Ärlesläktet
| Ärlesläktet | |
Adult gulärla
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Ärlor och piplärkor Motacillidae |
| Släkte | Ärlesläktet |
| Vetenskapligt namn | |
| § Motacilla | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Ärlesläktet (Motacilla) är ett släkte med tättingar inom familjen Ärlor och piplärkor.
Innehåll |
Utseende och fältkännetecken [redigera]
Fåglarna i detta släkte utmärker sig genom smärt och långsträckt kroppsbyggnad, rät, syl-lik näbb, höga, spensliga ben och mycket lång, i spetsen tvär stjärt. Det vetenskapliga namnet för släktet är latin och kan översättas med "vippande stjärt" vilket kan sägas vara släktets främsta kännetecken. Adulta fåglar har kontrastrika dräkter i vit, svart, grått och gult medan de är gråare och diffusare i juvenil dräkt.
Utbredning och biotop [redigera]
Ärlesläktet återfinns främst i Gamla Världen men de östligaste populationer av arterna gulärla och sädesärla sträcker sig in i västra Alaska. Merparten ärlor som häckar i de nordligare delarna av palearktis är flyttfåglar medan arter som häckar söder om Sahara, i Indien och Sydostasien är stannfåglar.
De trivs på öppna fält, vid kärr eller stränder, på ängar osv. De bygger gärna sina bon direkt på marken bland gräs i jordhålor eller liknande.
Systematik [redigera]
Systematiken för ärlor är invecklad och flera av arterna har en stor mängd underarter. Idag brukar släktet delas upp i mellan tolv och femton arter.
Arter [redigera]
- Gulärla (Motacilla flava)
- Grönkronad ärla (Motacilla taivana) (Ofta kategoriserad som underart till M. flava)
- Östlig gulärla (Motacilla tschutschensis) (Tidigare sedd som underart till gulärla)
- Citronärla (Motacilla citreola)
- Forsärla (Motacilla cinerea)
- Sädesärla (Motacilla alba)
- Svartryggad sädesärla (Motacilla lugens) (Ofta kategoriserad som underart till M. alba)
- Mekongärla (Motacilla samveasnae)
- Japansk ärla (Motacilla grandis) (Ibland kategoriserad som en underart till M. alba)
- Indisk ärla (Motacilla madaraspatensis)
- Brokärla (Motacilla aguimp) (Ibland kategoriserad som en underart till M. alba)
- Bergärla (Motacilla clara)
- Kapärla (Motacilla capensis)
- Madagaskarärla (Motacilla flaviventris)
Källor [redigera]
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
