Gyllenstiernska fisksamlingen.
Aktiviteten i Lundazoologin vid denna tid visas i att inte mindre än fem lundazoologer spelat en stor roll för uppbyggnaden av Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, nämligen Sven Nilsson, Bengt Fries, Sven Lovén (även känd som grundare av Kristinebergs Marina Forskningsstation), C. J. Sundevall och Otto Torell, mest känd som banbrytande istidsgeolog. Statyer av de tre forskare som gett namn åt lundamuseets våningar, Stobaeus, Retzius och Nilsson, finns runt Lunds universitets huvudbyggnad, (på Universitetsplatsen och i Lundagård), vilket säger något om deras betydelse för universitetet.
Vid början av 1900-talet behövde man större lokaler; den nuvarande zoologiska institutionen på Helgonabacken, ritad av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin, uppfördes och man flyttade in 1916-17. Museet fick i stora drag sin nuvarande form då, men särskilt fågelsamlingarna och evertebratsamlingarna har utökats under 1900-talet.
Under 1800-talet fick entomologin en viktig roll i Lund med namn som C. F. Fallén, J. W. Zetterstedt, mest känd som specialist på tvåvingar (flugor och myggor), A. G. Dahlbom och, vid slutet av 1800-talet, C. G. Thomson, som behandlade skalbaggar och steklar. Typexemplar för många arter som beskrivits av dessa forskare finns i samlingarna.
Utställningarna
Utställningarna i Zoologiska museet är organiserade i tre våningsplan: Sven Nilsson-hallen, Retziusgalleriet och Stobaeussalen.
Sven Nilsson-hallen på våning 1 innehåller fr a skelett. I taket hänger flera valskelett av olika arter, och under dessa finns skelett av större djur som valross, sälar, dugong och den utrotade Stellers sjöko. Här finns också skelett av giraff och visent. I montrar längs väggarna ser man skelett av bl a olika hovdjur och rovdjur samt strutsfåglar. Hallen innehåller också ett stort material av skelett och kranier från uroxar, insamlade från skånska mossar av Sven Nilsson. Uroxesamlingarna är näst störst i världen (efter en samling i Danmark) och har stort vetenskapligt värde.
Retziusgalleriet på våning 2 går som en bred läktare runt valskeletten. Längs väggarna finns montrar med huvudsakligen däggdjur. Närmast ingången finns en monter med större svenska däggdjur som björn, varg, vildsvin, hjortdjur. Andra montrar innehåller t ex gnagare, svenska och utländska rovdjur, pungdjur, primater, hovdjur, fladdermöss m.m. På denna våning finns också den Gyllenstiernska fisksamlingen och utställningar av insekter. Längs räcket finns montrar med stora mängder konkylier, dvs skal av svenska och exotiska snäckor och musslor. En stor samling sådana från Java donerades 1875 av Oscar II.
Stobaeussalen på våning 3 är den största delen av museet. Här finns framför allt mycket stora utställningar av fåglar; samtliga svenska fåglar och ett stort sortiment av exotiska fåglar som kolibrier, paradisfåglar, papegojfåglar, rovfåglar, kasuarer osv. En del av dessa kommer från den Gyllenkrokska donationen, men större delen utgöres av modernare material från 1900-talet. Det äldsta föremålet är en rödhalsad gås, hittad vid Lund 1793 och skänkt av Retzius. Även ägg, ungar och bon finns att se. Här finns också kräldjur, groddjur, fiskar och ryggradslösa djur (utom insekter) som kräftdjur, spindeldjur, blötdjur, maskar, tagghudingar, nässeldjur etc, i de flesta fall spritpreparat.
Museet äger en garfågel som dock av säkerhetsskäl inte är utställd. Arten utrotades 1844 och ett fåtal exemplar finns kvar på museer världen över. Andra utrotade arter som kan beskådas på museet är pungvarg, vandringsduva, moafågel (skelett) samt som nämnts Stellers sjöko. Museet har en samling av utsökta glasmodeller av ryggradslösa djur, tillverkade i Dresden, samt en fin samling mycket naturtrogna vaxmodeller av samtliga svenska groddjur, placerade som diorama i naturlig miljö.
Förutom det rent zoologiska värdet har alltså museet mycket stora kulturhistoriska och estetiska värden. Byggnaden är K-märkt och utställningarna har även värde som ett ovanligt exempel på 1900-talets museidesign.
Källor
Referenser
Löwegren, Y.: Zoologiska museet och institutionen vid Lunds universitet. Ur Lunds universitets historia, del 6. Gleerups, Lund, 1968